Rädda damfotbollen
”Satsa på slutspel och en enda stor final”
Jag hade en rasande trevlig måndagsmorgon med fotbollsspelaren (AIK) Elin Ekblom och skådespelaren (Dif) Thomas Hanzon .
Vi åt frukost ihop på TV 4.
Pratade genus, ångest och taskiga recensioner.
Löste damfotbollens kris.
Lite så var det.
Det råder backlash i media vad gäller damidrott, tyckte jag. Det syns förbanne mig knappast nån damidrott längre om det inte handlar om Klüft och Kallur.
Damfinalen i handboll i torsdags behandlades som något katten släpat in.
I nyhetsinslagen i seriösa (TYP) TV4 var den en notis medan herrfinalen ansågs o-h-y-g-g-l-i-g-t viktig med rörliga bilder och intervjuer. Ursäkta mej, men herrfinalen var ju lika förutsägbar som en tysk porrfilm.
Damfinalen, däremot, var ju sensationell. Eviga loserlaget Skövde (IFK) vann ju faktiskt mot ett lag som inte förlorat en svensk seriematch på 27 år (TYP).
Självmål – TV 4
Notis. Pinsamt, TV4. Självmål.
Torstensson är en hjälte. Hammarby var slentrian och knappast nyheter.
Jag har suttit i den där sportpanelen varje måndag i tio år snart.
I måndags passade vi i en bisats på att lösa damfotbollens akuta kris av usla publiksiffror.
Orsaken till att vi pratade damfotboll var Lotta Schelins debattartikel i veckan där hon krävde att man ska sluta jämföra damfotboll med herrfotboll. Det var en ganska obegriplig artikel, eftersom den verkade bygga på att några sura brev till Göteborgsposten som ingen fick läsa.
Vem bryr sig, tänkte jag.
Det är väl ganska få som jämför nuförtiden. Herrfotbollen har ju segrat; media och publik har valt bort damfotbollen. Tyvärr, säger jag, för damfotbollen 2008 håller ju en hög teknisk klass och det finns verkligen en poäng i att det är roligare att se världens bästa liga (damallsvenskan) än världens 427:e liga (herrallsvenskan).
Problemet för herrallsvenskan är väl snarare att den riskerar att torska den också.
Just nu skriver åtminstone Sportbladet lika mycket om europeisk klubbfotboll som om svensk.
– Satsa på ett slutspel för damerna, sa jag. Efter 20 år av misslyckat publikarbetet (bortsett från Umeå) är det kanske dags att erkänna att man torskat.
Satsa på ett slutspel med en enda stor final, så blir det åtminstone en stor fest om året i stället för ett segt väntande på att Umeå avgör i omgång 18.
Klubbarna behöver en fest
Vänd på serien så att SM-finalen går i mitten av sommaren.
Se till så att Råsunda eller Ullevi fylls till sista plats, precis så som handbollsförbundet och innebandyförbundet ser till så att deras finalarenor fylls vid finalerna. Det går om man bestämmer sig. Det kallas Aktivt Publikarbete. Det är inte så svårt. Samla Damfotbollssverige. Folk gillar fester. Klubbarna behöver en fest.
Patrick Ekwalls blogg var illa ute i veckan när den apropå Josef Fritzl i Österrike skrev att man inte ska lita på män i mustasch som Fritzl och Hitler. Och illustrerade det med en bild på svensk klubbfotbolls starke man Bosse Lundquist – i mustasch.
Norsk radio ringde och ville ha kommentar om Daniel Nannskog- kampanjen. I Norge är till och med Drillo engagerad i att Nannskog ska till EM.
– Drillo – vilken Judaskyss, sa jag.
Sen berättade radiomannen att Eddie Gustafsson sagt att han fått löfte av svenska landslagsledningen om att få spela. Ooops.
Förbjud kryckor på läktarna.
HV 71 sparkar David Fredriksson men behåller Johan Lindström – hvansinne, säger jag.
Fast Syrianskamannen kanske menade att Erkans spel gått på kryckor en tid...?
Har alltid varit lite fixerad vid damfotboll.
Häromåret skrev jag en grej som fortfarande får folk att ruttna. I går hittade jag den här bloggen från Marie Wickberg, förste vice förbundsordförande i Centerns ungdomsförbund:
”Lasse Anrell i rosa trosor.”
Lasse Anrell är lite som min farbror, ibland undrar jag om han lever för att göra mig förbannad. Det är så fantastiskt med människor som vet precis vilka knappar man ska trycka på – och älskar att göra det. Det ger mig energi. Lasse Anrell är sådär härligt söt när han skriver sin krönika i dagens Aftonbladet;
”Våga vara kvinnliga, tjejer. Vilken härlig paroll. Särskilt lämplig är den ju nu när damfotbollsspelarna blivit så himla olebbiga och snygga. Annat var det ju förr när alla var flator och helst gick omkring i flanellskjortor och för stora shorts.”
Kontentan av krönikan är att sex säljer och att Marklund, Moström och de andra alltså borde börja spela fotboll i kjol. Det skulle göra sporten mer sevärd. Tänk om Anrell skulle kunna ta på sig rosa trosor i nästa sportpanel. Det skulle göra den betydligt mer sevärd.”
Veckans vackraste: Erkan Zengin:
– Jag ska bli frisk och sen ska jag visa att det är jag som är Erkan.
Det bevisade han ju onekligen mot Syrianska. Hoppas han är ännu mera Erkan mot Blåvitt i dag.
Kära Marie. Kära centerpartiet. Min krönika var ironisk. I-r-o-n-i-s- k. Jag drev med såna som dig. Verkar lite som du gick på det.
Det roliga med Nicklas Bäckström var ju att förra året sa verkligen alla i branschen att han var tjock. För fet för en puck (TYP). De hade rätt, alltså.
En Europaliga i hockey? Ja, möjligen om den ingår i NHL.
Efter att ha sett Ricky Gervais sketch om Red Nose Day (finns på Youtube) har jag svårt för humorgalor.
För en gångs skull håller jag med Christer Englund; klubbarna har ingen kompetens för att avgöra vad som är bra eller dåligt för svensk hockey.
Kärleksdramat Henrik Rydström/Patrik Ingelsten fascinerar mig allt mer.
Hade de haft det hade de för länge sen slutat med sitt pinsamt egoistiska beteende och släppt in fler lag i elitserien.
Svenska landslaget i fotbolls-EM: ett gäng konvalescenter direkt från lyx-rehab.