Så blev han världens kaxigaste manager

Sporchansens Lars Nylin om mästartränaren José Mourinhos väg till eliten

Så framgångsrik, så självsäker.

José Mourinho har i Chelsea och Inter gjort till sitt varumärke att vara fotbollens kaxigaste coach.

Men han var så redan innan de stora uppdragen.

Sportchansens Lars Nylin berättar historien om killen från Setubal som nådde den stora fotbollsscenen efter att hans Porto 2004 vann Champions League.

– Den arrogans dom säger att José visar kan bero på att hans far på grund av sin sin underdåniga personlighet aldrig nådde toppen av sitt yrke. José märkte det tydligt.

Hur blev José Mourinho en så ytterst självsäker – många säger arrogant – tränare?

Den frågan har under de senaste åren sysselsatt ett antal författare av Mourinho-böcker och säkert tusentals journalister. För det är ju så att Mourinho inte har blivit självsäker av framgångarna med Chelsea och nu Inter.

Aldrig varit ödmjuk

Den elegante 45-årige portugisen med den smarta grå skäggväxten visste sin begåvning – för att uttrycka det milt – redan då han 2004 tog Porto till seger i Champions League. De som följt honom berättar att han inte var påtagligt ödmjukare under sina allra första tränaruppdrag.

Möjligen finns mycket av svaret på frågan redan i det inledande citatet.

Det är mamma Maria Julia Mourinho som talar. Hennes son sa tidigt nej till att familjen skulle uttala sig om honom i media – skvallret säger att han för att understryka denna regel efter att ha fått jobbet i Porto reste hem till barndomshuset i Setubal och tog bort alla familjefotografier.

Starkare än fadern

Men uttalanden som det från Maria Julia har läckt ut till idoga Mourinhos-skildrare.

Det har blivit en pusselbit i det mönster som berättar om ett klassiskt fader/son-scenario.

Men i det här fallet är det sonen som visade sig vara den starkare, den oändligt mer dedikerade. Mourinho den yngre ger sedan mer än 20 år inte bort ett uns av osäkerhet till nyfikna media. Även när han möjligen tvivlar har han ett vasst citat att ge till press eller till sina spelare. Med ens verkar det då som att Mourinho har full kontroll.

Hans pappa Felix har sagt:

– När jag läser att han beskrivs som elak eller arrogant gör det mig ledsen. Han är inte så och kommer aldrig att bli. Det är bara det att han har en så stark och noggrann personlighet.

José Mourinho var som spelare en medioker försvarare. Redan tidigt, i 15-årsåldern, insåg han att han aldrig skulle nå pappa Felix nivåer – denne spelade i första divisionen och gjorde även en landskamp.

Ledare – som 10-åring

Kort därefter tog José – "Ze" med sina vänner – ett antal beslut som i längden skapade en av nutidens största tränare och definitivt en av fotbollshistoriens intressantaste coachpersonligheter.

Redan som 10-åring hade han utsett sig själv till ledare för Vitoria Setubals bollkallar. Nu tog han den fulla konsekvensen av sådana tidiga bevis på ledaregenskaper.

Efter att han inte nått en ordinarie plats i Rio Ave – där hans far var tränare – beslöt han sig redan i 20-årsåldern sig att lägga av den aktiva karriären.

I ständig diskussion med mamman – som kom från portugisisk överklass och var den starka ledaren i familjen – hoppade han efter en enda dag av den handelshögskoleutbildning hon placerat honom i.

I stället sökte han in till en idrottshögskola i Lissabon där han snart blev tränare för skolans fotbollslag. Sitt första senioruppdrag fick han som assisterande tränare i Estrela da Amadora. Innan han återvände hem till Setubal och blev ungdomstränare i barndomsklubben Vitoria Setubal.

Anställdes av Robson

Den portugisiske journalisten Joel Neto, som i perioder jobbat heltid som Moirinho-skildrare, har skrivit:

”Den viktigaste dagen i José Mourinhos liv var när han kunde vissa sin mamma att han kunde livnära sig på fotboll”.

1992, tio år efter avhoppet från handelsskolan, kom nästa avgörande moment. Den engelske tränaren Bobby Robson anställdes av Lissabonklubben Sporting och ville ha en översättare med viss fotbollskunskap vid sin sida. Valet föll på skolläraren Mourinho.

Snart visade det sig att Mourinho oftast var mer påläst än Robson och översättarens roll utökades till analys av motståndarma. De två följdes sedan åt till Barcelona innan Mourinho på Nou Camp fick en annan legendarisk tränare att assistera, Louis van Gaal.

Efter korta perioder i Benfica och Uniao de Leira fick José år 2002 den plattform där han kunde börja skapa myten om fotbollens mest egostarke tränare. Mourinho formulerade ett motto – "Motivation + ambition + laget + team spirit = succé" – som han två säsonger senare ord för ord upprepade hos Chelsea, och som han senare gissningsvis använt även hos Inter.

Ställde höga krav

De fem enkla begreppen summerar det som José Mourinho genomförde hos Porto. Han tog en trupp utan stora tidigare framgångar till sitt maximum. Utöver självklarheter som en hyfsat begåvad trupp tillkom krav på spelarna som blev möjliga att ställa eftersom Mourinho ställde ännu högre krav på sig själv.

Spelare som fallit ur ramen, som Adrian Mutu när denne fanns i Chelsea, har helt enkelt ingen plats i ett lagbygge av Mourinho.

Mourinho uttryckte sina regler så här när han kom till Chelsea: "Från och med nu ska varje träning, varje match, varje minut av ert privatliv, sikta mot att bli mästare".

Den private Mourinho vet omvärlden inte särskilt mycket om. Han lever ett stilla familjeliv med hustru Tami, som han träffade i Setubal när han var 17 år, och parets två söner. Han är djupt troende. Han talar fyra språk flytande. Han beskrivs som "genuint kulturell". De flesta placerar honom politiskt långt ut på högerkanten. Så mycket mer har inte sipprat ut.

Men för att avsluta med den inledande frågan?

Kan det vara så enkelt att en ung man bestämmer sig för att bli som sin far. Men med den stora skillnaden att sonen sedan kunnat lära av pappans misstag?

I fallet José Mourinho tycks det nästan så.