Glasklart att Beckham och Milan är överens
David Beckham kan bara inte åka tillbaka till sitt Musse Pigg-lag efter gästspelet i Milano.
Becks behöver Milan och Milan behöver Becks.
David Beckham har stigit ut ur filmstjärnealbumet. Det platta, perfekta fotot har blivit en spelare av kött och blod. Den goda fen har gjort Pinocchio levande och undret har skett: Milano älskar Beckham.
Risken är ett nytt melodrama, bara någon vecka efter Kakà-affären, då skräcken att förlora Riccardino gjorde ”i tifosi” tårögda och desperata.
Nu är det David det handlar om. David som går till sitt nya ”jobb” som en nyfrälst till ett väckelsemöte. David som enligt egen uppgift känner sig fullständigt hemma på Milanello och på de italienska arenorna.
Han säger att han har tittat på målet mot Bologna om och om igen. ”Med det leendet ser jag 15 år yngre ut. Jag är själv förvånad över att jag blev så överlycklig, jag blev förvånad av att se mitt eget ansiktsuttryck.”
Den illvillige läser in en hel del fåfänga i det uttalandet, men även ett visst mått av äkta överraskning och ärlighet.
Här talar en man som har återfunnit glädjen att göra det han gör bäst, tillsammans med jämbördiga.
Precis rätt läge att ge den där stora intervjun till en italiensk tidning, en inflytelserik drake med huvudredaktion i Milano. Corriere della Sera stämmer träff med Becks.
Varför inte Bibeln, la Gazzetta? Kanske för att David Beckham inte bara vädjar till fotbollsvärlden. Det är som om han ville presentera sig för hela landet.
Vilket PR-geni. Eller vilken genomtrevlig människa? Beckham talar ur hjärtat.
Hur hemma han känner sig. Milan är som Manchester United, en stor klubb som inger respekt och erbjuder en trygg hamn.
Maldini en underbar person
Vilken bra tränare Ancelotti är. Vilken karismatisk aura han har (talar vi om samma Ancelotti, ni vet han som är lite lönnfet och tuggar tuggummi med vidöppen mun?) och så skönt att han inte kastar skor omkring sig.
Paolo Maldini är en underbar person och Rino Gattuso är så kul och har en så stark personlighet. En sådan spelare behövs i varje klubb.
Så roligt och spännande det är att spela i Italien. Hur han led sig igenom vissa matcher i USA...
En match och ytterligare ett mål rikare, framstår David Beckham än mer som en ”milanista”. Alla bara strålar. Även Don Fabio (okej, strålar är inte ordet). Men Capello tycker att Beckham sköter sig utmärkt. Om han bara fortsätter att spela kanske han kallas till Englands vänskapsmatch mot Spanien.
Även om han spelar i USA?
Vi får se.
Fabio Capello och David Beckham var inte överdrivet förtjusta i varandra i Real Madrid. Men Capello och Milan har ett utmärkt förhållande. Och Milan är ”galaktiskt” på riktigt. Jag tror egentligen inte att det var så svårt för Kakà att välja. Stormrik är han redan. Och vem vill spela i Manchester City, om man har en lysande framtid i en av världens mest framgångsrika fotbollsklubbar genom tiderna?
Galaxy vill ha tillbaka Beckham
Samma resonemang gäller för Beckham. Var ska han hitta motivationen som krävs för att återvända till LA Galaxy och spela som han spelar i Milan? I går sade Galaxy’s ägare att Beckham minsann ska komma tillbaka den 9 mars som det är sagt. Men varför lånade han överhuvudtaget ut honom? Fattade han inte att det bara kan sluta på ett sätt?
Det är glasklart att Beckham och Milan är helt överens. Ett fortsatt engagemang är av godo för båda två. Nu handlar det ”bara” om pengar. Galliano hoppas på ett mirakel. Att ha Italiens rikaste man som klubbägare är väl nästan jämförbart. Berlusconi brukar inte vara nödbedd i sådana här sammanhang.
Och Milan ser faktiskt ut att behöva Beckham. Han har redan visat att han kan vara avgörande, samtidigt som andra spelare har fått träda tillbaka under hans gästspel. Hur ska det gå när Beckham åker till USA och Inter ångar vidare mot nästa ligaseger?