Wegerup: Reste hem med oavgjort – och känslan av att ha förlorat
Som ett stumt skrik i natten.
En besvikelse så stor att den gick att ta på.
PSG reste hem med ett oavgjort resultat men med känslan av att ha förlorat.
Han hälsades välkommen tillbaka som guds son på Amsterdam Arena, Zlatan Ibrahimovic.
Men PSG fick ingen gudomlig start på Champions League-resan.
Och Zlatan lyckades inte frälsa sitt lag.
I natt fanns bara besvikelse när Sportbladet mötte honom. Kostym, slips och artigt leende på. Lugn och samlad.
Men mörk i blicken när han pratade om alla de missade målchanserna, det billiga målet man släppt in.
Ändå hade den börjat så vackert, kvällen.
Jag kom direkt till Amsterdam, från Juventus Stadium i Turin, där de vitsvarta besegrat Malmö. En resa i Zlatans fotspår som fortsatte i ett sommarvarmt Amsterdam.
Rödvita fans blomstrade med sina öl i solen utanför arenan och väl därinne fortsatte festen.
På den vackraste av arbetsplatser: den största av fotbollsscener för klubblag. Champions League.
Denna kväll med en sjungande Amsterdam Arena som kontor och med budskapet ”Välkommen tillbaka, Guds son” på banderollen, tillägnad Zlatan Ibrahimovic.
En hyllning till den spelare som började sitt mäktiga internationella fotbollsäventyr just här, i Ajax.
Ynglingen har blivit man på de år som gått.
Han har erövrat klubbar, länder, ligasegrar, cuper, guldbollar. Men han har ännu inte fått famna den sista åtråvärda skönheten, kyssa henne i segeryra.
Bucklan har glidat ur greppet
Champions League-bucklan har i klubb efter klubb, säsong efter säsong, glidit honom ur greppet.
I går hade franska l’Equipe på hela sin förstasida ett fotomontage där Zlatan lyfter just CL-pokalen och jublar med sina lagkamrater under rubriken ”Och om det vore sant?”.
Ska l’Equipe och vi andra tidningar någonsin få göra den förstasidan på riktigt, då krävs det dock mer av Paris Saint-Germain än vad vi fick se mot Ajax.
Då kan inte Lucas missa mål ensam med målvakten och med en helt ren Zlatan vid sin sida. Då krävs ännu mer av Marco Verratti, spelaren som ofta kallas ”den nye Pirlo” men i går stundtals mer såg ut som ”den nye Gattuso”. Inget ont i det men skillnaden är som bekant himmelsvid…
Då behövs Thiago Silva vid David Luiz sida. Och det krävs en Edinson Cavani som i högre grad lyckas acceptera och vänja sig vid sin tämligen otacksamma roll i PSG. Visst gjorde han mål nu, men han är fortfarande långt från den spelare han var i Napoli.
Och Zlatan, han har flera nivåer till att ge, i sitt spel.
Jag frågade honom i natt om lagets haltande spel under säsongsinledningen och han medgav att det inte fungerar riktigt, att PSG just nu hackar och famlar och trevar.
Några minuter tidigare hade jag pratat med en blek och sammanbiten Salvatore Sirigu, som tog på sig skulden för Schönes mål. Och som flera gånger upprepade hur viktigt det är att få en bra start i Champions League: ”Vi skulle ha vunnit…”.
Pratade om alla missade chanser
Zlatan pratade mest om alla missade chanser och det gjorde han rätt i. För om det var någonstans PSG brast så var det i precisionen, i avsluten, finessen – och i glöden.
Det var inte direkt någon fransk passion över parisarna, utan mer en loj känsla av att matchen var vunnen, efter Cavanis mål.
Så kan man tillåta sig att spela i franska ligan men inte i Champions League. Det såg vi i våras mot Chelsea och vi fick se det nu mot Ajax.
PSG missade lägena, tappade ledningen, sen spelet och så kontrollen över matchen.
Det Ajax som vägrat vika sig mot en storklubb som dominerade men inte på något vis glänste, reste sig likt ett stormande hav, med den rödvita publiken som vind i ryggen.
Och PSG, det stolta, stordrömmande lag, som denna säsong har Champions League som målet framför allt, skälvde inför anstormningen.
Man höll emot och flög hem till Paris i natt med en poäng.
Men också med den lyxiga kabinen fylld av tystnad och besvikelse.