Wennerholm: Det här var enda vägen att gå
BERLIN. Äntligen.
Äntligen ett vettigt beslut i Meraf Bahta-gate.
Hon avstår finalen på 5 000 meter och lämnar EM.
Ett klokt beslut, ett moget beslut och den enda vägen att gå.
Meraf, hennes stab och och Svenska friidrottsförbundet skulle naturligtvis tagit det här beslutet redan från början.
Om det är högst osäkert och snarare troligt att hennes resultat från EM inte får stå kvar, är det dumt att ens utsätta sig för risken.
Det här var det enda vettiga beslutet att ta.
Det här har ju inte handlat om regler, utan om svensk friidrotts moraliska kompass. Den glömdes helt bort i jakten på ursäkter.
Den stenhårda linje förbundet fört i dopningfrågor och där man till och med dubblar straffen för de som blir avstängda.
Tog inte smällen
Nu när de själva hamnade i knipa blev reaktionen att leta ursäkter som inte fanns. Att leta utvägar, snarare än att ta smällen.
Det var fel på rapporteringssystemet, appen och andra krångligheter som var grunden till de tre prickar Meraf Bahta dragit på sig under en tolvmånadersperiod. Ingen tog sitt ansvar för det som hänt.
Det som inte ska få hända och som aldrig hänt en svensk friidrottare tidigare.
Misstaget var att låta Meraf starta på 10 000 meter och springa hem ett brons, trots att dopningkommissionens jurister dagen innan bekräftat att den tredje pricken skulle stå kvar.
I samma ögonblick blev ärendet klassat som en dopningöverträdelse som nu ska behandlas av dopningkommissionen.
Det borde varit nog för inte låta henne starta.
Som att leka med elden
Nu blev det som det blev med hennes brons. Vad skriver man om en medalj som kan vara struken om några veckor? Nej, det var omöjligt att jubla över den tredjeplatsen och inte ens Meraf Bahta sjäv såg särskilt glad ut efteråt.
Och även om hon skulle frias, vilket sannerligen inget pekar på enligt praxis och tidigare fall i andra länder, så är det här rätt beslut.
Som sagt.
Bara att utsätta sig för risken att tvingas skicka tillbaka en vunnen medalj är att leka med elden. Det skulle vara unikt i svensk friidrottshistoria och svärta ner det antidopning-rykte man byggt upp.
Sedan kan man tycka synd om Meraf Bahta, som inte rapporterat själv, utan haft hjälp av en stab som uppenbarligen inte klarat av sitt jobb. Som klantat till det på ett sätt som nästan är obegripligt slappt och slarvigt. Här har fler än Meraf ett ansvar.
Men det är alltid den aktive som är ytterst ansvarig och så måste det vara. Annars skulle hela systemet rasa ihop.
Har inget med saken att göra
Kampen mot dopning måste vara kompromisslös. Det handlar ju om att skydda alla de som sköter sig, som inte dopar sig och om att tävla på lika villkor.
Friidrotten är långt ifrån ren och rapporteringssystemet ADAMS är det viktigaste redskapet i kampen mot dopning. Här på EM testas hundratals aktiva efter sina lopp, men det är inte på mästerskapen folk dopar sig.
Det är när de inte tävlar, när de är på långa träningsläger under höst- och vinteruppehåll. Det är därför det är helt avgörande att dopningspolisen vet var alla är och kan knacka på dörren vilken dag som helst.
Jag ska väl understryka att Meraf Bahta testats regelbundet, även out of competition som det heter, och alltid varit ren.
Men det har egentligen ingenting med saken att göra.
Att missa tre gånger i rapporteringen är ett allvarligt dopningbrott som kan ge hela 24 månaders avstängning.
Det är ingenting att rycka på axlarna åt.
Nu slipper vi uppleva samma vånda på 5 000 meter på söndag. Slipper tackla en eventuellt ny medalj som kan försvinna.
Bättre sent än aldrig.