”Jag tänkte: Nu kommer vi dö”
Publicerad 2013-09-08
Doldisen Erik Rush inför ödesmatchen i kväll: ’Vi ska vara redo’
Inslängd i startfemman i ödesmatchen mot Ryssland. Det krävdes mer än så för att skaka Erik Rush, 25.
Här berättar han om kvällen han flydde i panik – bara för att hamna i händerna på hundra ilskna fans.
– Jag trodde att jag skulle dö, säger landslagets doldishjälte.
Kvällen innan måstematchen fick Erik Rush beskedet: Du ska starta mot Ryssland. Efter bara åtta minuter per match mot Grekland och Finland, spelade han 21 minuter i går. Med bra attityd, sju returer och en defensiv jätteinsats bidrog han till Sveriges sensationella seger.
– Jag sätter stolthet i mitt försvarsspel. Att stänga ner min kille och hjälpa laget, säger 25-åringen till Sportbladet.
Erik Rush är en av basketlandslagets verkliga doldisar. För bara ett par år sedan dök han upp från ingenstans. Han föddes och växte upp i USA, med en amerikansk pappa och en mamma från Umeå. På somrarna bodde han hos mormor och morfar i Långviksvallen, men sin basket spelade han i USA.
– I slutet av collegekarriären upptäckte jag det svenska landslaget. Jag hörde av mig till coacherna: ”Jag är svensk, jag vill vara med!”. Vi mejlade fram och tillbaka och sedan tog jag en plats i laget, säger Erik Rush.
”Mycket resande”
Han hade en annorlunda bakgrund, med en pappa som jobbade i det militära.
– Det blev mycket resande, mycket kultur. Jag var utomlands och fick se alla delar av USA. Det var en ganska disciplinerad och strukturerad uppväxt. Uppgifter att sköta i hemmet och sånt. Ibland var det ”yes sir, no sir” som gällde. Vi fick lära oss gränser, och att respektera andra människor, säger Erik Rush.
Beskedet att han skulle starta mot Ryssland tog han med fattning, utan att bli nervös. De negativa skriverierna kring landslaget likaså.
– Det är inget som skakar mig. Jag är rätt erfaren och van vid galna saker, säger han.
Som den där otäcka januarikvällen 2012. Erik Rush, som då var proffs på Cypern, mötte Omonia med sitt Apollon. Det fanns ont blod mellan klubbarna efter en händelse i en fotbollsmatch. Dessutom hade Apollons fans trakasserat Omonia-spelarna i det föregående mötet.
– Nu ville deras supportrar ha hämnd, och säkerheten i hallen var inte tillräckligt bra, säger Erik Rush.
I halvtid spottade publiken på honom och lagkamraten.
– Vi bytte en del hårda ord och stämningen började bli hätsk.
I omklädningsrummet väntade spelarna på coachen, när en av lagledarna kom in – blodig och med bulor i ansiktet.
– ”Vad är det som händer”, frågade vi. Sekunden därpå krossades ett fönster och en grej flög in på golvet. Och du vet, jag är från staterna så jag trodde att det var en granat. Nu kommer jag dö, tänkte jag.
”Man såg ingenting”
Apollon-spelarna tog skydd i duschen, samtidigt som omklädningsrummet fylldes med grön rök.
– Man såg ingenting. Vi insåg till slut att det var en rökbomb, och att vi inte skulle dö. Vi slöt oss samman och sprang ut ur omklädningsrummet, säger Erik.
Men faran var inte över.
– Ute i arenan stod 50 till 100 motståndarfans och väntade på oss. De hade pinnar, stolar – allt de kunde hitta började de kasta på oss. Vi var tvungna att slåss för att klara oss! Jag lyckades skaka av mig tre fans, sedan började jag springa.
Till slut kom räddningen – från oväntat håll. Erik flydde när en dörr öppnades, och någon tog tag i honom.
– De drog in mig i ett förråd och stängde dörren. Det var spelare från motståndarlaget som räddade mig, berättar landslagsmannen.
– Fansen är så emotionella i den där ligan. Den gången gick det för långt, men det var en engångsföreteelse.
I kväll fortsätter basketäventyren – fast i EM. Sverige möter Turkiet som visserligen har floppat hittills, men som har NBA-stjärnor och storlek som kan passa Sverige dåligt.
Erik Rush? Han är inte rädd, nu heller.
– De har fantastiska spelare, men har inte fått ihop det som lag. Det blir tufft, men vi ska vara redo. Redan i omklädningsrummet i dag (läs: i går) började flera av oss påpeka det: Vi tog en tung skalp, men vi får inte slå oss till ro. En stor match väntar.