145 cm lång – och överlägset störst
Publicerad 2016-08-10
Gymnastikens Michael Jordan ledde USA till OS-guld
RIO DE JANEIRO. Hon blev övergiven av sina missbrukande föräldrar och slussades mellan olika fosterhem.
Simone Biles har bara vaga minnen från de mörka uppväxtåren, men en sak minns hon tydligt. I en av trädgårdarna fanns en studsmatta, och hon förbjöds att använda den.
Allt förändrades när hon blev adopterad av sin morfar och hans fru. I dag är den där lilla tjejen gymnastikens överlägset största stjärna.
Pontus Orres hela bildspecial – se nedan!
Det går som väntat. USA leker hem guldet i lagmångkampen före Ryssland och Kina och på prispallen i Olympiaarenan skiner ingen klarare än Simone Biles, 19.
Hennes insatser i hopp, bom och framförallt fristående var snarare konst än idrott. Hon är bara 145 centimeter lång, men inom gymnastiken så stor att få förstår.
– Det här är helt otroligt. Vi har jobbat stenhårt i fem veckor för att få uppleva det här ögonblicket. Vi är som systrar i laget, hjälper och stöttar varandra, säger Simone Biles.
Hennes ögon gnistrar och munnen ler trots att det här är hennes 20:e, kanske 30:e stopp i den mixade zonen, där journalister från hela världen väntar. De andra guldhjältarna, Gabrielle Douglas, Alexandra Raisman och Lauren Hernandez, har redan slussats vidare.
Det här ska bli Simone Biles OS, från början till slut. Guldmedaljen som dinglar på bröstet är bara början.
Kan ta fem OS-guld
Experter från när och fjärran är övertygade om att hon som första gymnast kan vinna fem guld i ett OS, och den som ifrågasätter förhandstipsen behöver bara studera resultaten från de senaste världsmästerskapen.
Sedan seniordebuten 2013 har Simone Biles vunnit fler VM-medaljer än någon annan kvinnlig gymnast. Hon har samlat ihop 14 på tre mästerskap, och tio av dem är i ädlaste valör. Simone har tre raka VM-guld i mångkamp, vilket hon också är ensam om, och hon är även regerande världsmästare i fristående, bom och lag.
I USA kallas hon för gymnastikens Michael Jordan, och hon har redan ett hopp i fristående uppkallat efter sig.
En hel gymnastikvärld har sett fram emot OS-debuten, men ingen har längtat lika mycket som huvudpersonen. Om det inte vore för åldersgränsen hade hon förmodligen slagits om medaljerna redan i London 2012, då hon var 15.
– Jag försöker se det som en vanlig tävling. Tänker man på att det är OS flippar man ur. Varje dag på rummet säger jag och Laurie (Lauren Hernandez): ”Det här måste vara ett skämt.” Vi väntar på att någon ska väcka oss ur drömmen, säger Simone Biles.
Många lyckönskningar
Inför OS-debuten har lyckönskningarna strömmat in och flitigast är en twittrande kvinna från Spring, norr om Houston i Texas. Sedan mitten av juli, efter det nationella kvalet, har hon postat en serie hälsningar:
12 juli: ”Jag är så otroligt stolt över dig. Fortsätt att sträva efter dina drömmar.”
17 juli: ”Ser dig åka mot OS i dag – med utstrålning, charm, tro och självförtroende.”
27 juli: ”Om du har tro, om så lite som ett senapsfrö, är ingenting omöjligt för dig.”
7 augusti: ”Du är framme vid ditt långsiktiga mål. Omfamna erfarenheten och ha så kul. Jag älskar dig. Mamma.”
Visst är hon framme. Simone Biles tummar på sin guldmedalj, och hon tänker inte åka härifrån förrän hon har erövrat världen.
– Den här tänker jag förvara nära sängen, så att den inte försvinner, säger hon.
Pappan lämnade familjen
Simone Biles föddes i Clumbus, men minns inte så mycket från sina första levnadsår. Det kanske är lika bra, för det hade inte varit några ljusa minnesbilder. Hennes pappa lämnade familjen och mamman, Shanon, sjönk så djupt i sitt drog- och alkoholmissbruk att hon inte kunde ta hand om Simone och hennes tre syskon. Så medan mamman åkte in och ut på olika behandlingshem slussades barnen mellan olika fosterhem.
– På ett ställe fanns det en studsmatta, men där fick jag och mina syskon inte leka, minns Simone.
Hennes liv förändrades år 2000, då hennes morfar, Ron Biles, och hans fru Nellie bestämde sig för att adoptera Simone och hennes lillasyster Adria medan en annan släkting tog hand om de två andra barnen.
Volter från brevlådan
En dag förklarade Nellie att det var upp till systrarna om de ville säga mor och far till sina adoptivföräldrar eller fortsätta kalla dem mormor och morfar.
– Jag sprang upp till mitt rum och övade framför spegeln. ”Mamma, pappa, mamma, pappa.” När jag sprang ner igen stod hon i köket. Jag tittade på henne... Mamma? Ja, svarade hon.
Det skulle dröja några år, men till slut fick Simone Biles den trygghet och kärlek alla barn behöver.
– För mig har de alltid varit mamma och pappa. Jag har aldrig vetat om något annat, säger hon.
Innan Simone började med organiserad träning brukade hon göra baklängesvolter från familjens brevlåda. När det gällde idrotten gjorde hon sitt eget val, och hon var snarare besatt än intresserad.
Familjen på plats
Simone Biles har alltid haft omänskliga krav på sig själv och blivit uppriktigt besviken över insatser som gett VM-guld. Idrottspsykologen Robert Andrews har hjälpt henne med de mentala bitarna, men viktigast är nog Nellie Bales Twitter-inlägg.
Under tisdagen var de alla samlade i Olympiaarenan, de som betyder mest för Simone Biles.
Aimee Boorman, hennes tränare sedan åtta års ålder. Mamma Nellie, pappa Ron, och lillasyster Adria.
Klockan visade 23.42, svensk tid, när Simone Biles tog emot sin första OS-medalj, och världens stoltaste föräldrar stod tårögda på Olympiaarenans läktare.
Bara Nellie Biles vet vad hon ska skriva i nästa Twitter-inlägg, men alla vet att hon har mycket att berätta.
Källor: NBC, Texas Monthly.
SPORTBLADETS PONTUS ORRE PÅ PLATS
Föräldrarna Nellie och Ronald Biles var rörda på läktaren.
