Konståkning är en lyx alla journalister borde unna sig
GÖTEBORG. Jodå, det är de spända överläpparnas arena.
Duktiga flickor med duktiga mammor – och där duktigheten tar slut tar skönheten över.
Hela underjorden är befolkad av frisörelever som sminkar och snyggar till åkarna.
Sminköserna gör ett bra jobb. Med en bra läppglans kan man inte bara förändra världen utan också få spända överläppar att se köttiga, sensuella och restylanestora ut.
Jag letar efter ryssar.
Det finns en hel del, men de dominerar inte som förr. 1992 var jag i Albertville på mitt första OS och min första konståkningstävling. Då skrev jag en brådmogen krönika om att jag bevittnade hur det ryska konståkningsundret dog. Pengarna var slut, hallarna också och tränarna flyttade utomlands.
Jag hade läst det i en amerikansk tidning, trodde på det, snodde analysen och skrev.
Det var ju inte sant – förrän nu.
Ryssarna dominerar inte längre. Tar knappt några medaljer. Paradoxalt nog just när pengarna åter flödar i Ryssland.
Brons i isdansen för Ryssland. Chochlova/Novitski. Underbara. Men USA:s konståkning har också blivit sämre. Recession. Det beror delvis på att de bästa i USA från de spända överläpparnas huvudgren, damernas fria, är för unga för att få vara med i VM. De fick bara skicka några mediokert medelålders 19-åringar.
Det är Mellaneuropa och Kanada som dominerar här. Och Japan. Snart är VM ett japanskt mästerskap. Japanska konståkningsjournalister går omkring i drivor och ser ut som de äger Göteborg.
Min analys från 1992 stämde alltså. Eller som min kollega Mats Wennerholm skulle sagt: Nu är det officiellt.
Musiken är underbar.
Den är nästan alltid sorglig. Särskilt i den vackra paråkningen. Klassisk och sorglig. Efter att ha bevakat den vulgära hockeyn i några veckor är det som att hamna i en retreat av feng shui.
Det är inte många svenska journalister här. Ungefär som på en svensk division två-match i hockey. Svensk media behandlar konståkning på ett uselt sätt, rent genusmässigt. Det är 90-tal. Grabbigt. Omodernt. Pinsamt.
Konståkning är en lyx alla journalister borde unna sig.
Det är inte varje dag man hör Tjajkovskijs första pianokonsert. Så makalöst snygg.
Flanellskjortor undanbedes
Legenden Bobbo Lauhage – typ fotograf – hade dock lite problem. Han fick inte stå vid sargen för han hade en rödrutig flanellskjorta på sig. Lite stil ska det vara. Det är bra. Skärp dej, Bobbo.
Jag och fru Thorén tar varsin kopp te, jag i en stilren gråsvart dress från Marlboro Classic, hon i dräkt, självklart. Sätter oss på våra platser. Spända överläppar. Så ska det vara.
Var det mycket pälsar? Schablonbilden för konståkningsmänniskor.
Var det som att hamna i ett nio tusen människor stort Nalle Knutsson-stim?
Jag tycker inte det. Schablonbilden stämmer inte. Kanske har de människorna försvunnit med de ryska wannabeemiljonärerna. Men en man i kort minkjacka, det såg jag. En vulgär fjolla. Fy och usch.
Känner mig ändå lite ful i min H&M-jacka för 395 spänn. Den är visserligen köpt i det förnäma Bordeaux, men ändå. Den håller inte måttet.
Känner mig som en katt bland minkjackorna. Känner att jag borde sett ut litegrann som Nalle Knutsson, trots allt.
Annars är åkarna väldigt vackra. Verkligen. Otroligt snygg hållning. De är sminkade och välskötta. Men det måste man kanske vara för att våga åka omkring inför några miljoner med närbildskameror i ansiktet och sen lyfta benet så att man åker omkring i spagat i 180 grader och trycka fram underlivet med minimala trosor – rakt mot kamerorna och de 9 000 i arenan.
18 år är för gammalt
USA har en 18-åring också – i de spända överläpparnas sport – som döms ut av experterna. Hon är för gammal för att kunna anpassa sig till modern konståkning med hopp och konstnärligt sirliga kroppsrörelser.
18 år och för gammal.
Så kan det gå i de spända överläpparnas sport.
Sena Rapports programledare under skärtorsdagskvällen hade ingen bra dag. Först sa hon att en flaska kastades in på scenen (!) i Frölundaborg och sen att Segelstorp (!!) spelade SM-final i hockey.
Nu ser pamparna hur fullständigt idiotiskt det var att lägga ett OS i en diktatur.
Carolina Klüft utses till världens 19:e underverk i The Times:
”Arguably one of the greatest all-round female athletes ever, the Swede, /... / Her greatest enemy is the lack of competition. She has not lost a senior heptathlon for seven years and after feeling “empty” in Osaka retaining her world crown, may only compete in the long jump in Beijing.”
Att diktatorkramarna ens kom på tanken att lägga ett OS i ett land där journalister inte får åka fritt är tamejfan en av de största skandalerna i OS-rörelsens historia. Avgå. Avgå alla.
Å andra sidan: Skulle någon brytt sig om demonstrationerna i Tibet om det inte varit för OS?