Han var årets nyhet
Vilken var egentligen årets viktigaste sportnyhet?
Källströms straff? Henrys hands? Tigers kåthet?
Inget av det. Jag skulle vilja påstå att årets viktigaste nyhet smögs in lite diskret på en sidan 14 i Sportbladet, inte syntes alls i Expressen, DN eller Svenska Dagbladet.
Ändå är nyheten nästan lika stor som om det skulle avslöjas att Jesus var muslim...
Nyheten handlade om en man vid namn Gareth Thomas.
Han har alltid varit ansedd som en av de bästa och hårdaste rugbyspelarna världen sett.
Nu är han känd för ytterligare en sak; han var den första macholegendaren inom sportvärlden som kom ut som gay.
Det var som att dra ner brallan på hela den engelska myten om sportens avskärmande från resten av den vuxna världen.
För i den världen finns ju bögar och flator.
Faktiskt.
Minst en bög i varje lag
Fortfarande har ingen – utanför Kina och Iran – protesterat mot stati-stiken som brukar visa att nånstans mellan fem och tio procent av alla människor är gay. Det skulle ju betyda att i varje fotbollslag finns minst en bög. Och i varje hockeylag finns en eller två flator.
Jag tror också att det är precis så det är.
Däremot förekommer det nästan aldrig att dessa homofiler erkänner det och kommer ut ur garderoben.
Varför?
Sannolikt för att de inte orkar. Inte vill.
Varför?
För att de är rädda för att tonläget i gruppen ska ändras. För att de ska bli öppet eller dolt mobbade. För att tränaren ska reagera. För att ingen annan gjort det tidigare.
Då kom Gareth Thomas.
Han har spelat flest rugbylandskamper genom tiderna för Wales. En ikon.
– Rugby är den tuffaste sporten och väldigt macho. Med det kommer en image, sa han i Daily Mail.
– Det har varit väldigt tufft att dölja den jag är. Och jag vill inte att det ska bli likadant för någon annan.
Rörande inslag
Det finns ett litet rörande inslag i hela storyn om hur han kom ut.
I hans rugbylag i Cardiff var han livrädd för hur särskilt två medspelare skulle reagera.
Två utpräglade dummachotyper.
Han kom ut inför laget i samband med att han berättade att han skulle skiljas.
De två han var rädd för – Stephen Jones och Martyn Williams – reagerade inte alls som han trodde. Tvärtom. De dunkade honom i ryggen och sa:
– Vi bryr oss inte. Varför berättade du inte tidigare?
Av det lär vi oss att världen tar sina små steg framåt utan att man alltid ser dem och när utsatta grupper sen bestämmer sig för att våga vara öppna så har redan vanligt folk anpassat sig.
Vågade – medan han spelar
Jag tänkte på det när jag läste boken om Sighsten Herrgård nyligen; han var livrädd för hur folk skulle reagera på beskedet om att han hade aids. Men hans rädsla var omotiverad; folk bemötte honom med kärlek och respekt.
Jacob Dahlin, en annan samtida som blev sjuk, vågade inte. Ville inte. Herrgård vågade.
Gareth Thomas vågade när han var 35 år. Medan han fortfarande spelar och ännu är en stjärna.
Det var det mest modiga av allt, tycker jag.
Jag är rätt övertygad om att snart kommer fler att våga följa efter.
En eller annan allsvensk herrspelare... några hockeystjärnor i NHL som är trötta på att ljuga för sig själva och omvärlden... någon lagkapten i?? elitserien.
I intervjun berättar Gareth Thomas att han sedan 16–17-årsåldern vetat att han är gay och att han kört en massa ”tjej-historier” för att dölja det. Brett på. Skrutit.
– Jag ger mig inte ut på något korståg men jag är stolt över den jag är, sa han och nu hyllas han faktiskt av en hel idrottsvärld.
Thomas säger att han inte vill bli känd som rugbyspelaren som var gay.
Det tror jag nog att han kommer att vara under några år. En ikon. En spottkopp för några få.
Folk ska svara: Och?
– Men jag hoppas att om tio år så kommer det här inte att vara nåt att prata om inom sportvärlden utan folk som hör talas om att nån är gay i ett lag kommer att säga: Och? sa Thomas.
Jag tror att han har rätt där.
Lagsporten är homofob, gruppodynamisk och konservativ. Men jag är tillräckligt gammal för att minnas när det var sensationellt när någon i??tv-världen var homofil. Många vågade inte.
Nu är det ju inte så. När Peter Jöback eller Peter Kondrup kom ut som gay svarade folk just detta:
– Och?
Eftersom människor som förtrycker en del av sin personlighet blir som ett träd som hämmas i sin växt av en överskjutande klippa så hoppas jag att 2010 blir året när alla – särskilt alla idrottare – vågar vara sig själva.
2010 borde bli året när hela sportvärlden kom ut ur garderoben.
Ett riktigt gayår. Tiden är mogen för det. Tack vare Gareth Thomas.
Kan vi jobba så.