”Jag är evigt tacksam och glad att jag lever”
Ronny fick hjärtinfarkt under Vätternrundan – fick hjälp av Mirja
Publicerad 2021-09-10
Mirja Simunaniemi, 38, hade cyklat knappt halva Vätternrundan.
Då såg hon en man som låg på marken och höll för sitt bröst.
Mannen var Ronny Norrman, 51, som hade drabbats av en hjärtinfarkt.
– Hade inte hon stannat så vet jag inte om jag hade pratat med dig i dag, säger Ronny.
Strax efter depån i Jönköping bestämde sig Ronny Norrman och hans svärson att svärsonen skulle cykla i väg själv och att de skulle skulle mötas i målområdet, vilket de hade bestämt på förhand.
Men så blev det inte.
En bit innan kontrollen vid Fagerhult fick Ronny akut ont i bröstet och klev av sin cykel.
– Jag hade inte riktigt koll på vad som hände förutom att jag hörde att någon frågade om jag mådde dåligt eller inte. Då sa jag att jag inte mådde bra och så ringde hon efter ambulans, säger Ronny.
”Väldigt många cyklade förbi”
Det var Mirja Simunaniemi som ringde 112.
– Vi hade cyklat 13 mil, hela natten, då såg jag en man som låg på marken vid vägen och höll för sitt bröst och såg väldigt lidande ut. Då bromsade jag och gick tillbaka och frågade om han hade ont i hjärtat, då sa han ja, säger Mirja.
– Han höll för sitt hjärta, jag började direkt misstänka att det var någon hjärtattack det handlade om. Det var väldigt mycket folk som cyklade förbi, men ingen stannade. De tittade på honom, men det var som att de inte hade sett honom. När jag ringde ambulansen försökte jag få några människor att stanna om man var tvungen att ge HLR, men det var jättemånga som cyklade förbi.
Ronny igen:
– Hade inte hon stannat och frågat hade jag stått kvar och väntat till smärtan gått över och sedan hade jag fortsatt. Jag var så inställd på att gå i mål. Det går inte beskriva med ord hur jag känner, det gör inte det. Jag är evigt tacksam för att hon stannade och tog sig den tiden. Hon – och alla andra som stannade – ska ha all heder för att de stannade.
”Hade kunnat sluta väldigt illa”
Ronny fick avbryta Vätternrundan 2017 då han fick ett tryck över bröstet, vilket berodde på att han inte hade sin astma under kontroll. Det har han i dag – och alla EKG-värden har varit bra – vilket gjorde att helgens incident kom väldigt oväntat.
I onsdags blev han utskriven från sjukhuset, där hjärtinfarkten konstaterades på tisdagen.
– Det hade kunnat sluta väldigt illa. Det var tur att jag stannade. Det var mycket öde där, att hon stannade och att jag stannade. Man tänker på vad som hade kunnat hända, säger han.
Hur mår du i dag?
– Nu är det den mentala biten som ska bearbetas. Från början var man sur över alla timmar man lagt ner på träning, att de var bortkastade – men så tänker man inte längre. Det är ganska oviktigt just nu. Jag är evigt tacksam att hon och de andra stannade.
– Innan var målet att helst komma in under 12 timmar, nu är jag glad att jag lever. Kommer jag cykla ett nytt lopp ska det vara för att det är kul, då ska det inte gå fort. Det har ändrats.
”Perspektiv på livet”
Mirja och Ronny har haft kontakt efter helgens Vätternrunda.
– Jag blev glad av att höra att han klarade sig, säger Mirja, som inte själv ser sig som en hjälte.
– Det enda jag gjorde var att stanna när någon fick en hjärtattack och ringde ambulans, jag tror det är en moralisk skyldighet som alla människor borde ha, att när de ser att någon möjligtvis har råkat illa ut så måste man stanna och hjälpa. Det är inget hjältemodigt.
Men om inte du gjort det hade kanske ingen gjort det.
– Det vet man inte, det kan man bara spekulera i. Det är bra att man tar ansvar och inte väntar på att någon annan tar det.
Mirja avslutar:
– Jag cyklade i mål, men efter det brydde jag mig inte så mycket. Man fick lite perspektiv på att det finns viktigare saker i livet.
– Man ska inte vara i en sådan bubbla när man kör motionslopp att man skiter i alla andra människor. Det är viktigare att hjälpa människor som verkligen kan vara mellan liv och död.