Anrell: Golfen är redo – och jag hoppas på Annika 2016

BERLIN. Jag kom till friidrottens gamla Olympiastadion i går för att följa ruinerna av det stoltaste av alla stolta svenska landslag.

Jag möttes av beskedet att en av de stoltaste av alla stolta svenska idrottslegender funderar på att göra comeback.

Jag säger:

Tack, Annika. Vi kommer att behöva alla svenska stjärnor vi kan skaka fram de närmaste åren...

Att de tre sporterna damboxning, herrugby och golf blir OS-sporter är naturligtvis riktiga beslut.

Rugby är en världssport och det är egentligen obegripligt att den inte blivit OS-mässig tidigare. Damboxning är en liten tävlingssport, men ständigt växande. Antalet kvinnor som tränar boxning i Sverige, är snart lika stort som antalet herrar. The nobel art of selfdefence är en alldeles särskilt lämpad sport för kvinnor.

Och så golfen.

Även golf är en världssport. Det har varit prat om att den ska få vara med i OS så länge jag sysslat med sportjournalistik. Men det har alltid stupat på olika saker som att golfrörelsen själv inte varit tillräckligt angelägen eller på att fördomarna mot sporten varit alldeles för utbredda.

Golf är redo för OS

Jag minns alldeles särskilt för över tio år sen när jag deltog i en debatt om golf i OS och diverse stjärnor ansåg att det var ganska vansinnigt att söka OS-status. De tjänade tillräckligt med pengar som det var, de fick exponering i media och de var rädda att de skulle vara främmande fåglar som inte riktigt var sugna på att lämna sina lyxhotell för att bo i mera plebejiska OS-byar.

Jag vill minnas att den tidens svenska hopp Jesper Parnevik var en av dem som inte var särskilt intresserade när han intervjuades i sina röda Lindebergbyxor.

Men det där är historia.

Nu är golf redo för OS och det är klart att en ung svensk stjärna som 22-åriga Anna Nordqvist jublar över att hon om sju år har chansen att vinna OS-guld. Sju år efter att hon så sensationellt vann LPGA-mästerskapen i Maryland i USA – hennes första major.

Men ännu bättre är ju att en av svensk idrotts största någonsin med åtta majorsegrar i bagaget jublar och faktiskt öppnar dörren för en comeback i OS 2016.

Okej, jag vet att sju år är en evighet men för en golfspelare kan en evighet faktiskt vara en ganska kort period. 2016 är Annika Sörenstam 46 år och det är ingen ålder för en golfare.

Så sent som den här sommaren har ju faktiskt spelare som varit 60 år fyllda varit med och konkurrerat med de yngsta och, som man trodde, bästa spelarna.

Golf är en av världens minst ålderssegregerade och demokratiska sporter.

Bland annat därför passar den alldeles utmärkt in i det ganska spretiga OS-programmet. Den unga svenska stjärnan Alexander Norén, 26, sa i går att han trodde att golf i OS kan bli en tävling med låg status. Jag vet inte det jag. Redan i går uttalade sig ju Tiger Woods och Annika Sörenstam om hur viktigt det var att golfen fick det här erkännandet som det innebär att bli OS-sport.

Underligare saker har hänt

För det är ju det som är det viktiga och det som Norén borde fatta; golf är en sport som fortfarande behöver tvätta bort sitt skamfilade rykte som sällskapsspel och ett nöje för välbeställda gindrickare.

Golf är en sport och ett inträde i OS-världen kommer att påskynda publikens förståelse för det.

Tennisen har visat att det fungerar.

Ingen som såg exempelvis dubbeln i Peking kan vara emot att tennisen fick komma in i finrummet.

Sörenstam då? Är det realistiskt att tro på att hon finns med 2016?

Jag hoppas det. Jag hoppas verkligen det. Några års vila av kroppen, kanske barnafödande, arbetet för unga golfare, visst kan det göra henne hungrig igen. Kunnandet, fysiken, tekniken, allt det där finns och underligare saker än att en gammal världsstjärna tar fram dom efter några års vila har hänt.

Och om sanningen ska fram så kommer vi att behöva henne när diverse friidrottsunder och tennisunder och pingisunder och allt vad de svenska undren hette, sakta slumrat in.

Kvar finns Annika...

Låt mig i alla fall få leva vidare i den tron.