Ett värdigt sätt att fira ett tioårsjubileum

Hans Abrahamsson

Abrahamsson: Var propagandaspel mot de regerande mästarna

SKELLEFTEÅ. Hur firar man tio år sedan återkomsten till SHL?

Tja, med propagandaspel och en seger mot de regerande mästarna.

Och nu har Skellefteå krattat slutspelsgången mot den sjätte raka SM-finalen.

De här två lagen pressar verkligen fram det bästa ur varandra. Farten, skickligheten och det taktiska fanns där redan från match ett. Nu adderades även den riktiga hettan och de små krigen på isen.

Högklassig underhållning rakt igenom. Framför allt från Skellefteå. De brann och tävlade på ett sätt jag inte sett tidigare i slutspelet.

Den här kvällen var det exakt tio år sedan Skellefteå AIK återvände till SHL. Den 5 april 2006 står för evigt inskriven i klubbens historieböcker. Enda spelaren på isen nu som var med för tio år sedan var Pontus Petterström. Givetvis var det han som sköt det förlösande 2–0-målet fem minuter in i den tredje perioden.

Men den 5 april 2006 var inte bara återkomsten till högsta serien.

Det var också startskottet för en framgångsresa som saknar motstycke i modern svensk elithockey.

Växjö har varit bäst i klassen

Att spela sig ur alla situationer i egen zon, oavsett hur trångt det är, sitter i Skellefteås dna. Något som också varit en stor del i varför de varit så framgångsrika. Men motståndarna har kommit allt närmare att knäcka koden.

Och Växjö har varit bäst i klassen på det. För ett år sedan räckte det i en hel matchserie som slutade med ett SM-guld.

Smålänningarna (nåja, det är några stycken) började också den här matchen lika bra som man genomfört de två första matcherna. Valde mellan att stressa högt upp i banan med många spelare eller att vända hem i grupperat styrspel.

Skellefteå kom egentligen ingenstans. Gång på gång spelade man fast sig djupt i egen zon.

Skotten efter tio minuter var 2–1 till Växjö.

På Skellefteås andra skott dundrade Tim Heed in ledningsmålet, sedan var det som att vända på en hand.

Skellefteå har de senaste åren varken velat eller behövt anpassa sig efter en motståndare. Det var också en stor anledning att man missade SM-guldet förra säsongen. 

Nu har man insett att det ibland är nödvändigt att välja den enkla lösningen när motståndaren sätter så hård och hög press som Växjö gör.

– Ja, nu till och med chippade vi ut pucken ibland. Det är man inte van att se från oss, sa tränare Wallson och kunde inte hålla sig för skratt.

Att frångå sina principer är också en storhet. Och lyckas man några gånger skapar det också utrymme att göra det man är allra bäst på.

Hallam sa som det var

Växjö?

De tappade det mesta efter Heeds mål, inte minst det som tidigare varit så bra: strukturen, avvägningarna och närkampsspelet.

Eller som tränare Sam Hallam uttryckte det i en smått klassisk sågning av sitt lag i en pausintervju: ”Ett hobbyheavymetalband som tror att de är Metallica.”

Varför försöka hitta en bättre metafor?

Samtidigt som det är högklassig hockey är det en fascinerande taktisk kamp som pågår.

Jag frågade Hallam om det är läge att rita om lite på taktiktavlan, nu när till och med Skellefteå ruckat på en av sina viktigaste principer:

– Nej, det är inte på taktiktavlan. Det är kamper en mot en, skridskoåkningen och beslut.

Den som vet hur Hallam jobbar vet också att det inte är hela sanningen.

Växjö måste mer eller mindre vinna på torsdag

Skellefteå radade upp öppna lägen efter ledningsmålet och det var närmare 4–0 än 1–1

Efter andra perioden var skottstatistiken 26–8. Totalt hade Skellefteå 49 avslut efter 40 minuter. Den här gången var också statistiken talande för matchbilden.

Ny match på torsdag och förutsättningarna är egentligen de samma som inför första matchen i Vida Arena. Växjö måste mer eller mindre vinna för att det ska bli en ny SM-final. Trots matchbilden i kväll ger jag Hallams lag goda möjligheter att på nytt kvittera den här matchserien.