Hon blir nog inte bäst – men hon är störst

Kristoffer Bergström

GWANGJU. Sarah Sjöström blir nog inte VM:s främsta simmare.

Vi får finna oss i det.

Men scenerna efter finalen visar att hon är VM:s största simmare.

”Tycker vi ska vara besvikna på Sarah”

Sportsligt är det en besvikelse.

Sarah Sjöström fjärilsflyger på så himmelska höjder att silver på paradsträckan är en missräkning. Hon är tidernas främsta svenska simmare – jag har dragit mig för att skriva det, har inte velat förringa Arne Borg, Gunnar Larsson eller Therese Alshammar för lättvindigt – men det här var inte magnifikt.

Prestationen var mycket bra. Fyra plus. Den var tekniskt prickfri, vändningar och uppgångar satt, tiden hade räckt till OS-guld 2016. Men det var inte snabbt nog när en kanadensiska sänkt sitt personbästa med nästan tre sekunder på några månader och ordnade VM:s andra kraftiga stjärnfall (Katie Ledecky missade guldet på 400 meter fritt i går).

Guldet har färgat av sig

Vilken uppenbarelse hon är, Margaret MacNeil.

Kort i växten, förhållandevis smala axlar, inget skrämmande vingspann. Hon smyger ut i mixade zonen i pluggisbrillor och pratar tystlåtet, med diskreta gester. Jag älskar att en världsmästare i simning kan se ut och föra sig så. Var tonåring eller Lasse Frölander-gammal, var bufflig eller lågmäld, ta på tuffingminen eller glasögonen – allt som räknas är vem som var först in i kaklet.

Eller allt?

Det är utifrån tider och målfoton vi ska ranka och fördela medaljer, men det är inte allt som räknas för en idrottare. Vissa låter framgången stiga dem åt huvudet, den alienerar och isolerar, men Sarah Sjöström har bara växt som person av segrarna. Som om guldet runt halsen färgat av sig på själen.

Följer VM från tv:n

De senaste åren har Rikako Ikee setts som Sarahs stora rival, hotet mot framtida framgångar. Där en Ibrahimovic eller Northug hade använt rivaliteten som bränsle gjorde Sjöström tvärtom och bjöd in japanskan på gemensam träning i Turkiet. De kanske kunde lära varandra något? Eller åtminstone sitta och garva i bassängkanten efter dagens ansträngningar?

På en bild från oktober 2018 flyter de avslappnat på banorna bredvid varandra. Sarah ler, Rikako gör v-tecken med fingrarna.

Det var före yrseln. Innan illamåendet kom över Rikako och förändrade allt. I februari 2019 diagnostiserades hon med leukemi, blodcancer, och tvingades till omfattande behandlingar. De pågår än. Japanskan ska ha testcyklat några minuter, det är allt, och fått följa världsmästerskapet från tv:n.

Jag hoppas att hon tittade på medaljceremonin. Simmarna hade all rätt att göra stunden till sin, att jubla och vinka, att fira sina bedrifter, men valde samstämmigt att hålla upp händerna. I tusch stod Rikakos namn och hjärtan. En hälsning: ge inte upp.

– Vi ville låta henne veta att vi tänker på henne. Att vi älskar henne. Det var Sarahs idé, sa bronsmedaljören Emma McKeon när jag pratade med henne.

Lyfter fram yngre simmare

Det är sådan Sarah Sjöström har blivit. Efter ett lysande försök och ännu en förstaplats pratar hon lika gärna om den yngre kollegan som skrällt sig vidare. Är en konkurrent vassare finns inga ursäkter, inget pladder om vatten i glasögonen eller gäckande otur.

På väg genom den mixade zonen efter allt klappar kollegorna om henne. En hand på axeln från en förbipasserande man, några berömmande ord på vägen från nästa.

Jag har aldrig väntat på att prisas på en medaljceremoni i en global idrott. Inte du heller. Vi kan bara gissa att hjärnan är en torktumlare, att besvikelse och lycka bråkar om uppmärksamheten, att år av träning och sekunder av fokusering korsklipps som en musikvideo i skallen.

Det kan låta simpelt att i den stunden samla de andra medaljörerna. Att ha närvaro att ordna fram en penna, att föreslå och få igenom en manifestation.

Det är allt annat, det måste det vara. Det är att visa sig från sin allra mest värdiga sida, att också i stora stunder inse att något är viktigare än dig själv.

Sarah Sjöströms satsning på fem grenar i Gwangju kan komma att slå tillbaka. I nuläget verkar det inte troligt att hon upprepar de tre gulden från Budapest 2017. Men ändå.

Hon har i tio år varit en formidabel simmare.

Vad hon gjorde måndagen 22 juli 2019 visar att hon är den största av alla här på VM.