”Det såg ut som en jävla köttkvarn”

Kristoffer Bergström

Parnevik berättar om dramat – karriären i fara: ’Idiotgrej’

Maskinen ska dra upp tunga båtar, men liknade mer en köttkvarn när Jesper Parnevik, 47, fastnade ­ i den med handen.

Den blodiga olyckan kan vara slutet på en av Sveriges mest framgångsrika golfkarriärer.

– Man kan inte göra så jävla mycket utan högerhand, säger Parnevik.

Jesper Parnevik lämnar sjukhuset i amerikanska hemstaden Jupiter när Sportbladet ringer. Hans fru Mia svarar och räcker över luren. Jesper tar den med vänsterhanden.

– Operationen tog längre tid än vi tänkt oss. Tummen och lillfingret klarade sig hyfsat, men de andra ser ut som falukorvar. Pekfingret är krossat. Jag vet inte vad läkarna gjorde, men de satte dit stålgrejer och fick ihop handen, säger han.

Orkar du tänka på olyckan?

– Ja. Jag har fortfarande en flashbild i huvudet av att min hand sitter fast i maskinen och åker runt-runt. Det såg ut som i en jävla köttkvarn. Det rycker till i hela kroppen när jag tänker på det.

Förra veckan gladdes Jesper Parnevik åt att tre års klättrande var över.

2009 hade den förre världssjuan lämnat PGA-cirkusen för att operera höften. I kampen för att nå tillbaka hade han 2010 krossat en ländkota och 2011 hindrats av nacksmärtor. Men 18 mars i år klarade han cutten för första gången på mer än ett år. Det firade han med att posta ett brev till PGA.

”Sprang och skrek”

– Jag skrev att jag skulle spela på fulltid igen. Jag trodde det då, säger han.

Men då får vi ta det från början. Vad har hänt med handen?

– En sådan där idiotgrej. Jag hade kompisar från Sverige på besök, så jag tog ledigt från allt spelande och tränade bara. Jag skulle dra in båten mot en pelare, men det blåste för mycket vid bryggan så jag orkade inte. Därför använde jag en motordriven vinsch.

– När jag lindade in tampen åkte högerhanden in i motorn. Den åkte runt i maskinen. Det var riktigt grymt. Det pekade åt alla håll och kanter.

Hur agerade du?

– De blev en riktig chock. Det var en sådan jävla kraft. När jag såg kanterna på maskinen var jag hundra procent säker på att jag tappade alla fingrar. Jag var livrädd.

Hann du uppfatta någon smärta?

– Nej, det är chockgrej att se handen snurra runt-runt i köttkvarnen. Jag förstår inte hur jag fick loss handen, men vet att jag sprang därifrån och skrek.

Impulserna blixtrade i Jesper när han hastade uppåt frun och barnen i huset. Kroppsfunktioner var som förbytta: svetten flödade från hårfästet och ryggen, men den söndertrasade handen blödde inte en droppe.

De kastade sig i bilen och brände mot sjukhuset. Då kom smärtan tillbaka. Då kom blodet.

– Jag vågade inte titta på handen. Jag var så chockad, det var panik. När vi kom in till akuten sa läkarna att fingret var krossat. Jag tänkte bara att jag hade slängt bort all rehab på en onödig grej. Och att det var jobbigt att ungarna såg allt. De började skrika när det var blod överallt. Jag önskar att de ­hade sluppit se det.

Den 47-årige golfaren opererades i går eftermiddag, svensk tid. Den första prognosen sa att all golf är utesluten de närmaste fyra månaderna.

”Grinar inte ofta...”

Jesper Parnevik lyssnade på läkaren. Dystra tankar trängde fram, han blockerade dem, men de anföll igen.

– Det hade börjat kännas bra igen. Jag klarade kvalet i Tampa, jag spelade bättre och bättre och... jag grinar inte ofta, men det här var en chock. Så krossad. Jag ville gå runt och slå sönder väggarna i sjukhuset för att jag utsatt mig för en sådan idiot­grej.

Kan det ha varit nådastöten för karriären?

– Ja, det kan det. Jag har ingen aning hur det kommer att bli. Läkaren tänker att det ska bli bra, men att det kan ta en jävla tid. Jag tänker att man inte kan göra så jävla mycket utan högerhand. Den är ganska viktig, inte ­bara inom golf.

Hur vore det att sluta ­såhär?

– Det vore tråkigt.

Vad ger du dig för chanser att kunna komma tillbaka igen?

– Nu vet jag inte. Eftersom jag inte kan gör mycket de närmaste månaderna så blir det inget masters, inget... äh, jag har ingen aning. Jag orkar inte tänka på det.

Efter ett kvartslångt samtal lägger Jesper Parnevik på. Det sista han säger är att det finns foton på fingret före­ och efter operationen.

En halvtimme senare är han tillbaka vid huset, vid båten, vid barnen. Han vill skicka bilderna, men det är inte bara bandagepaketet som hindrar honom.

I ett sms förklarar Jesper Parnevik:

”Min fru skickar dem snart. Jag har inte sett dem och vill inte se.”

Parneviks karriär

1986: Efter att ha fått golfstipendium och studerat på Palm Beach State College i Florida blir Jesper Parnevik proffs som 21-åring.

1993: Tar sin första seger på Europatouren och följer upp med ytterligare tre de kommande åren. Två av dem är på Scandinavian masters.

1994: Får sitt breda publika genombrott med andraplatsen i British Open. Spelar under året ihop 148 000 dollar i prispengar.

1997: Leder inför sitt sista hålet i British Open med två slag, men slår en bogey. Nick Price från Zimbabwe gör en sen eagle och glider förbi.

Parnevik deltar för första gången i Ryder Cup, vilket han kommer att göra två gånger till: 1999 och 2002.

1998: Segern i Phoenix open är hans första på PGA-touren. De kommande tre säsongerna kommer han att ta fyra segrar till.

2000: 14 maj noterar han karriärens högsta placering på världsrankningen då han blir sjua. Vid den tidpunkten har ingen svensk herrgolfare någonsin varit rankad högre.

Året inbringar 2,4 miljoner dollar i prispengar och

2001: Efter att ha varit bland världens högst rankade golfare i 38 raka veckor glider Parnevik till sist ner under topp-tio.

2007: Blir tvåa i Valero Texas Open, vilket är den senaste stora framgången på PGA-touren. Samma år tar Henrik Stenson över titeln som högst rankade svensk någonsin då han blir världsfemma.

2009: Efter ojämna resultat avbryter Parnevik säsongen i juli för att genomgå en höftoperation som håller honom borta till december.

2010: Når inte kvalgränsen på årets tre första tävlingar. Den fjärde bryter han och upptäcker att en ryggkota är krossad.

2011: Gör flera svaga resultat i början av året och avbryter sedan för att ta hand om sin ömma rygg och nacke.

2012: Visar tecken på att vara tillbaka sportsligt när han som 47-åring klarar cutten i Transitions Championshipi mars.