Wegerup: Leonardo inte rätt man för PSG
En skicklig sportchef ja, tränare nja…
En ömmande häl och oroliga själar.
Ingen Zlatan mot Caen och ingen ro i PSG.
Stämningen internt är och förblir just nu lagets verkliga akilleshäl.
Det har skrivits många vackra dikter om hösten i Paris genom århundradena. Men den senaste veckan har det mest skrivits om den tunga inledning på hösten PSG fått.
Jag var på plats på Amsterdam Arena, där viskningarna tog fart på allvar, efter blott 1–1 mot Ajax. Viskningar som sen vuxit till rop och rubriker.
Om ett lag ur balans, en storklubb med enorma ambitioner och pengar, men med växtvärk. Ett PSG som förra säsongen började hitta rätt men som på nytt svajar.
Laurent Blanc har förnekat sprickorna i laget, Zlatan likaså. Det är naturligt och väntat. De två har inget intresse av att bygga på några konflikter, förstora upp dem.
Spelare som Blaise Matuidi har däremot haft det i högre grad och fortfarande sjuder det under ytan i sina hörn av PSG:s omklädninsgrum. Inte minst bland de spelare som är missnöjda med sin situation.
Den missämjan avspeglas på planen där PSG just nu inte spelar som ett lag där alla offrar sig för varandra, söker varandra, hittar varandra.
Tiden är grym även för Zlatan
Lägg därtill att spelare som David Luiz inte är i full form efter VM än. Och att uppladdningen i Kina självklart inte var optimal för PSG. Jag var där jag också och pratade med Sirigu och Cavani som genomblöta av värmen och fukten, beklagade sig: ”Allt handlar om pengar”. Och Zlatan konstaterade att det var ”väldigt jobbigt att spela här”.
Så PSG kom fel in i säsongsstarten och har inte lyckats bryta den negativa spiralen. För Zlatan Ibrahimovic började det direkt med en skada som nu följs av ännu en. Det är oroande för PSG.
Ibra fyller 33 år nu i oktober och tiden är en grym, obeveklig motståndare. Jag har aldrig sett Zlatan så vältränad som på Kina-lägret.
Men självklart har det sitt pris.
Att han nu vilar mot Caen är ett tecken på att han måste få läka ett ögonblick men också på att Barcelona väntar runt hörnet. Om bara sex dagar måste Zlatan vara återställd. Ett möte med Barcelona utan Ibra, ex-Barca på gott och ont, känns otänkbart.
Leonardo är villig att ta över
Jag förstår överhuvudtaget inte de franska experttyckare som på allvar menar att Zlatan borde petas.
Nu hör jag redan hur mejlen rasslar in i stilen ”du är ju kär i Zlatan” och ”ni bara fjäskar honom” och annan högkvalificerad dynga. Men jag är redan hemma på kärleksfronten, tack så mycket. Och att skriva att PSG:s störste spelare alltid bör spela är inte fjäsk, det är sunt förnuft.
Nu är han skadad. Men självklart är han annars självskriven. Zlatan ska förvisso gå att bänka. Precis som alla andra. Men då ska det vara för att han på allvar är så ur form att han inte platsar. Dit är det långt. I synnerhet som hela PSG svajar, Ibra är i gott sällskap när det gäller vikande prestation just nu.
Vi pratar om spelaren som lett och burit Paris-klubben i två säsonger. Det känns närmast pinsamt att diskutera hans närvaro eller ifrågasätta hans ställning.
Fortsätter svackan och skadeproblemen, visst. Men dit är det långt. Nu handlar allt om att hitta balansen för PSG och för tränare Blanc att få behålla jobbet.
Min telefon gick varm av samtal från Italien i går kväll och man väl säga såhär: Leonardo är inte ovillig till en återkomst till Paris och till ett nytt tränarjobb…
Jag är dock tveksam till om han är den rätte mannen just fotbollsmässigt om PSG vill bli störst, bäst och vackrast av alla. En skicklig sportchef ja, tränare nja…
För PSG behövs en seger direkt nu mot Caen; ”vinst är bästa medicinen”, som Blanc sa i går. Och man behöver en Zlatan som återhämtar sig, både fysiskt och psykiskt, och att Blanc styr upp laget rejält.
Det kommer att bli en intensiv höst i Paris. Efter mötet med Barcelona vet vi mer i vilken färgskala och tonart den kommer att gå.