Det liknar ett jordskalv – han kan vara mannen Deschamps söker
PARIS. Frankrikes landslag har gått från VM-final till utbuat på hemmaplan på mindre än två år.
Mitt i en generationsväxling som liknar ett jordskalv ska Les Bleus möta Israel i Budapest i en geopolitisk virvelvind.
Det är höst i Paris och det blåser snålt kring fotbollslandslaget igen.
Ni noterade förstås att Ibrahima Konaté tillfälligt tagit över stafettpinnen som höstens modeorakel på Clairefontaine. När det franska herrlandslaget samlades för Nations League i veckan var det Liverpools mittback som drog det längsta strået, när han dök upp på den numer berömda catwalk som är Les Bleus träningsanläggning i en neongul huva över ansiktet.
– Vet ni inte vem jag är, frågade Konaté fotograferna innan han drog upp dragkedjan och visade sitt ansikte.
Frågan saknar inte retoriska kvalitéer. Även om de flesta Liverpool-supportrar förmodligen hade känt igen Konaté på gatan säger det något om sakernas tillstånd att han är en av de mest berömda nunorna i gruppen som ställs mot Israel idag.
Ousmane Dembélé, Marcus Thuram och Aurélien Tchouaméni (kapten i Kylian Mbappés något oklara frånvaro) är de mest kända namnen i Didier Deschamps 23-mannatrupp, där bara tre spelare från startelvan i VM-finalen mot Argentina i Qatar för knappt två år sedan finns kvar.
Bradley Barcola, Randal Kolo Muani, Christopher Nkunku och Michael Olise spelar samtliga sin fotboll på högsta möjliga klubbnivå, men det är inte en anfallsbesättning som får fransmännen att hjula av upphetsning.
Generationsskiftet får Jon Dahl Tomassons uppgift att bokstavligen se ut som en barnlek. Sedan Hugo Lloris, Raphaël Varane, Olivier Giroud, Karim Benzema och Antoine Griezmann tagit farväl av landslaget är medelåldern hos Les Bleus 25 år. Landskampsnittet i oktobertruppen? 12,7 matcher.
Frankrike ligger tvåa efter Italien i Nations League A-grupp, på samma poäng som Belgien. Inför matchen mot Belgien i september blev Didier Deschamps, vars lag förlorat mot Italien med 1–3 några dagar tidigare, utvisslad av delar av publiken på Groupama-arenan i Lyon. Les Bleus tystade en del av kritikerkören när man vann med 2–0, men bilden av en oinspirerad jätte som lämnade EM i Tyskland efter semifinal utan att någon egentligen saknade dem har satt sig.
Kvällens match spelas under politiskt känsliga omständigheter, där Israels hemmaplan flyttats till Budapest.
Sedan förra hösten har Uefa bestämt att Israel, med anledning av kriget i Gaza, inte får spela matcher på hemmaplan. Också lagets bortamatch mot Belgien i september flyttades till Ungern och spelades utan publik, eftersom belgiska myndigheter bedömde att man inte kunde garantera säkerheten på hemmaplan. Det var i Bryssel som en radikaliserad islamist dödade två svenska landslagssupportrar i samband med en landskamp för ett år sedan.
För den ungerske ledaren, autokraten Viktor Orbán, är detta en propagandaseger av skaplig magnitud. Förutom de stora summor som Ungern inkasserar på att arrangera matcher av den här typen får Orbán gratis exponering av sitt osvikliga stöd för Israel, samtidigt som tonen mot Israel inom resten av EU växt sig allt starkare i takt med att dödandet av civila i Gaza bara fortgår. Enligt lokala myndigheter rör det sig om knappt 42 000 dödade gazabor, men vissa bedömare menar att det sannolikt rör sig om mer än det dubbla och mellan 300 000 och 400 000 skadade.
Mötet mellan Israel och Frankrike klassas som en högriskmatch, men ett par hundra franska supportrar är välkomna till Bozsik Arena. Matchen går av stapeln bara några dagar efter högtidlighållandet av ettårsdagen av Hamas massaker i Israel den 7 oktober förra året, det största massmördandet av judar sedan andra världskriget. 97 personer hålls fortfarande på årsdagen som gisslan av Hamas.
De diplomatiska förbindelserna mellan Israel och Frankrike har också nått en ny fryspunkt inför matchen i Budapest, sedan Israels attacker i Libanon inleddes.
Emmanuel Macron pläderade i söndags i ett samtal med Benjamin Netanyahu för vapenvila och sa att inga fler franska vapen ska skickas till Israel, för att förhindra att situationen ”eskalerar” och ”att libaneser i sin tur inte ska offras”.
– Skam över dem och andra västledare som vill ha ett vapenembargo, dundrade Netanyahu i ett videomeddelande med Macron som adressat.
När frågan om kriget i Gaza lyftes på presskonferens i veckan svarade Ibrahima Konaté, utan rånarluva och utan att gömma sig:
– Det är fruktansvärt. Jag har inga ord för att beskriva det vi ser. Jag oroar mig mest för den unga generationen. Föreställ er ett barn som är åtta, tio år, som ser klipp på sin mobil av barn och vuxna som är halshuggna och vilka psykologiska konsekvenser det kan få. Vi har ingen aning om vad det gör med dem. Det är krig, det finns saker som gjort att vi hamnat i den här situationen, att bekämpa terrorism och allt det där. Men civilbefolkningen som inte har något med detta att göra, som massmördas … jag har inga ord för att beskriva det, det gör ont. Självklart ska man inte ducka det som händer, men all denna orättvisa, all denna död, det är svårt att se och att acceptera. Men det viktigaste är, och här talar jag för hela det franska landslaget, allt vi vill och önskar är fred på jorden.
Det talas om bristen på ledare hos Les Bleus, efter att en hel generation trettioplussare gått i landslagspension. Kanske är Ibrahima Konaté mannen Didier Deschamps söker.