Helt magiskt
PEKING. 9,69 på 100 meter – med oknutna skosnören.
Man tror överhuvudtaget inte att det är verkligt.
Där springer en man och det är OS-final och han joggar de sista 30 meterna och han sätter världsrekord med overkliga 9,69.
Det är det största jag sett sen Michael Johnson i Atlanta 1996.
Usain Bolt lekte med hela världseliten i går.
Den kom hit för att delta i trekejsarslaget på 100 meter. Powell-Gay-Bolt.
Två av dem lämnar Peking som totalt detroniserade och ingen kommer att se dem som ett hot mot titeln Världens Snabbaste Man på åratal.
Sannolikt aldrig mer.
För har man blivit besegrad på det här fullständigt massiva sättet har jag svårt att tro att man reser sig. Usain Bolt är snabbast. Dessutom är han det på ett nästan osannolikt vackert sätt.
Men dopning då?
Är han inte dopad?
Jag är en av de där som ganska långa stunder tappat tron på sprint. Jag har sett så många VM-finaler med löpare som sen visat sig vara dopade. Jag har suttit där och känt mig lurad. Gång på gång.
Något fick mig att haja till
Jag kände inför OS att jag aldrig mer ville uppleva det där. Ett tag tänkte jag att jag inte ens skulle titta på OS-finalen. De fick springa bäst de ville om vem som var världens snabbaste dopade man. Det fick ske utan min närvaro.
Men det var något i Bolts sätt att löpa i försöken som fick mig att haja till. Något i skönheten. Arrogansen.
Den jamaicanska friidrotten är inte anmärkningsvärt dopningsbelastad. En idrottare stoppades från att åka hit till Peking efter att ha åkt fast i jamaicanska mästerskapet i år men det påstås vara en nästan helt okänd friidrottare, enligt rykten en löpare på lägre stafettnivå.
Onormalt många dopningstester
Jamaicanska friidrottsförbundet har gnällt en del här i OS-byn eftersom de tycker att de utsatts för onormalt många dopningstester. Teamledaren Don Anderson har klagat officiellt över att de känt sig mobbade.
32 tester på fem dar var för mycket, tyckte han.
De testerna tycker jag att de ska vara glada för i dag.
Misstankarna kommer att finnas. Förekomsten av många tester gör att en hel del av de misstankarna kan avskrivas.
En del kritik har också kommit mot att Jamaicas friidrott tar för lätt på dopningen och inte testar tillräckligt hemma.
Adrian Lorde, ordförande i The Caribbean Regional Anti-Doping Organisation, slog fast tidigare i år att Jamaica slarvar med testerna.
Och visst måste man vara misstänksam när en person löper som om han befinner sig på en annan planet. Usain Bolt gjorde det i går. Hans sätt att accelerera kring 50 meter har jag aldrig sett hos en normal människa förut. Hos djur, hos bilar, absolut, men inte ens hos superdopade idrottsmän har jag sett någon som haft en där utväxlingen.
Mänskligt?
Ja, jag hoppas det.
Omänskligt?
Ja, det tyckte i alla fall Asafa Powell som kom hit till OS som mannen som satt fyra världsrekord.
Och det tyckte säkert också Tyson Gay som kom till Peking som mannen som hade sprungit på 9,77 och 9,68 – snabbaste tiderna någonsin, men tyvärr inte godkända som rekord på grund av en eller annan pytteliten vindpust i fel riktning.
Det var ganska lätt att förstå att det var något magiskt på gång inför trekejsarslaget. I fredags kväll sprang Bolt på 9,92 efter att ha joggat i 50 meter.
50 meter...
Var det bra eller dåligt?
Jag satt där inne på OS-arenan och undrade om det var bra eller dåligt att han såg så överlägsen ut.
?Tyson Gay? Jag tyckte att han såg en smula skamfilad ut efter en säsong där dels den ryska friidrotten visat sig sakna trovärdighet medan den amerikanska friidrotten snarare visat sig sakna värdighet. Dopning. Dopning. Dopning.
?Asafa Powell? Han såg inte tillräckligt snabb ut heller.
Det vi såg i försöken var dock bara en antydan.
Bolts utväxling vid 50 meter i går var osannolik. På bara några meter tog han över ledningen och gick ifrån med ett par meter.
Njöt av att vara överlägsen
De sista 20 meterna lallade han i mål. Andades ut, jublade och la handen på bröstet och hann faktiskt njuta av att han var totalt överlägsen.
Det fanns en arrogans i det som var en smula syndig, men det var en arrogans som jag tror att de olympiska gudarna uppskattade.
Den som är bäst ska ha förmågan att njuta av det.
Rykten säger nu att Bolt faktiskt funderar på ett erbjudande han fick efter loppet i går om att bli förste running back i Minnesota Vikings.
Herregud, så fånigt. Gudar och vikingar går inte ihop.
Bolt skulle bli lika söndertacklad på tio yards som han totalt förintade sina motståndare på 100 i går.
Bolt vinner naturligtvis 200 också - om hans muskler håller. Vore jag Michael Johnson skulle jag ta fram mina minnen från Atlanta.
19,32.
Titta på det, Michael.
Det kan vara en fråga om timmar innan det är ett mycket gammalt rekord...