– Jag lider med England
Pressofficeren förbjöd landslagsfrågor, så... Svennis pratade om landslaget
MANCHESTER. Skadeglädje?
Hemliga high-fives med Tord Grip på hotellrummet?
Ett litet glas vin för att fira?
Inte då, Svennis säger att han tycker synd om England.
Men han spinner som en katt.
Efter Englands fiasko i EM-kvalet startade en rasande jakt i media efter ett uttalande från Svennis, varje ord skulle vara guld värt:
Vad tycker han om Englands insats?
Vad har han sagt till Steve McClaren?
Känner han att han fått upprättelse nu?
Inte förrän vid lunchtid i går, på Manchester Citys träningsanläggning i Carrington, var Svennis beredd att säga något om det engelska landslag han sparkades från, det som omedelbart misslyckades att kvala in till EM i sommar.
Inga frågor om landslaget
En ung pressofficer från City lät meddela att här skulle det handla om morgondagens match mot Reading, inga frågor om Englands landslag, tack (åh, de gör verkligen allt för att underlätta vårt jobb, dessa amöbor) – men en 59-årig Sven-Göran Eriksson intog podiet och ansåg att han var vuxen nog att avgöra den saken själv.
Så Svennis pratade om England.
– Helt ärligt, jag känner absolut ingen personlig tillfredställelse, sa han.
– Jag lider med England, deras spelare, deras fans och alla ledare. Jag försökte ringa Steve McClaren, men han svarade inte. Han hade väl ingen lust att prata i telefon. Jag lämnade i alla fall ett meddelande.
Svennis satte sig med några av oss efter den vanliga presskonferensen och utvecklade sina tankar.
Det handlade mycket om hur svårt det var att förstå Englands misslyckande, eftersom det finns sån potential hos spelarna.
– Många säger att England blir lidande av det höga antalet utländska stjärnor i Premier League. Men jag kan inte förstå det. Det är samma sak i till exempel Italien. Det spelar väl inte så många italienare i Inter och Milan? Det finns inhemsk talang så det räcker i England. Hade jag tillräckligt med pengar skulle jag omedelbart köpa Wayne Rooney och Theo Walcott. Men då måste vi nog sälja vår arena för att få råd.
– Problemet är snarare att det är svårare än man tror att vinna internationella matcher på beställning. Jag minns bara när vi åkte till Albanien för att ta en lätt seger ... det blev en ruskig match.
Kunde ana en smula bitterhet
Svennis menar att England trots allt bör kunna vinna en stor turnering inom några år.
– Jag sa redan för flera år sen att vi skulle vinna EM eller VM (han sa ”vi” om England hela tiden). Det kunde vi ha gjort också. Men vi föll på straffar två gånger.
Man kunde ana en smula bitterhet där, en liten passning till media om att det faktiskt fanns otur med i bilden, men Svennis dolde det bra.
Mannen mår förträffligt nu.
Jag skrev i början att han spinner som en katt, men det har inte med McClarens misslyckande och sina egna ”där-fick-ni-era-jävlar-känslor” att göra.
Mest handlar det om att han trivs så bra i den nygamla rollen som klubbtränare.
Han är avslappnad, cool och riktigt humoristisk i sitt umgänge med pressen. Han utstrålar självförtroende. Han känner att respekten för hans namn är återupprättad. Han är superidol i den ljusblå halvan av Manchester. Han är het på marknaden igen och behöver inte bekymra sig om sin framtid – så länge City fortsätter så här kommer Erikssons namn alltid att vara aktuellt när storklubbarna på kontinenten söker nytt folk.
Det är lustigt:
Det England som sparkade Svennis efter tre raka kvartsfinaler i stora mästerskap är fortfarande i chocktillstånd efter fiaskot i onsdags.
Samtidigt, hemma i Svennis gamla Sverige, drömmer folk orealistiska, stupida,smått åtalbara drömmar om EM-guld trots ett spel som hör hemma i Europas division II.
Och en Bosön-nisse vid namn Lars Lagerbäck pratar om en förlängning till 2010.
Är det bara jag, eller är fotbollsvärlden knäpp?