Il Capo har tinat upp
Lars Lagerbäck säger: fotboll handlar otroligt mycket om balans.
Jag säger: journalistik handlar otroligt mycket om balans.
Därför, mina damer och herrar, kommer nu en liten hyllning till nyss nämnde gentleman.
Sans och balans och distans.
Lika viktigt när du är förbundskapten som journalist. Lagerbäcks resonemang kom i går på en bra fråga om det svåra i att hitta just balansen mellan långa anfall och snabba omställningar. Hans svar om vikten av balans bet sig fast i mig, kanske därför att det är samma resonemang som man själv försöker arbeta efter på journalistikens snåriga spelplan. Ge båda sidor chansen att komma till tals, hylla då det är välförtjänt, såga då det är befogat.
Därför har Lagerbäck periodvis under de hundra år han varit förbundskapten kritiserats i alla tongångar av oss i media och av fansen.
Inget konstigt med det, den biten ingår i jobbet, kommer med statusen och pengarna.
Stundtals underblåst eldar
Ju mer sol över dig i framgång, desto mer skugga i motgång. ”Lasse” har inte alltid kunnat ta det och – med god hjälp av folk runt honom – har han stundtals underblåst eldar i stället för att släcka dem.
Men, och nu kommer vi till balansen i rapporteringen, jag har ibland kunnat förstå honom. Och, viktigare, något har hänt. Det blåser inte längre lika ogint kring Sveriges mäktigaste landslag. Roland
Andersson har alltid varit mer eller mindre tillgänglig, men minsann om inte även Il Capo tinat upp.
Lagerbäck ropar och peppar som ett helt Camp Sweden på träningarna. Lagerbäck anstränger sig för att inte bara svara blablabla snömos på presskonferenserna.
Den i går var en halvtimme lång och riktigt givande.
Lagerbäck blir inte ens särskilt upprörd när firma Filip & Fredrik väljer hans arbetsplats till lekplats (och mycket smart får mängder av gratis pr tack vare oss lättlurade stackare).
Det är dessutom inte bara Lagerbäck som är på bättre humör. Även spelarna är mer avspända, till och med Zlatan Den Store. Visst smeker de flesta lejonet medhårs, på samma gång beundrande och rädda för att orsaka rytanden i stället för spinnanden. Men även oväntade inhopp som komikerduons togs emot med en rätt stillsam fnysning.
Precis som en skilsmässa
Så vad har hänt? Jag frågade Lagerbäck men något riktigt bra svar hade han inte. Kanske är det helt enkelt så att man behövde nå längst in i den mörka tunneln, som man gjorde i Tyskland, både internt och externt, för att sen komma ut i ljuset. Som i ett äktenskap där skilsmässan är så hotande nära att parterna tar sig samman och lär sig leva ihop igen. Kanske inte i ljuv kärlek, men på ett sätt som fungerar.
Harmonisk eller ej, om Lagerbäck bör gå efter ett eventuellt EM eller stanna tills VM 2010, den frågan låter jag förbli obesvarad.
Kanske behövs nytt blod, en ny start. Ibland har vi en tendens att för hårt klamra oss fast vid devisen ”man vet vad man har men inte vad man får”.
Å andra sidan talar hans resultat som förbundskapten för ett litet land strax söder om Nordpolen för sig själva.
God cappuccino
Jag minns att jag för snart fyra år sen intervjuade Lagerbäck och Söderberg. Just detta, att folk inte såg vad de två åstadkom med så små medel, upprörde Lagerbäck mest. I övrigt pratade vi om allt ifrån politik och journalistik till ungdomsfotboll. Vi pratade och pratade och Lagerbäck gick och gjorde cappuccino, ursäktade sig för att den inte var så varm och erbjöd påtår.
Tyvärr går inte vårt jobb ut på att ha det trevligt med dem vi bevakar. Men det går ut på att försöka vara rättvisa, att hitta den där balansen.
Därför ville jag att ni också skulle få veta att Lars Lagerbäck, han gör faktiskt riktigt god cappuccino.