Varannan vuxen italienare är ”tifosi”
Kappelin: För hälften av befolkningen är fotboll kung!
Milan och Roma förlorar i Champions League, men det förändrar ingenting. 52 procent av italienarna säger att de är ”tifosi”. För mer än hälften av befolkningen är fotboll kung!
Bröd och fotboll åt folket! En dålig kväll förtar inte nöjet av alla de matcher som återstår den här veckan, den här säsongen och resten av livet. En outsinlig ström av fighter i Champions League och Serie A, B, C1, C2 och alla de andra divisionerna ligger framför oss.
Nu är det statistiskt bevisat. Mer än varannan vuxen italienare är ”tifoso”. Ett halvt folk mobiliserar sig, tar fram halsduken, ringer kompisarna och ger sig i väg. Tjejerna också, ”le tifose”, är på frammarsch.
Fyra av tio kvinnor identifierar sig med ett fotbollslag. När jag började i det här gamet, kände jag mig som ett utrotningshotat djur på stadion. Då var fotboll ett manligt privilegium. Det har hänt en del sedan dess.
”Il Calcio” sviker inte
Så vad beror det på? Hur kommer det sig att fotbollen drar till sig ständigt fler?
”Il calcio” ger tillhörighet och gemenskap. Ideologierna är döda, påven talar för döva öron, partilokalen i kvarteret har stängt för länge sedan och blivit sportpub. Fotbollen ersätter allt, är italienarnas nya religion, nya politiska parti, nya fack, nya opium. Nästa stora italienska politiker är kanske en före detta spelare. Eller en fotbollsjournalist.
Att slå sig ner med en Gazzetta på kaffebaren är som att gå ut med hunden eller gå till lekplatsen med en liten unge. Man får vänner direkt. Världen är ett otryggt, skrämmande ställe, men ”il calcio” sviker inte. Det är match nästan varenda dag och fotbollssnacket på TV, radio och runtomkring i staden upphör aldrig.
Juventus är fortfarande Italiens populäraste klubb enligt statistiken. Men Calciopoli, nerflyttning i Serie B och några rätt eländiga säsonger i A därefter, har fått många supportrar att droppa av.
Juve har 29 procent av de italienska supportrarna bakom sig, mot 33 för fem år sedan. Inter ökade från 13 till 17 procent under samma tid. Milans popularitet har rasat från 23 procent 2007 till 14 procent 2010.
Inter mest hatat
För den gamla stammen är detta helt chockerande. Fotbollen var ju ”una fede”, en tro, och att byta klubb existerade inte i sinnevärlden. Det gjorde bara usla förrädare.
Inter klättrar därför i två känslotabeller, både över mest älskade och mest hatade klubb. För med framgångarna kommer också avundsjukan och vreden. På grund av alla sina segrar är Inter både beundrat och avskytt. Man får ta det goda med det onda.
Att byta klubb är förstås bara något som de ljummare fansen sysslar med. Ju lokalare klubb är, desto starkare är banden och känslan av tillhörighet.
Novara är en ny stad sedan laget flyttades upp i Serie B och Bergamos ”tifosi” är hetare än någonsin sedan Atalanta åkte ur Serie A. Den som verkligen älskar sin klubb älskar utan förbehåll, i nöd och lust. Tänk om all kärlek var så enkel.
Ser matchen hemma
Men trots att miljontals italienare är supportrar, är det tomt på arenorna. De flesta ser matchen hemma, hos en kompis eller på en pub. Särskilt bortamatcherna, efter att myndigheterna har infört det förolämpande supporterkortet (la tessera del tifoso) som får de glödheta fansen att se rött.
”Io non mi tessero, io non mi tessero (ung. jag vägrar skaffa kortet)”, vrålar ”il romanista” bredvid mig, medan hans lille son storögt ser hur alla runt omkring faller in i samma talkör. Och sedan kommer sången. Roma Roma Roma, core de sta città.
Det är sådant ett barn aldrig glömmer. En romanista är född. Totti for president, vad som än händer. På söndag är det match igen.