Kappelin: De kan inte vinna VM – men ett helt folk förväntar sig magi
Nu när Champions League är över, känns VM väldigt nära.
Sydafrikas Bafana Bafana hoppas på lite magi för att klara sig igenom gruppspelet.
Jag har gjort en djupdykning i sydafrikanska tidningar igen. Äntligen kan man rikta lite uppmärksamhet mot någon annan än José Mourinho!
Inter har vunnit Champions League och Mou ska lyckliggöra Real Madrid. Vem vet om han en dag väljer att träna en outsider-nations landslag. Vad vore en större och roligare utmaning för en stjärntränare, än att höja ett gäng medelmåttor till världsklassnivå?
Den brasilianske tränare
Carlos Alberto Parreira sitter ungefär i den sisten. Han vann VM i USA med Brasilien 1994. Sedan förra
året kämpar han med att få ihop ett fungerande landslag av ett gäng lokala förmågor och utlandsjobbande proffs
i Sydafrika.
Målet är att klara sig förbi gruppspelet och redan det är svårt. Sydafrika begår premiärmatchen mot Mexico den 11 juni och den fighten måste de vinna. Det gäller att få upp stämningen ordentligt och skapa momentum. Med en seger i bakfickan är det så otroligt mycket lättare att hitta självförtroendet och flytet för att fortsätta. Efter Mexiko kommer Uruguay och Frankrike.
Underbart att allt kan hända
Det låter snudd på omöjligt, men det underbara med fotboll är ju att allt kan hända. Det vet landslagskapten Aaron Mokoena, som spelar i Portsmouth, laget som helt oväntat gick till final i FA-cupen i år. Mokoena lärde sig spela fotboll i ett utfattigt svart township och drömde om att bli proffs utomlands.
Allt detta gick mot alla odds i uppfyllelse.
Jag tror inte man ska bortse ifrån dessa enskilda livsöden i de afrikanska lagen. Människor som har sett mirakel ske, tror att de kan ske igen.
Landet Sydafrika har ju för övrigt också upplevt ett under för bara sexton år sedan, när apartheid föll och Nelson Mandela valdes till landets president i fria demokratiska val. Det är för övrigt själva förutsättningen för att Sydafrika får vara värdland till VM och delta i tävlingen.
Mandela har något hans anhängare kallar för ”Madiba magic”, där Madiba är hans smeknamn och magin något han utövar med sin personlighet, även i sportsliga sammanhang.
Parreira och hans spelare hoppas på en inbjudan till det moderna Sydafrikas karismatiske landsfader för att få det där lilla
extra som krävs för att lyckas. Det hände rugby-laget inför VM 1995 och landslaget i fotboll 1996, som träffade Mandela
dagen före finalen i African Cup of
Nations. I båda fallen vann Springboks och Bafana Bafana.
Mandelas förtjänst
Det är fascinerande hur Mandela använde idrotten som ett av många sätt att ena och hela sitt land och hur hans ord laddade spelarna. En som var med 1996 var mittfältaren Linda ”Innocent” Buthelezi. Han berättar att Mandela var oerhört ödmjuk, inspirerande och rolig. Mandela sade att han hade suttit i fängelse i 27 år för det han trodde på. Nu ville
han att landslaget skulle gå ut på planen
i nittio minuter för att försvara landets
ära och lyfta de afrikanska ländernas cup mot himlen.
”Alla spelarna, svarta, vita och färgade, kände att segern kunde bli vår. Hur
skulle vi kunna svika denne store man, som hade offrat så mycket för att vi skulle kunna spela internationell fotboll och komma ut ur vildmarken?”, säger Linda i en tidningsintervju.
Det är bara att hoppas att det fungerar den här gången också, i kombination med alla andra försök att få sydafrikanerna att sluta upp kring landslaget. Det kan inte nog påpekas att VM i Sydafrika är historiskt,
både för landet och för kontinenten.
Bafana Bafana kan inte vinna VM, men de kan lämna turneringen med äran
i behåll.
Och det finns några lag i ”the African six-pack” som har goda chanser att gå långt, tack vare sin talang och den afrikanska
publiken. Algeriet, Kamerun, Elfenbenskusten, Ghana och Nigeria kommer att ge allt för att hyllas i larmet från vuvuzelorna. Det innebär nya scenarier för de stora VM-nationerna.