Inget mästerligt spel
…men självmålet kan vara guld värt
Det krävdes ett självmål, flera brända frilägen och en fin räddning.
Men till sist stod Elfsborg där med
sina tre poäng, det enda som räknas.
Och även ett självmål kan vara guld värt.
Om Henrik Rydström, bröderna Elm, Nanne Bergstrand & Co satt hemma i tv-sofforna i går kväll lär de ha slitit sig i håret i tjuren Ferdinand-stil några gånger. För visst var det flera gånger nära, nära att Hammarby ordnade en mer behaglig resa för Kalmar till Helsingborg . En resa där serieledarna skulle haft Elfsborg tre poäng bakom sig, med en match mindre spelad. Nu skiljer bara en poäng, fyra om Kalmar vinner i kväll.
Jag säger om och det är inget litet om. Visserligen såg jag förra helgen Kalmar vinna den svåra bortamatchen mot Hammarby på Söderstadion. För att inte tala om segern mot Feyenoord nere i Rotterdam. Men Henrik Larssons Helsingborg på Olympia är likväl en mäktig uppgift som kommer att kräva maximal prestation och, framför allt, koncentration.
Just när det gäller den mentala biten säger det sig själv att Kalmar åkt till Skåne med mindre press på sig om bara Carlos Gaete och Erkan Zengin ställt in skyttet på målet i stället för någonstans åt Borås djurpark till.
Inte alls orättvist
”De får passa sig, nu kommer vi”, sa Elfsborgs Emir Bajrami efteråt till TV4.
På söndag, på Fredriksskans, får man dock nog se till att komma med lite mera. För det var inget mästerligt spelande Elfsborg vi såg, med undantag för den välspelade första kvarten. Samtidigt var inte segern på något vis orättvis, även om den kom genom Christian Traorés självmål som helt ställde annars så säkre Kristoffer Björklund. Hur ett lag ordnar hem sina poäng kan ju också egentligen kvitta, inte minst mitt i lågande guldstrid. Kalmar har inte heller vunnit alla sina matcher på skönspel. På Söderstadion senast medgav Nanne Berg-strand villigt att spelet brustit – men man vann ändå. Precis som Elfsborg nu.
”Vinner inte Kalmar i år så vinner de aldrig”, säger tränare Magnus Haglund illmarigt.
Jag känner herr Haglund som en snäll kille, från hans tid som lärare i Falkenberg. Det är han säkert fortfarande, men han har också under sina år i allsvenskan hunnit lära sig lite fult spel och gör nu sitt bästa för att sätta press på Kalmar. Haglund vet att han och hans lag för bara två år sen klarade av guldstressen – nu vill han föra över den på Kalmar.
Segern i går var bästa sättet. Att IFK
Göteborg dessutom tog den första av tre möjliga troféer ifrån Kalmar kan skapa
ytterligare stress. Å andra sidan verkar de envisa smålänningarna klara alldeles
utmärkt att prestera även med krav på
axlarna och flås i nacken.
Läge för mutundersökning
Om matchen i går finns inte mycket mer att säga än att Elfsborg ska vara glada över en pigg Lasse Nilsson och över Johan Wilands räddning på Olof Guterstams nick, men ännu gladare över att Hammarby alldeles på egen hand var så oförmögna att göra mål. Carlos Gaetes miss efter Charlie Davies sanslösa snurrkonster var så usel att om han spelat i ett mer korrupt land hade en mut-
undersökning genast inletts.
Anders Svenssons skada då? Den fick Elfsborg ur balans och den kom förstås lika olämpligt för serietvåan, där Stefan Ishizaki redan saknas, som för landslaget. Skulle det visa sig att Svensson missar det svåra hemmamötet med Portugal är det ännu ett svart hål i det redan utarmade landslaget.
I kväll blir det mot Skåne jag vänder blicken, mycket hellre än mot det tämligen iskalla derbyt i huvudstaden.
Apropå Skåne så måste jag dock avsluta med att undra vad som händer i Malmö FF. Och jag tror inte att det är tränarstaben, med Roland Nilsson i spetsen, som är det verkliga problemet ...
För att avsluta positivt får jag väl säga grattis till Norrköping. Även om jag tror att det ändå slutar med nedflyttning.