Alfelt: ”Gubbaskadan” kan stoppa MFF:s CL-drömmar
MALMÖ. Storfavoriten MFF fick två skitmål i röven (som man ibland kan raljera när man sitter med polarna på en läktare) och var på väg mot fiasko mot bottengänget AFC Eskilstuna men det är en annan rumpa som bör oroa tränaren Magnus Pehrsson.
Markus Rosenbergs.
”En skada i rumpan”, var just vad Pehrsson sa på presskonferensen och det är ju där sätesmuskulaturen sitter.
Den som kan förstöra resten av säsongen för både Rosenberg och MFF.
Mackan fick en smäll i ryggslutet i tisdagens träningsmatch och när han i fjärde matchminuten tog ett tidigt vänsterskott mot AFC Eskilstuna högg det till ”som ett pistolskott” innan han dessutom landade illa på samma ben. Efter några haltande steg på planen bytte Malmös viktigaste spelare ut sig själv i tionde minuten.
”Gubbaskadan” oroar
Hur allvarlig ”gubbaskadan” – som Oscar Lewicki respektlöst kallade den för – är vet man inte förrän efter magnetröntgen. Men man vet att utan Rosenberg blir det både väldigt mycket svårare att ta sig in i ännu ett Champions Leagueslutspel och att försvara SM-guldet.
Seriens absolut starkaste trupp visade mot AFC att bredden kan rädda laget. Utan norrmännen Jo Inge Berget och Magnus Wolff Eikrem, en tidigt skadad Markus Rosenberg och en Pawel Cibicki som tydligen prickade ribban för femte gången i rad sen han gjorde sitt senaste mål, vände och vann ändå MFF igen.
Underläget 1–2 i paus skapade MFF själv.
Anton Tinnerholm nickade fram Omar Eddahri så att AFC-spelaren inte kunde missa att styra in 1–1. Efter en dubbelhörna för AFC hade MFF rensat undan tre gånger när Erdal Rakip, som gjorde sin sämsta match för året, drällde med bollen och bäddade för Ferid Ali att pricka rätt med en drömträff.
Inte orättvis AFC-ledning
1–2 i paus speglade på inget vis matchen men en ledning är aldrig orättvis. Det gäller att utnyttja sina målchanser och det såg faktiskt ut som att AFC också borde ha fått en straff.
I paus Malmö bytte ut Rakip och in Oscar Lewicki vilket räckte för att skapa balansen som neutraliserade AFC:s höga press. En dominans av mitten som fullständigt tog död på Eskilstunalagets kontringsspel.
Sett över 90 minuter var MFF-segern solklar. Tre gjorda mål är ganska mycket i en match, men om man har 27 avslut, varav de flesta i ganska hyggliga lägen, blir tre mål i stället en varning om att Malmös oförmåga att sätta chanser fortfarande är lagets stora bekymmer i år.
Viktig när det bränner till
När man ska ta sig in i ett gruppspel i Champions League kommer det inte att finnas utrymme för särskilt många brända målchanser. Det är där Markus Rosenberg blir så viktig. Han har ett internationellt spel i sig som ingen annan i MFF-truppen. Både som målskytt och som framspelare/skapare av offensivt tryck. Men framförallt är han ledargestalten som skapar trygghet åt de andra i laget.
Utan Rosenberg har Magnus Pehrsson mest frågetecken att jobba med just nu.
Pawel Cibicki inledde allsvenskan som en stjärna men det blir inte mycket av alla bollkontakter numera. Jo Inge Berget dras med sina skadeproblem. Alexander Jeremejeff imponerade inte mot AFC när han fick chansen från start och har väl ärligt talat imponerat väldigt sällan sen han kom till Malmö.
Mattias Svanberg inledde fantastiskt när han fick ersätta Rosenberg, men föll tillbaka efterhand. Vilket inte är särskilt konstigt med spelare som inte får spela regelbundet. Hur stora talanger de än är.
AFC hånades på nytt
Malmösupportrarnas tifosågning av AFC-projektet var elegant med en stor buss som ”kördes” från norra ståplats längs långsidan till södersidan av Swedbank stadion. På bussens sida var Ry$$holm Travel skrivet.
Jag förstår kritiken men historik kan bara skapas med år av verksamhet som någon gång har startats. AFC kan visst kallas ett businessprojekt men det är i så fall sprunget ur tidens sätt att hantera fotbollen som en vara lik många andra.
På planen blandade AFC-spelarna och gav. Sällan speciellt väl organiserade men individuellt visade exempelvis Ferid Ali, Sasa Matic, målvakten Tim Erlandsson och Omar Eddahri spetskvaliteter. Även om laget ser ut att ligga ohjälpligt sist just nu vet vi att det inte krävs mer än ett par segrar i rad för att vända trender.