Märkligt matchstraff – Jämtin liknade en döende svan
LINKÖPING. ”Jämtin, Jämtin, vårat svin” skrek klacken men de hade fel den här kvällen.
De skulle skrikit:
”Jämtin, Jämtin, våran svan”.
Det var verkligen länge sen jag såg en äkta svanenmärkt hockeybuse.
Det jag tänker på var situationen när Niklas Andersson tacklade Andreas Jämtin in i sargen och fick fem minuter och matchstraff.
Jämtin är en buse.
En av elitseriens mest kända och bästa fysiska hockeyspelare. Han lämnar sällan isen ett enda byte utan att ha skapat nåt sorts kaos i motståndarlaget.
Däremot är han inte lika känd som en filmare.
När han mycket nogsamt såg upp och såg att Niklas Andersson – Frölundas viktigaste spelare – var på väg mot honom bakifrån i sarghörnet saktade han ner för att stanna en meter från sargen. Slappnade av en smula i kroppen när Andersson kom och den relativt mjuka tacklingen tog så att han kunde simulera en viplashrörelse mot sargen och falla ihop på isen likt en praktfull döende svan.
Domaren höjde omedelbart handen medan Jämtin låg på isen och försökte att diskret snegla om han fick nåt resultat av sitt skådespeleri.
Flög upp som en fiskmås
Så fort Jämtin kunde konstatera att hans svanenmärkta agerande gett resultat flög han upp som en fiskmås och flög på Andersson för att ändå utkräva nån sorts hämnd, så som det anstår en hockeyslagskämpe.
Efter domarkonferens kom det märkliga matchstraffet för Andersson. Två minuter för Jämtin för slagsmålet. Inget för uppförandet av Svansjön.
Klockrent resultat för Jämtin. Andersson gick i fällan.
Och det viktiga var:
Under de tre minuterna som LHC fick spela med en man mer gjorde de två mål, fick spelet att äntligen fungera och kunde vända matchen.
Med andra ord stor hockey av Jämtin, om man med stor hockey menar att få resultat. Det fick han.
Jag frågade domarna om de var säkra på matchstraffet efteråt och Ulf Rådbjer sa att det var de inte. Sen såg han att det var jag som frågade.
Jag är inte säker på att han var allvarlig men det borde han varit. Det var ett övergrepp. Ett Kalle Anka-domslut av honom och Ulf Rönnmark. Två minuter hade varit ett korrekt straff. Under OS såg jag en massa såna här tacklingar som inte resulterade i några utvisningar alls.
Det skipades ändå nån sorts rättvisa i alla fall. Frölunda vände nämligen tillbaka och vann med 4–3.
Orsaken var enkel: det var Jämtins och Fredrik Norrenas fel. Jämtin åkte ut igen – och det var Norrenas avstängning som tvingade LHC att ställa reserven Christian Engstrand i målet och i sista perioden lyckades till slut Frölunda få honom att avslöja sin svaghet.
För defensivt, LHC
Jag skrev om det redan inför hans debut: han är dålig på höga skott. Särskilt när han måste röra sig i sidled. Båda de sista målen var exakt såna exempel. Det var som hämtat ur skolboken.
Första målet var dessutom ett annat exempel på att han har sin svaghet i sidledsförflyttningarna. Han hann inte med när Patric Blomdahl lätt kunde lägga in pucken.
Fredrik Norrena är avstängd en match till.
Frölunda har chansen att avgöra i morgon i Linköping. Obegripligt nog, för när man ser matcherna upplever man hela tiden att LHC är det starkare laget.
Men det är alldeles för många som inte levererar just nu. Främst gäller det de båda tjeckstjärnorna Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac som är precis så mediokra, för att inte säga osynliga, som i förra årets slutspel.
Jag tyckte LHC spelade en märkligt defensiv hockey i går, nåt slags förvirrad bortahockey som gav Frölunda initiativet. Så spelade de inte första hemmamatchen som de vann lätt.
Riktigt bra i går var Mikael Håkansson som tog stryk framför mål, arbetade defensivt och dominerade offensivt. Vågade faktiskt stå kvar när skotten kom mot honom. Nästan Tomas Holmström-klass.
LHC har en chans kvar att rädda ansiktet i morgon.
Annars är årets säsong ett lika stort fiasko som förra årets.