Flinck: Övertygad – vi slår Ungern i dag
Publicerad 2016-01-27
WROCLAW. ”Först kommer käket, sedan moralen”, säger Brecht.
”Först kommer moralen, sedan käket”, svarar Zacke.
3–2 mot Slovenien. 4–1 mot Tyskland. 6–4 mot Spanien.
5–4 mot Ryssland. 6–4 mot Danmark.
Nej, det är inte några gamla fotbollsresultat från mellankrigstiden.
Det här är Sveriges tio sista minuter i de fem matcher man spelat i EM. Det har visserligen bara renderat i fyra poäng men det säger ändå något väldigt viktigt om det här laget.
För det brukar inte vara de nya lagen – jag vill inte kalla dem unga med nyckelspelare som Mattias Andersson, 37, Jonas Källman, 34 och Tobias Karlsson, 33 – som har moralen att falla tillbaka på.
”Först kommer käket, sedan moralen”, sa den tyske författaren och diktaren Bertolt Brecht i en senare välciterad fras. (Han, Brecht alltså, är däremot från mellankrigstiden.)
Men i det här laget kommer moralen definitivt först.
Före taktiken, tekniken och kunnandet – ännu.
Men det är ingen dålig stomme – moralen – att bygga vidare på i framtiden.
Poängen mot Danmark spelar inte så stor roll för fortsättningen, eller rättare sagt avslutningen, i kväll. Sverige måste fortfarande besegra Ungern och Ryssland tappa poäng mot Spanien för att man ska ta den där OS-kvalplatsen. Det här är för övrigt inget EM längre, vilket det i och för sig inte varit på länge. Det här är ett kval till OS-kvalet.
Men i känslan av att än en gång kommit tillbaka i slutet, vunnit sista tio och gjort det mot Danmark i ett mästerskap finns det så oerhört mycket att ta med sig för det här laget.
Sedan ska vi inte förringa taktiken, tekniken och kunnandet heller. Taktiskt var inte försöken med 4-2- respektive 5-1-försvar lyckade första 20 minuterna. Men man får ge Lindgren & Olsson att de inte är rädda för att testa. Då var punkten, eller spetsen snarare, på Michael Damgaard med tio minuter kvar desto mer klockren.
Tekniskt finns det inget att anmärka på till exempel Mattias Zachrissons knorr från nästan ingen vinkel alls på världsmålvakten Niklas Landin. Om vi nu ska snacka detaljer.
Kunnandet i att spela 6-0-försvar finns det heller inte mycket att klaga på, om vi nu ska ta ett exempel där (även om det läckte lite för ofta borta hos Johan Jakobsson i går).
Bara vunnit mot EM:s sämsta lag
När detta skrivs, kring midnatt, går nog i och för sig käket före moralen i det svenska laget. För just nu sitter laget och äter på Hotel Mercure. Uppladdningen inför matchen mot Ungern har inletts och det är äta, dricka och sova som gäller – och så lite behandling av möra kroppar och ett par teorigenomgångar. Sedan är man redo för Nagy & Co.
För första gången går det här laget i eftermiddag ut som favoriter till en match här i EM. Det är en ny utmaning för dem. Men jag är övertygad om att de fixar det. Ungern har bara lyckats vinna mot hela EM:s sämsta lag, Montenegro, och har inget att spela för. Och fixar Zachrisson och de andra inte det har de faktiskt inte i ett OS-kval att göra.
Sen behöver vi få hjälp av Spanien också. Och är det något lag som inte ska ha något att spela för och därför kanske spara vissa spelare så är det nog Spanien. För få lag har den bredden i truppen. Det spelar inte så stor roll vilka som spelar.
Det här var första gången på nästan fyra år som Sverige tog poäng av någon av ”de fyra stora” (Frankrike, Danmark, Spanien, Kroatien) i ett mästerskap. Senast var det mot Danmark också: OS-kvartsfinalen 2012.
I semifinalen som följde slog man ut Ungern, vilket Jonas Källman i går varnade för konsekvenserna av:
– Det är ett öppet sår hos ungrarna som fortfarande gör ont, sa Ungernproffset.
För 13 år sedan satt jag i Tylösand och intervjuade Tomas Svensson och Peter Gentzel om vilka som sköt hårdast i världen. Laszlo Nagy var med på topp-tre, minns jag.
Ungerns störste genom tiderna skjuter kanske inte hårdast längre men i går satte han nio mål på nio skott, varav åtta från distans, på spanjorerna.
Han säger inte så mycket och han gör inte de avgörande målen. Men Viktor Östlund har gjort en mycket stark turnering i en tung roll med stort ansvar – ändå lite i skymundan.
Bert Karlsson ska nog helst hålla truten. Åtminstone när det kommer till handboll.