”Vore värre om ingen brydde sig”
Wegerup: Lars-Åke Lagrell har förstått hur media jobbar – och respekterar det
LUGANO. Krismöte till frukost.
Åskväder till lunch.
Häst till middag.
Vilken meny vi fick i går.
Man bara måste älska Markus Rosenberg. Som dessert efter frukosten, före den stängda träningen, fick Blågults alla spelare i går förmiddag en förmaning och uppmaning från landslagsledningen:
”Tänk på vad ni säger till media”.
Varpå Rosenberg går rakt ut i den mixade zonen efter träningen och berättar om mötet och vad som sagts. Lugn och leende pratade han på, gjorde ingen större sak av det. GP-Carina, jag och de två långa L:en stod i en grupp med rullande bandare och hade bara att tacka och ta emot. Måhända kunde landslagschef Lasse R och förbundskapten Lasse L hålla sig för skratt när drevet sen drog i gång, men jag tyckte att Rosenberg var befriande frispråkig, som så ofta. I Sverige är vi så rädda, så rädda för att tycka olika eller bara tycka något överhuvudtaget. Rosenberg verkar, förutom sitt fina spel, ha tagit med sig en mer avslappnad attityd från Tyskland och Bundesliga.
På samma sätt tycker jag, som jag skrev redan i går, att Zlatan inte heller gjorde något fel när han uttryckte sin uppskattning över ”Seb” och Stoor.
Däremot kunde alla inse att det skulle skapa uppmärksamhet utåt och även viss oro inåt.
”Ni ska ju göra ert jobb”
En som till fullo förstått hur media jobbar och som alltid visar full respekt för det är Svenska fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell. I förrgår kom han fram till mig och sa att han uppskattat min krönika förra veckan, den om att journalister kan älska landslaget, men inte har som uppgift att heja fram det.
”Ni ska ju göra ert jobb”, sa den knipsluge smålänningen.
Eller, som Lagrell skriver på sin blogg apropå mediacirkusen kring landslaget:
”Det vore mycket värre om ingen brydde sig!”.
Exakt.
I Italien brydde de sig i går inte så väldigt mycket om vad Zlatan sagt. Däremot bekymrade flera nyhetsbyråer och tv-kanaler sig storligen om hans knä. Just som jag låg på sängen och läste den glädjande nyheten att Paolo Maldini kör en säsong till ringde det. Displayen på min hotelltelefon visade att det var Signor Elefante.
”De säger i Italien att Lagerbäck sagt att han inte vet när Zlatan klarar att spela 90 minuter. Det är fullt pådrag om att han missar premiären mot Grekland”, sa Gazzettan-reportern.
Och visst hade Lagerbäck sagt så. Synd bara för de italienska reportrar som tagit fel på Zlatan och Tobias Linderoth – den som Lagerbäck pratade om... Elefanten fick väldigt roligt när jag sa det.
Överhuvudtaget var det en dag med många tvetydiga budskap. Den ilskna bar-donnan på blågula basen Cornadero bar i går ett bälte med nitar som formade orden ”Totally sexy”. ”Totally pissed off” hade passat bättre. Hade hon varit en vodka hade hon hetat Absolut Sur. TT-Henke väntade och väntade vid bardisken innan han suckade och bytte plats: ”Jag får nog inte beställa på den här sidan”.
Det hjälpte inte ens att han hade sin ljusblå nya piket-tröja från förbundet på sig. Vi fick alla varsin sådan i en ryggsäck när vi anlände. Jag drog på min när Petra, Laul och jag körde ett pass i gymmet, på femte våningen på vårt nya hotell, med svindlande utsikt över Lugano-sjön. Det kändes som att man svävade över vattnet på löpbandet. I alla fall i början av passet...
Vackra vyer överallt
Hela hotellet är en enda våt utsiktsdröm med sitt läge invid sjön och bergen. I gymmet, i poolen, i baren, på serveringen, överallt är det vackra vyer. I mina ögon slår det landslagets Villa Sassa, men jag förstår att man inte kan bo här. Då kunde alla, från fans till murvlar, bara segla rätt in på hotellet. Oss brydde sig däremot ingen om när vi åt lunch invid vattnet. Medan åskan kom och gick satt vi sen i en och en halv timme och pratade tidning. Först gårdagens, sen morgondagens. Allt analyserades, diskuterades och planerades i en första grovskiss som skulle hinna ändras många gånger före deadline vid 02 på natten.
När vi åt middag vid 21-tiden, med Portugal och Turkiet som utsökt krydda, fortsatte planerandet. Vi hittade en restaurang som såg ut som en bordell med leopardstolar, röda draperier och kurviga statyetter. Men där fanns såväl storbilds-tv som visade EM som pizzor stora som kvarnhjul.
Trist bara för Laul som beställde tonfisk och Petra som råkade välja häst på menyn i tron att det var kalv. Den duktiga ryttarinnan kunde inte tänka sig att äta Gamle Svarten. Laul var å andra sidan inte dödligt sugen på tonfisktartaren som såg ut att komma direkt från en Whiskas-burk.
Det slutade med att de bytte mat alltmedan Portugal i bakgrunden besegrade Turkiet. Såklart. Jag har ju tippat att portugiserna vinner EM.