”Jag vill ha mer respekt”
Publicerad 2013-08-22
Svenske NBA-doldisen Jeffery Taylor om ligan, vägen till världseliten och att gå i sin pappa Jeffs fotspår
Den 29 juni 1982 blev Jeff Taylor draftad av Houston Rockets.
Den 28 juni 2012 blev Jeffery Taylor draftad av Charlotte Bobcats.
Sportbladet åkte till Norrköping för att träffa två generationer NBA-spelare.
Det blev ett samtal om ligan då och nu, vägen till världseliten och uppväxten som formade en svensk landslagsstjärna.
Det här med att stoppa motståndarna från att göra poäng är en anrik tradition i familjen Taylor. Jeffery gick på högstadiet i Norrköping när hans far tog över P89-laget. De första två veckorna tränade laget bara försvar – inget anfall alls.
– Jag hade inga problem med det. Jag tror inte att någon i laget klagade, faktiskt. Det året var vi obesegrade och vann typ 60 matcher, minns Jeffery.
– Tuffa, tuffa killar. De hade rätt inställning och köpte det jag sålde. ”Spela försvar? Okej. Helplanspressa? Okej”, säger pappa Jeff.
Han visste vad han pratade om. Under collegekarriären med Texas Tech blev han årets försvarsspelare två år i rad i sin konferens. NBA-laget Houston Rockets gillade det de såg. Jeff Taylor tingades med 42:a valet i draften 1982.
Efter en säsong var äventyret över, och det dröjde till 1986 innan han fick chansen i världens bästa liga igen. Hela sommaren och hösten tränade han med San Antonio Spurs.
– Sedan blev jag ”cuttad”, runt tre dagar före första matchen, berättar han.
Jeff åkte hem till sin mamma i New Mexico, fortsatte träna och funderade på nästa steg. Så ringde telefonen en tidig morgon i november: ”Det här är Jack McCloskey, general manager i Detroit Pistons. Vi vill ha dig här i morgon”.
Minns guldet 1998
– Jag trodde det var någon som skämtade med mig. Det gick jättefort, jag var i Detroit ett par dagar senare och tränade med Isiah Thomas och de där. Det var rätt sjukt egentligen, säger Jeff.
Men det blev bara tolv matcher till i NBA – och det ska nog svenska basketfans vara glada för. Sedan styrde han karriären mot Europa och Sverige, där han träffade sin blivande hustru Pia och bildade familj.
Jeffery, ett av sex syskon, föddes i Norrköping 1989. Han kommer ihåg när han såg sin pappa vinna SM-guld med Dolphins 1998.
– Jag var nere bland spelarna. Eftersom jag var så liten kändes det som att det var typ 30 000 pers där. ”Oh wow, vad mycket folk”. Men nu när man kommer till Himmelstalundshallen så… känns den mycket mindre, säger han.
Inte så konstigt, när man spelat inför ett fullsatt Madison Square Garden i New York och Staples Center i Los Angeles.
Som 17-åring flyttade han till USA för att följa i sin pappas fotspår på Hobbs High School i New Mexico. Därefter gjorde han fyra framgångsrika år på Vanderbilt University – ”Harvard of the South”, som skolan kallas – innan han blev draftad av Charlotte Bobcats förra sommaren.
Nästan på dagen 30 år efter att hans far blev NBA-spelare.
– Det är inte samma liga i dag. Kvalitén är mycket bättre, säger pappa Jeff.
Jefferys rookiesäsong var snudd på succéartad. Han fick regelbunden speltid, 20 minuter per match, och spelade från start 29 gånger. Ofta fick han förtroendet att spela försvar på motståndarnas bästa anfallsvapen. På nätet och i de amerikanska tv-kanalernas höjdpunkter dök han upp med sina spektakulära dunkar.
Det fanns bara ett problem: Unga Bobcats var fast i botten, och förlorade 61 av 82 matcher.
– Jag har alltid vunnit på varje nivå, alltid varit en bra spelare på varje nivå. Så det var tufft att förlora så mycket. Samtidigt fanns en vision inom hela vår organisation att bygga för framtiden. En grej jag var stolt över var att vi aldrig slutade kämpa, säger Jeffery.
Individuella mål med andra säsongen i NBA?
– Få mer speltid, etablera mig mer. Få mer respekt. Fortsätta vara den spelaren jag är, fortsätta vara en spelare man alltid kan lita på i defensiven. Men även vara en bra offensiv spelare, som jag alltid har varit.
Statistiska mål? Du vill snitta tvåsiffrigt?
– Ja, alltså…vilken basketspelare vill inte göra det? Men i klubbens ögon är jag fortfarande en ung spelare. Vi har killar som tjänar väldigt mycket mer än mig på min position. Självklart vill jag vara en del av vår rotation, ha 20+ minuter speltid varje kväll. Och då borde man kunna snitta åtminstone tio poäng.
Fortfarande anonym
Charlottes coach Mike Dunlap fick sparken i våras. Även om Jeffery Taylor inte kritiserar sin förre chef, så är det tydligt att han gillar nye Steve Clifford.
– Han är en väldigt stor ”player’s coach”. Har en riktigt bra personlighet, lätt att komma överens med. Vårt nya sätt att spela på passar mig mycket bättre. Det är mycket mer struktur än i fjol. Jag ser framemot ett enklare anfallsspel att leva i, säger Jeffery Taylor.
Medan NBA-kollegan Jonas Jerebko har sommarpratat i radio och gästat Patrik Sjöbergs tv-program, så är Jeffery Taylor fortfarande anonym för den breda svenska sportpubliken. Kanske kan en svensk överraskning i EM ändra på den saken.
– Det ska bli jättekul att spela för Sverige igen. Och första gången i A-landslaget, säger Jeffery.
Räkna med att pappa Jeff följer mästerskapet.
– Naturligtvis känner man stolthet. Över mannen han har blivit, det är ingen pojke längre. Och över basketspelaren han har blivit. Varje år har han förbättrat någonting, från åttan och uppåt. Han är envis, tjurig och tränar hårt även när coacherna inte är i närheten.
Fakta, Jeff Taylor
Född: 1 januari 1960 i Blytheville, Arkansas.
NBA-karriär: 44 matcher för Houston säsongen 1982/83. Snittade 17,6 minuter, 2,5 assist, 1,8 returer, 0,9 steals och 3,6 poäng på 40-procentigt skytte. Gjorde även 12 inhopp (sammanlagt 44 minuter) för Detroit Pistons 1986/87.
Kuriosa: Fortsatte basketkarriären och bosatte sig i Norrköping, där han vann SM-guld 1998 och i dag jobbar som lärare i idrott och engelska. Blev som 38-åring tillfrågad att spela i svenska landslaget (”Jag var fortfarande duktig på försvar då. Jag är ju gift med en svensk tjej så de trodde att jag var svensk, men jag har bara amerikanskt pass”).
Fakta, Jeffery Taylor
Född: 23 maj 1989 i Norrköping.
NBA-karriär: Draftades av Charlotte Bobcats förra året som nummer 31 totalt, första spelaren i andra rundan. Spelade 77 matcher och snittade 19,6 minuter, 1,9 returer, 0,8 assist, 0,6 steals och 6,1 poäng på 43-procentigt skytte, varav 34,4% på trepoängare. Börjar sin andra säsong 30 oktober borta mot Houston Rockets.
Kuriosa: Hans klubb ägs av en kille som själv var rätt hygglig på att spela basket (”Det är en ganska cool känsla, att Michael Jordan valde mig och ville att jag skulle spela för honom. Han har sagt att han tror på mig och att jag kan vara både en poänggörare och en försvarsspelare”).