”Riv upp och gör om”

Petra Thorén

Thorén: Bonussekunderna får touren att tappa sin charm

Del ett av Tour de Ski är över och vi kan dra ett par slutsatser.

Som att bonussystemet och det nya kaosupplägget måste rivas upp och göras om.

Som att Norge precis som förväntat dominerar.

Har vi glömt något?

Ja, hur vore det med lite självrannsakan.

helskärm

Direkt efter prisceremonierna i den för dagen snöklädda stadion utanför Lenzerheide började arrangörerna riva premiärområdet.

Reklamskyltar skulle packas ner och transporteras vidare, vallabilar och servicebussar packas.

Touren rullar visst vidare och vi med den.

Samtidigt var känslan bland kartonger, tomflaskor och rökt korvdoft som vid en säsongsavslutning.

Det kändes som att allt var avgjort. Efter tre etapper.

Och till stor del är det ju precis så det är.

Som alla befarade.

Internationella skidförbundet ville testa ett nytt upplägg med sprint dag ett och en stenhård tremil med två (dam) respektive fyra (herr) bonuschanser utmed banan.

Detta dessutom i tunn alpluft som till och med gav Therese Johaug en syreskuld i går.

Ingesson gick ut med kritik

Kritiken lät inte vänta på sig. Flera av åkarna har öppet kritiserat systemet. 

– De dödar inte bara touren, de dödar hela idrotten, sa Ida Ingemarsdotter om bonussekunderna i masstarterna.

Redan inför premiären gick Charlotte Kallas tränare Magnus Ingesson ut i Sportbladet och kritiserade bonussekunderna för topp tre-åkarna. Dessa delas ut i fem lopp. I går fick suveräne, överlägsne Martin Johnsrud Sundby 15 sekunder extra för att komma etta i mål i ett lopp som han startade över en minut före de andra.

Ingen utmaning det, inte ens för en sliten skidmaskin.

Nu finns det inte heller någon längre distans i Toblach – som tidigare – som kan trycka ihop fältet.

FIS tävlingschef Pierre Mignerey var bekymrad redan före premiären på nyårsdagen. Han sa då att drömmen är att få en masstart inför klättringen i Alpe Cermis.

I går såg han än mer bekymrad ut och konstaterade att festen verkar över.

För som FIS har bäddat kommer i alla fall Johnsrud Sundby – och sannolika Therese Johaug – kunna klättra i maklig takt uppför utan flås i nacken.

Sprinten mindre utslagsgivande

FIS kommer att se över och göra om upplägget.

Jag tycker att man ska slopa just de där topp-tre-sekunderna till nästa år. De gynnar bara de åkare som redan har försprång.

Att herråkarna ska kunna få hela 75 sekunder för en maxinsats i en tremil är också orimligt när en seger i sprint ger 60.

Ju bättre distansåkarna blir på sprint, på herrsidan var både Martin Johnsrud Sundby och Dario Cologna i final, ju mindre utslagsgivande blir sprinten.

Nä, Tour de Ski har de här dagarna tappat en del av sin charm.

Jag tycker för övrigt att det går inflation i tourer med minitouren i Kuusamo och nya touren i Kanada.

Sen finns det en aspekt som inte får glömmas.

Det finns i dagens längdåkning åkare som är överlägsna. De är från Norge hela bunten.

Men hur mycket vänder åkare och ledare från andra nationer spegeln mot sig själva?

Jag är övertygad om att det finns detaljer att förbättra, gränser att spränga och steg att ta.

Norge kommer att fortsätta att ligga i topp. Den status som längdåkningen har slukar de idrottstalanger som finns i landet.

Men om Ingvild Flugstad Östberg kan närma sig Therese Johaug är jag övertygad om att Charlotte Kalla borde kunna det även när det inte är mästerskap. Och kunde det medicinska teamet i svenska landslaget kunnat se tecken på överträning och hjälpt Calle Halfvarsson i tid?

– Vi får fortsätta på den vägen vi är och göra det lite bättre. Men vad säger man? Att det går tre norska skidåkare på en svensk skidåkare, säger Ida Ingemarsdotter men påpekar också:

– Men vi måste göra jobbet. Vi kanske kan nyttja varandra mera på träning. Det går säkert att spetsa ännu mer.