Äntligen börjar festen
Är det något lag jag unnar SM-guld är det Timrå
Det är nu det roliga börjar, brukar spelarna säga.
Spelarna brukar ha väldigt bra läkkött just nu, brukar tränarna säga.
Mina damer och herrar, det är dags för s-l-u-t-s-p-e-l. Äntligen börjar festen.
Vi har några kvartsfinaler i år som kan bli riktigt bra.
Om vi tar HV 71–Timrå så ser den serien på pappret ut som något som HV ska vinna lätt och ganska odramatiskt.
Jag tror inte alls att det kommer att se ut så. Timrå är formtoppat, Charles Berglund är kunnig i hur man får ett mediokert lag att överprestera i några begränsade matcher.
Och framförallt:
Timrå har varit inblandade i nästan samtliga av de bästa matchserierna i slutspelen de senaste åren.
Heja Challe
Jag antar att ni minns den fantastiska serien mot Modo 2007 – den slutade med att Timrå föll på ett ganska bittert sätt medan Modo seglade vidare mot det historiska SM-guldet.
Förra året mötte de HV 71 och hade giganterna från Småland nere i brygga – när Mikko Lehtonens skridskoskena gick sönder och Daniel Grillfors billigt kunde avgöra en match Timrå borde ha vunnit efter en 2–0-ledning.
Där kan vi tala om bitter förlust.
En av de bittraste jag någonsin sett.
Är det något lag jag unnar en seger i kvartsfinalen i år är det Timrå.
Är det något lag jag unnar ett SM-guld är det Timrå.
Charles Berglund är redan på väg bort från laget för att ersättas av Färjestads Per-Erik Johnsson och Clas Eriksson – och kanske kan Berglund bli en hockeyns variant på Sören Cratz som ledde Hammarby till ett SM-guld, just när han fått reda på att han skulle sluta.
Jag säger bara: heja Challe.
Mitt tips:
Timrå–HV?71 4–2.
Just Färjestad möter Skellefteå och låter ju urtrist på pappret – men jag tror nog att det kan hetta till lite grand.
Per-Erik Johnsson och Hans Särkijärvi har tävlat i att prata om hur överdrivet det där bråket häromåret skildrades i media, men eftersom jag var på plats kan jag intyga att det inte alls var överdrivet. Den på ytan godmodige värmlänningen och den latergiskt övertända Kirunakillen gillar verkligen inte varandra.
När kamerorna är borta ser de ungefär lika lite ut som kompisar som Jan Guillou och Lars Vilks gjorde i tv i veckan.
Hoppas de vågar visa det igen.
Färjestad har en del att visa. Mest spännande blir det att se om Dick Axelsson och Lubos Bartecko kan hitta tillbaka till den effektivitet de hade när de gjorde debut tidigare i vintras. Axelsson måste hitta tillbaka till den form han hade förra slutspelet, när han spelade en avgörande roll i guldet.
Mitt tips:
Färjestad–Skellefteå 3–4.
Lockas att tippa Frölunda
Själv ska jag följa Frölunda mot LHC och har tippat att Frölunda ska vinna med 4–3 i matcher.
Ibland kan jag undra hur jag tänkte...
På något sätt är det som om vi hockeyskribenter alltid lockas att tippa Frölunda som segrare – för att sen se hur illa vi tippat. Det är likadant år efter år. Slutspel efter slutspel.
Och om nu Joel Lundqvist är skadad så återstår sannerligen inte särskilt mycket av det lagbygge som såg så starkt ut i höstas. Han avgör i kväll om han spelar. Samma sak med Per-Johan Axelsson.
Kanske dags att kalla in Jonas Johnsson?
Precis som vanligt.
Men om Hardy Nilson hade rätt i tv i veckan så är båda friska och starka i kväll, precis som alla småskadade spelare brukar vara när det är slutspel. De vill ju inte missa det roliga...
Vi får se. LHC är favoriter. Om man ska se någorlunda nyktert på det hela.
Mitt tips (som jag redan ångrar...):
Frölunda–LHC 4–3.
Ett klassikermöte
Brynäs–Djurgården är verkligen ett klassikermöte.
De var stora redan när HV?71 inte ens var en våt dröm i Huskvarna.
Det luktar 60-tal och Sveriges bästa lag, men de här lagen har faktiskt aldrig mötts i en SM-final.
Nu är båda lagen stabila och det ska bli mycket intressant att se hur Djurgårdens unga, blixtsnabba lag klarar av ett Brynäs som är Sverigebäst åtminstone i att sänka motståndares hastighet.
Mitt tips:
Djurgården–Brynäs 4–1.