Hardy fjäskar aldrig för media – det kan bli hans undergång
Hardy Nilsson är en medioker coach.
Däremot är han bäst på att skydda sina spelare.
Orsaken: han fjäskar aldrig för media eller pampar.
Journalister kan bli vansinniga på Hardy för att han är hånfull, ironisk eller bara osynlig.
Hardy Nilsson gör inte media – han låter media jaga honom och svarar han är det oerhört motvilligt.
Som krönikör har jag följt honom ända sen han tog över Djurgården 1999 och landslaget 2001.
Jag har med andra ord varit med om två SM-guld med Djurgården – stora triumfer för Hardy.
Jag har också varit med om hans två stora nederlag – episka förluster av modell Svensk Hockeys Undergång.
Dels var det Vitryssland i OS 2002.
Dels var det Tjeckien i Globen i World Cup 2004.
Hardy stod stark efter förluster
Den typen av förluster som ingen som var där glömmer. Förluster som svensk hockey inte glömmer.
Båda gångerna stod Hardy stark och körde sin linje att inte fjäska för media eller förbundspampar. När han till slut fick sparken från Tre kronor var det för att han var för dålig på kontakten med sponsorer (!), men det var naturligtvis nonsens. Hardy var det drottningoffer som blev nödvändigt.
Utan det offret hade vi inte haft nåt Tre Kronor längre.
När det blåste runt Hardy i veckan var media och fans (!) upprörda för att Hardy inte pratade i tv efter storförlusten mot AIK.
Det förvånade mig lite; att media tror att media avgör hockeymatcher är en sak – men att fansen tror det är lite förvånande. Fans brukar av hävd vara i grunden mycket skeptiska till media. Det gick så långt att Djurgårdsklacken hade Hardy-banderoller med texten ”Ta ansvar” och ”Visa hjärta”.
Bah, säger jag. Ansvar tar man inte på presskonferenser eller när Wikegård gläfser.
Ansvar tar man om man coachar effektivt. Det gör Hardy aldrig. Coachar aktivt gör han överhuvudtaget sällan. Det rullar mest på i femmorna.
Jag har funderat mycket på Hardy. Varför han är en vinnare i klubbhockey – men vår absolut största förlorare när det gäller landslagshockey.
Jag tror att svaret är just det att Hardy aldrig fjäskar.
Skapar ångest – och trygghet
Jag tror att det skapar ångest hos en del, men trygghet hos andra; spelare känner att Hardy inte skulle sälja ut dem för kortsiktiga segrar i media.
Tvärtom vet de att han i alla lägen går sin egen trygga väg – även om den bär mot undergången.
Han kan ena dagen håna sina spelare genom att säga att de inte är så smarta och ”knappast några nobelpristagare” – för att andra dagen peta de som är för dåliga. Men han petar dem inte genom att fjäska för media.
Orsaken till tryggheten tror jag också är Djurgården hockey i sig.
Där finns en trygghet lika stark som hos Färjestad eller stundtals HV71.
Jag har letat i annalerna och bara hittat en huvudtränare i Djurgården som fått sparken. Det är Gunnar Svensson, numera agent och pappa till Magnus Pääjärvi Svensson i NHL. Gunnar kickades tillsammans med Tommy Boustedt 26 januari 1986.
I övrigt; stabilitet, långsiktiga lösningar och uthållighet. Det är bra.
Men Hardy har naturligtvis sina perversa idéer.
I interna Dif-kretsar talar man just nu om Kim Lennhammer, 21-årig back som i höst är utlånad till Almtuna. Förra året gjorde han elva matcher i Västerås för att få speltid.
Han har varit med i Djurgårdens a-trupp i tre säsonger – och under den tiden fått chansen i sammanlagt elva matcher.
Ingen av Hardys favoritspelare, direkt.
Aldrig hälsat på Lennhammer
Det är en sak, sånt är inget ovanligt. Alla tränare har makten att gilla och ogilla spelare och efter det ge dem speltid eller sparken.
Men fallet Kim Lennhammer är speciellt. Hardy Nilsson har aldrig – säger aldrig – under de här tre åren ens h-ä-l-s-a-t på Kim Lennhammer.
Lite svårt att känna sig trygg då.
Lite svårt att kunna slåss på allvar om en plats.
Men Hardy står trygg. Trygg för övriga truppen, trygg för att han håller sin linje, i motgång och i medgång.
I en intervju i veckan hade han humor också:
På tal om Niklas Wikegårds påhopp om att han inte visar ”passion”:
–Ja, det finns väl en anledning till att dom sitter i en studio och att jag står i ett bås, svarade han.
Jag skrattade högt.
Och vad gäller att han bara går på var tredje presskonferens:
–Det är mest styrelse och spelarfruar där... så jävla intressant är det inte.
Helt korrekt. Fast det där med spelarfruar stämmer inte riktigt.
Jag har inte sett så många såna där. Så vida nu inte Marie Hallman är spelarfru...?