Premier League-klubbarna krossar
LONDON. Känns bekant, på nåt vis.
Känns som reprissändning, kalkerpapper, déja vu.
De engelska klubbarna dominerar i Champions League, har inte ens släppt in ett mål i åttondelsfinalerna.
Alla fyra kan gå till kvarten.
Igen.
Notera att jag skrev ”de engelska klubbarna”.
Inte ”England”.
Gör man det får man nämligen omedelbart en tröttsam debatt på halsen som går ut på att Italien är världsmästare i fotboll och att England är en samling stelopererade benknäckare som inte vunnit ett skit sen VM 1966.
Och så är det ju:
Ställ upp de hundra bästa italienska spelarna mot de hundra bästa engelsmännen och ni får ett kraftigt italienskt övertag i fråga om individuell skicklighet.
Det var till exempel inte länge sen som nån räknade fram att det sammanlagt bara varit 62 engelsmän i startelvorna under en hel omgång i Premier League. 62 av 220, alltså.
Men nu talar vi alltså om KLUBBARNA. En helt annan sak.
Skillnaderna jämnas ut
Här utjämnas skillnaderna i kultur, taktiskt kunnande och teknik. En fransk, portugisisk eller italiensk mittfältare slår inte sämre passningar i England än nån annanstans. En spansk stjärna är lika teknisk vare sig han spelar i Madrid eller Liverpool.
De största engelska klubbarna har, framför allt med plånbokens makt men också med en hel del smart tänkande, skaffat sig en tyngd, bredd och balans som är svår att matcha för de flesta i övriga Europa.
Jag såg Chelsea slå Juventus med 1-0 i går och ett Juve-mittfält bestående av en Camoranesi som jobbade stenhårt och hyllades av Olof Mellberg efteråt, en Sissoko som startade bra, en Tiago som vunnit en ligatitel med Chelsea och en Nedved som vaknade när han fick kliva in i banan och skjuta efter paus. Han var en millimeter från att kvittera i slutsekunderna.
Skulle Totti vara en stjärna?
Men om Guus Hiddink fick kvartetten Camoranesi, Sissoko, Tiago och Nedved serverad gratis på silverbricka, skulle han då peta nån ur Chelseas mittfältstrio Obi Mikel (lysande i går), Lampard (han är enastående, den mannen) och Ballack (närmar sig formen nu)? Med Essien snart tillbaka efter skada, dessutom?
Troligen inte.
Dagen innan såg jag Arsenal-Roma,
1–0 där också, och trots alla problem Arsenal haft med målskyttet på senare tid undrar jag:
Om Arsene Wenger fick den så hyllade Franscesco Totti gratis, skulle han spela med honom? Skulle Totti passa in? Skulle han vara en stjärna i Premier League?
Det kan ni ju fundera på ett tag.
I samma veva kan vi ta Zlatan Ibrahimovic, nu när vi ändå håller på. Som svensk journalist blev jag rätt hånad i pressrummet på Stamford Bridge i går efter Zlatans insats mot Manchester United. Som om jag skulle ha med saken att göra. Enligt det engelska drevet är Zlatan ungefär det största skämt som satt fötterna på en fotbollsplan. Han leverar aldrig när det gäller, säger dom. Å andra sidan har dom bara sett honom i två matcher på två säsonger: mot Liverpool i fjol och mot United nu. Ingenting däremellan räknas.
Sir Alex Ferguson har bättre koll och hyllar, i alla fall utåt, Zlatan. Men vi måste ändå tänka till igen:
Skulle Zlatan platsa i Manchester United? Vem skulle han i så fall peta?
Så där kan man hålla på och spekulera hur mycket som helst, det är rätt kul om man gör det med en smula distans.
Inte släppt in ett enda
Det enda facit vi har just nu är fyra åttondelsfinaler i CL mellan fyra engelska lag, tre italienska och ett spanskt. De fyra engelska klubbarna har inte släppt in ett enda mål. De fyra sydeuropeiska har inte gjort ett enda.
Jag misstänker att det kan hända oväntade saker i returmatcherna om två veckor, särskilt i Rom och Turin, men som läget är nu finnas det bara en sak att säga:
Premier League krossar allt.