Varför får Carro inte veta sanningen om Kina SOK?
Jag var paneldebattör hos Publicistklubben och Amnesty i måndags.
Mycket folk. Bra snack. Många professorer.
Men det jag undrade efteråt var varför SOK är så rädda för att Carolina Klüft ska få veta sanningen om diktaturen i Kina.
Bland annat fick jag veta saker som att kineserna kommer att vara mycket skeptiska till alla utländska journalister som kommer till Peking för att ställa kritiska frågor om diktaturen och bristen på frihet.
De kommer att reagera som mycket starka lokalpatrioter och tycka illa om att vi ifrågasätter deras sätt att leva. Antagligen försvarar de sina ledare.
Jag gjorde det något opassande inpasset att då påminner de i så fall en del om göteborgare, och det var antagligen inte särskilt roligt sagt.
Men debattordförande Stig Fredriksson – en mycket förtjusande man för övrigt, honom skulle jag gärna umgås lite mer privat med, trots att han är tv-kändis – gav mig en sträng blick och sa att det där kunde jag nog använda i en krönika nån gång.
Jag skämdes en smula, men även där hade han nog rätt.
Samarbetet med SOK bröts
Men det som gjorde mig förvånad var när Amnestys representant sa att deras samarbete med Sveriges olympiska kommitté – den paranta Gunilla Lindbergs SOK – avbrutits.
Amnesty – som kämpar för frigivandet av politiska fångar över hela världen och har ett enormt gott rykte i hela den fria, demokratiska världen – skulle vara med på en samling med den svenska OS-truppen och informera om läget i Kina där tusentals människor sitter fängslade för sina åsikters skull.
Jag hade hört om den träffen tidigare och tyckte att det lät bra.
De gamla diktaturkramarna i SOK och IOK skulle äntligen släppa in folk som brann mera för frihet och demokrati än för att anordna idrottstävlingar i diktaturer. Men det var alltså för bra för att vara sant.
SOK drog sig ur.
Amnesty fick ingen riktigt bra förklaring, ändrade planer bara. Någon annan fick informera idrottarna, någon mindre politiskt inkorrekt. Även om det bara är den stockkonservativa olympiska rörelsen som kan tycka att Amnesty är kontroversiell.
Jag vet inte hur beslutet fattades.
Jag skulle kanske gissa att det fanns dom på OS-kontoret i Lausanne som tyckte att det här var lite opassande.
Hur skulle det se ut i Peking?
Kanske var det kineserna som inte ville bli störda allt för mycket inför OS.
Kanske var det bara någon som tyckte att det var alldeles för jobbigt att tänka sig att Carolina Klüft skulle sitta en heldag med Amnesty och höra om avrättningarna, tortyren, barnarbetet, inspärrandet av folk för att de bara vill ha lite frihet.
För det vet ju människorna i olympiska kommittén; flera av idrottarna är ganska smarta och känslosamma människor som kanske skulle ta Amnesty på allvar – och faktiskt börja brinna för friheten i Kina.
Och hur skulle det se ut den åttonde augusti nästa år i Peking?
Hur skulle världen se på en Klüft som brann, inte bara för sjukamp, sjuka barn och utsatta människor i sin närhet – utan också för en miljard förtrycka kineser?
Jennifer Wegerups sida i fredags var årets bästa sportkrönikörssajt.
Roger Melin har alltid känts som en främmande fågel i Färjestad.
Jag förstod att något var på gång när jag såg coachningen på slutet av matchen mot Södertälje. Då coachade – Jörgen Jönsson ...
När Tobias Hysén hoppade ut på balkongen stämde fansen upp hyllningssången ”Alla heter Glenn i Göteborg”. Det var årets fyndigaste ramsa.
Royal League läggs ner. Betyder det att det finns en enighet i svensk fotboll nu om att i Sverige råder inom kort så kallad v-i-n-t-e-r?
Apropå ramsor: den gamla nidramsan ”Alla suger kuk i AIK” kommer att låta lite ... speciell i vår?
Moras hårda spel mot Frölunda var en befrielse. Repris i går mot Djurgården. Moras pansartaxar dominerar.
Det är ju vansinnigt roligt att just en porrkung tror att just huliganer lyssnar på såna som han. Wankers United typ?
Dricker man 18 glas Merlot ska man fanimej avgå.
Söders bästa krog Lo Scudetto flyttar till Östermalm.
Det är årets skandal. Ungefär som om Hammarby skulle flytta till Stadion.
Milton tar över AIK. Min väninna – den något sexistiska fru Gunnarsson – vädrar morgonluft.
I en krönika för ett par år sen skrev jag att hennes största livsdröm var att få se Mats Rubarth spela fotboll – naken. Kan vara närmare än du anar, fru Gunnarsson ...
SvenskaFans listning av sportjournalister var pinsam. Gubbslem. Vägra rösta!
För övrigt säger jag som Paul Giamatti i Sideways:
– If they’re ordering fucking Merlot I´m leaving.