Beskedet: Redo
Publicerad 2012-08-01
Så klarade Alshammar testet som ger oss nytt medaljhopp: Min smärta
Smärtan har stört henne dag och natt, den har dykt upp i nacken, axeln, bröstet och skulderbladet.
Men i går kväll fick Sverige tillbaka ett medaljhopp när Therese Alshammar beslöt sig för att trotsa plågorna.
– Min smärta är min, den får jag ta hand om, säger hon.
Klockan 18 i går dök Therese Alshammar från startpallen och simmade en längd i hårt tempo. Det var första dyket på en vecka, och det första forcerade frisimmet på längre än så.
Hon klättrade ur bassängen och kände efter.
Ja, tänkte hon, det går faktiskt.
–Hon var nog ganska lättad. Innan tror jag att hon var orolig, ”hur kommer det här kännas?”, sedan körde hon igenom och kände att det är under kontroll. Och finns en chans så vill hon såklart ta den, säger tränaren Johan Wallberg.
Inflammationerna kvar
Två timmar senare meddelade Alshammar sitt beslut till pressen.
– Jag har fortfarande ont och det är inget optimalt läge. Men jag känner att det går såpass åt rätt håll att det är värt att ställa upp.
På fredag simmas försöken på 50 meter fritt. Till dess kommer Alshammar fortsätta med sina antiinflammatoriska mediciner och slipa så mycket teknik hon hinner.
Nervsmärtan från diskbråcket är borta, men inflammationerna är kvar. Alshammar berättar att hon har fått kramp i musklerna runt skulderbladet och bröstet.
– Nu är jag tacksam att jag kan röra armen, att jag kan böja huvudet och vara näst intill fullt rörlig, säger hon.
”En uppgift i taget”
Läkarna utgår helt från hur Alshammar beskriver smärtan. Att hon nu satsar mot tävlingen beror på att hon, och bara hon, säger att det känns okej.
Samtidigt fruktar tränare och läkare att försöken på fredag kan ge bakslag.
– Hon kanske bara kan simma ett lopp, sedan blossar skadan upp. Därför fokuserar vi på en uppgift i taget, säger Wallberg.
Men Therese Alshammar vill inte tänka så. Hon vet att de närmsta dagarna kommer bli plågsamma, att hennes medaljchanser har minskat av diskbråcket, men är beredd att stå ut för att kanske nå pallen.
– Min smärta är min, den får jag ta hand om. Jag försöker jobba på det som är positivt. Om jag har ont eller inte, det har ni inte mycket med att göra, säger hon.