Supernollorna
Alla mäktiga tystades samtidigt – helt unikt
LONDON. Det var dagen då de stora, snygga, rika, skrävlande, stöddiga och berömda plötsligt tystnade mitt i en mening.
Mållösa, alla på en gång.
Den 22 november, Dagen Noll, är alltså ett datum att snacka om.
Siffrorna, för ordningens skull:
Chelsea–Newcastle 0–0.
Liverpool–Fulham 0–0.
Aston Villa–Manchester United 0–0.
Manchester City–Arsenal 3–0.
Det har förstås aldrig hänt i Premier Leagues historia att De Fyra Stora – plus tabellfemman – allihop misslyckats att göra mål under en och samma speldag.
Alla dessa stjärnor, alla dessa kanonskyttar, alla dessa mångmiljonvärvningar...inte ett futtigt mål för superklubbarna Chelsea, Liverpool, United eller Arsenal denna lördag. Det måste vara unikt.
En slags trend
I samma ögonblick jag påstår det vaknar det förstås nån fanatisk nörd därute, plockar fram sina gamla anteckningsböcker och börjar gå igenom alla omgångar i högsta ligan sen 1888. För att inte tala om de cirka tolv sekunder det troligen tar för Erik Niva att hitta rätt statistikbas på nån dator och blogga om att gårdagens resultat inträffat exakt 16 gånger tidigare. Till exempel den där novemberlördan det snöade på fru Browns utedass i Norwich.
Men vi som mest skriver i papper (gammalt fint material, uppfanns i Kina) får ta risken att vara tvåa på bollen. Det var hur som helst en märklig spelomgång, men samtidigt fortsättningen på nån slags trend:
Så fort ett lag har chans att rycka åt sig ett försprång i toppen kommer oväntade poängförluster. Händer både Chelsea och Liverpool.
Så fort ett lag har läge att plocka in på de två däruppe blir det knas. Händer både Man United och Arsenal.
Så fort vi tror att Aston Villa ska etablera sig i tabelltoppen får de stryk av sämre gäng. Villa är fyra nu, men de har kastat bort minst sex poäng.
Megson fick betalt
Så fort vi berömmer Arsenal efter en segermatch med strålande fotboll blir det kattskit i nästa omgång.
Så fort vi tror Man City är på G gör Richard Dunne självmål och driver fansen till förtvivlan. Sen spöar de plötsligt Arsenal med 3–0. Första segern mot Gunners på 22 ligamatcher.
Så fort vi räknar ut Hull snor de åt sig nya, sensationella poäng. Tabellsexa nu efter 2–2 i Portsmouth.
Så fort vi tror att Johan Elmander är på väg att petas i Bolton visar managern Gary Megson en imponerande fast hållning och ger honom nya chanser. Det fick han betalt för i går, när Elmander sköt 3–1-målet i Middlesbrough och gjorde det på ett sätt som var väldigt mycket...Elmander när han är som bäst. Nedtagning på bröstet i flykten och smack med vänstern, jättesnyggt, äntligen ett härligt svenskmål i England och precis vad Johan behövde i nuläget. Kan han bara få fler vettiga bollar att arbeta med kan han ge de lokala kritikerna i Manchester-området nåt att tänka på.
Gåtan framför alla andra är förstås Arsenal.
Bråket med den petade lagkaptenen William Gallas är intressant. Det finns säkert fler bottnar i den här storyn än vad som kommit ut i media.
Wenger hårt ansatt
Har Gallas varit en idiot som offentligt gått ut och fördömt moralen och glöden i Arsenal?
Eller ligger det en listig plan bakom alltihop? Från en spelare som vill byta klubb i januari?
Arsene Wenger ansattes rätt hårt i brittisk tv efter smällen mot City, och han var klart störd av läget. Men han spydde inte galla(s), blev inte arg, höll en slags värdighet mitt i alltihop (även om han oartigt vägrade ge City välförtjänt credit), förklarade att hela affären kommer att redas ut internt och att pressen ska ge blanka fan i att ens fråga om saken.
Vi får väl se hur tyst det blir i veckan. Ni vet, ju mindre information, desto fler spekulationer.
Vi kunde i alla fall se hur mycket en sån som Cesc Fabregas (även om han inte är i form) saknas i matcher som i går. När hade Arsenal senast ett sämre passningsspel? Hade gårdagens uppställning slagit det där spelsugna undomsgänget som imponerar så i cupspelet? Vad tänkte egentligen the Young Guns som satt och såg på?
Noterbart:
När Liverpool konstigt nog tappade poäng mot Fulham hemma visade det sig ännu en gång hur sårbart laget är när Steven Gerrard saknas (jo, jag vet att Pool slog United utan honom).
Frågan är HUR skadad Steve var i går.
Rafa Benitez vågade i alla fall inte ta ut honom efter återbudet till landskampen i Tyskland i onsdags. Det var bra det. Hade Gerrard spelat hade det utbrutit fullt krig mellan Fabio Capello och klubbarna.
Landskamper skapar irritation
Det räckte så väl med att Wayne Rooney, Rio Ferdinand, Frank Lampard, Joe Cole och Ashley Cole plötsligt var friska nog att spela för sina lag i går.
Man behöver inte blanda in Zlatan och Lagerbäck som jämförelse, jag undrar bara om det inte är dags att skrota den här typen av landskamper eftersom de bara skapar irritation. Lögner och hyckleri?