Niva: Blågult jubel som saknar motstycke

Erik Niva

Tre poäng, två mål och ett sjusärdeles jäkla party.

En hemmaplan har det svenska herrlandslaget haft här i snart tio år.

Numera har vi verkligen en nationalarena.

Hör Niva efter segern mot Grekland

Såklart att jag också blev imponerad av den svenska uppryckningen efter paus. Janne Anderssons korrigeringar, lagets kollektiva intensitetsskärpning, Alexander Isaks oemotståndliga briljans.

Strongt över hela linjen, urstarkt.

Men det som verkligen fick mig att häpna ikväll – det som faktiskt svepte bort benen på mig litegrann – var inramningen, stämningen, upplevelsen.

Det har sannerligen sina nackdelar med avspark klockan 20.45 en vardagskväll. Det har sina fördelar också.

Fulltankad och uppvarvad var inte det här en publik som bara fyllde stolar, utan det var en publik som tog plats, som deltog, som färgade matchen.

Intrycket blir såklart även extra starkt eftersom kontrasten är så tydlig. Under alldeles för många år har hemmalandskamperna på Friends Arena påmint alldeles för mycket om matinéerna på Mall of Scandinavias biografer här bredvid.

Såsigt och stillsamt. Minst lika mycket fokus på läsk och popcorn som på själva föreställningen.

Inte längre. Redan mot Kosovo i lördags var det tydligt att något hade förändrats, och ikväll multiplicerades det intrycket.

Nationalarenans södra kortsida – Kanna på-kurvan – är faktiskt en faktor numera. Efter många år av famlande har Camp Sweden och de andra lyckats få med sig det blågula festivalgunget från mästerskapsresorna och tillbaka hem.

Andefattig sångrepertoar...

Estetiken här är inte för alla, jag vet såklart det. Crazyperukerna, vikingahornen och vattenkannorna är enkla måltavlor att göra sig lite lustig över, och själv är jag ju inte heller överväldigad av den rätt andefattiga sångrepertoaren.

”Isak's on fire”? Really...? ”Olé, olé, olé – Forsberg, Forsberg”? Bättre kan vi väl ändå, för bättre förtjänar dem.

helskärm

Bank efter segern: Välkommen hem till Alexander Isak

Betyg: De var bäst i Sveriges seger mot Grekland

Men allt det där kan gott få vara en diskussion för en annan kväll, för just ikväll är vi upptagna och uppfyllda av annat. Sverige hemma är fortfarande inte Grekland på Karaiskakis – inte AIK i ett derby heller – men Friends Arena skäms inte för sig längre.

Dessutom är det ju en plats där det svenska herrlandslaget helt enkelt inte förlorar.

15 raka kvalmatcher utan nederlag, platsen som Emil Forsberg med fog kan beskriva som en blågul borg. Ikväll såg det ju länge ut att bli helt annorlunda, men vi kan väl lika gärna bara välja att glömma det där märkliga haveriet till förstahalvlek?

Alla kan komma in fel i en match – långt ifrån alla klarar sedan av att rätta till det. Till att börja med behövs det en särskild sorts motståndskraftig slitstyrka för att överleva en kölhalning, och sedan krävs det såväl klarsynthet som kurage från både ledare och spelare för att faktiskt lyckas baxa upp en kapsejsad matchplan.

Den första halvleken var ett skämt. Den andra halvleken var på riktigt.

Höll på att lätta från marken

Inte blixtrande på något sätt, men i alla fall rakare, redigare och fränare. Och i ett sådant läge så är det ju som det är med dagens svenska landslag – så länge vi håller spelbilden någorlunda jämn så har vi individualister som kan skapa väldigt mycket av nästan ingenting.

Alexander Isak fick stackars Dinos Mavropanos att se ut som någon sorts drogad vattenbuffel, och så var det med det parterrläget.

Seger, klang och ett blågult jubel som faktiskt saknar motstycke.

Vi har spelat bättre och vunnit klarare och tagit större skalper här förut – men på fullaste allvar menar jag att vi aldrig har spelat med den här inramningen.

Enstaka ljudtoppar har vi hört tidigare – det har vrålats en del efter mål av Zlatan Ibrahimovic, Ola Toivonen och Jakob Johansson – men sett över 90 minuter har vi inte haft bättre stämning på en hemmalandskamp sedan det här stället invigdes.

Hoppa om ni älskar Sverige, manade den södra kortsidan. Och Friends Arena hoppade, den hoppade så högt att den höll på att lätta från marken.