Linderstam: McIlroy kan bli störst någonsin
Publicerad 2014-07-21
HOYLAKE. En liten, liten stund fanns faktiskt hoppet om att få skriva en sensationell och historisk vinnarkrönika om Robert Karlsson, men det var givetvis att hoppas på för mycket.
För där fanns Rory. Världens bästa Rory.
Det var en bra bit in i tävlingen. Robert Karlsson hade öppnat starkt med bland annat två eagles under inledningen och stormade fram över ledartavlan. Efter tio hål var han fem under par för dagen och bara ett slag bakom andraplatsen med Sergio Garcia och fyra bakom ledaren Rory McIlroy, och det var många som då undrade vart tävlingen var på väg. Vart Rory var på väg.
Skulle han tappa det igen?
På Masters 2011 stod ju 25-åringen för en av de största kollapserna i majorhistorien. McIlroy ledde med fyra slag inför den sista dagen och vägde titeln i sin hand, men avslutade då med en 80-runda och en dröm som släcktes lika snabbt som den vaknat.
Men det var då, och då är som alla vet då medan nu är nu.
Rory McIlroy har ju vunnit sin första major sedan dess. Och sin andra. Och nu också sin tredje.
Tungt fjolår
Den karismatiske nordirländaren har lärt sig knyta ihop säcken och även om han inte vann med åtta slag den här gången, som både i US Open 2011 och på PGA-mästerskapen 2012, så red han ut stormen och säkrade sin första British Open-titel.
Vilket motvilligt får en att undra lite övet hur mycket fokus det där förhållandet egentligen tog och hur mycket den där förlovningsringen mentalt egentligen vägde.
Förra året vann han inte en enda tävling, missade cutten i just British Open och presterade som bäst en åttondeplats i någon av säsongens fyra majors, men efter brytningen med Caroline Wozniacki i slutet av maj så vann han sin första tävling redan efter bara ett par dagar. 25-åringen har helt enkelt återgått till den fokuserade superspelare som inte släpper ledningar och som vinner titlar på ren och skär begåvning.
Ökar farten – ingen hänger med
Den Rory McIlroy som inte backar in i mål och vinner på andras misstag. Den Rory McIlroy som snarare ökar farten så att andra inte hinner med och som höjer varje gång en motspelare försöker syna hans insats.
Vid 25 års ålder har han nu alltså tre majortitlar, alla dessutom av olika valör, och där Tiger Woods länge målats ut som den största utmanaren till Jack Nicklaus historiska majorrekord på 18 titlar så undrar jag om inte McIlroy i längden är ett större hot, vilket också är lite talande då han sedan i början av förra året är Nikes största affischnamn och inte denne Woods (han skrev på ett nätt litet tioårsavtal värt 1,5 miljarder).
McIlroy kan vinna i England och i USA och han kan vinna i regn och i solsken och den enda majorn han inte vunnit – klassiska Masters på Augusta – tappade han endast eftersom han då ännu inte lärt sig vinna.
Det har han nu. Med eftertryck.
Inget är omöjligt
Och vi får nog ge honom en tio-tjugo år, men Rory McIlroy kan mycket väl bli den störste golfspelaren som världen någonsin skådat, trots att konkurrensen hela tiden ökar och toppen konstant bara blir vassare.
Så bra är han. Så mycket bättre kan han fortfarande bli.
Världens bästa Rory, ni vet.
