Marit Björgen med den rosa kronan. Foto: Andreas Bardell
Holmenkollen. Den rosa kronan på huvudet signalerar det självklara.
När Sportbladet ska kröna VM:s regent finns egentligen bara en kandidat.
– Fantastiskt. Det är jättekul att höra, säger Marit Björgen.
Det krävs en särskild idrottare för att ett silver på den avslutande tremilen inte ska ha varit VM:s höjdpunkt.
Marit Björgen är unik.
Det syns på armarna som är buckliga av alla muskler, på blicken som är lika avslappnad som självsäker och framförallt runt halsen, där fem VM-medaljer plingar mot varandra när Sportbladet kröner henne till mästerskapets drottning.
”Jag vann silvret”
– Det är kul att ni berättar det. Tack, säger hon, rätar på ryggen och rättar till den rosa kronan.
Under loppet stångades Björgen med polskan Justyna Kowalczyk och Therese Johaug. När landslagskompisen ryckte fanns inte de sista krafterna där, men Marit skakade av sig Kowalczyk och gled enkelt in som tvåa.
– I dag förlorade jag inte guldet, jag vann silvret. Guldet gick till Therese och jag var inte bättre än henne. Jag är väldigt nöjd med att ha gjort ett fantastiskt mästerskap, säger Marit.
Norska reportrar grävde djupt för att hitta misslyckanden i ett så gott som prickfritt Marit-VM. De fastnade vid att fyra guld och ett silver inte var lika historiskt som Jelena Välbes fem guld från 1997.
”OS-gulden bättre”
Marit Björgen kunde inte bry sig mindre.
– Nej, jag har inte lagt energi på det. Jag har individuella OS-guld, det har inte hon. Det är mycket bättre tycker jag, säger hon.
Sportbladet plåtar Marit Björgen i ett hus där norska tv-kanalen NRK filmar. Hon har just druckit champagne och lyft upp Johaug i famnen framför fotograferna.
Efter kröningen fingerborstar hon håret och lämnar oss. Kvällen är inte nära midnatt än, Therese Johaug vill dansa och sjunga och Marit vet inte ens om hon kommer orka upp till herrarnas femmil i dag.
