DJÄVULSK NJUTNING
Wennman: Streckstriderna varar i sex veckor
LONDON. Hallå där, alla ni som har ett favoritlag i Premier League:
Magknip nu? Sömnrubbningar?
Okontrollerade humörsvängningar?
Kanske gaser?
Här får ni en glad nyhet:
Det varar bara sex veckor till.
Och en dålig:
Det blir sex djävulska veckor.
Bortsett från Liverpool (alltid en omgång efter, jag blir galen) har lagen tio eller elva matcher kvar och det är stor dramatik kring alla streck:
Arsenal (65 poäng), Manchester United (64) och Chelsea (58 och en match mindre) gör upp om mästerskapet i ett grymt trekejsarslag.
Everton (50), Aston Villa (48) och Liverpool (47) slåss troligen om den resterande platsen till Champions League.
Där bakom vill Blackburn (45), Manchester City (45) och Portsmouth (44) åtminstone vara med och nafsa efter den Uefa-cupplats som återstår.
Och bara fyra poäng skiljer nu mellan tabelltolvan Middlesbrough och Reading på nedflyttningsplats – åtta lag är allvarligt inblandade i nedflyttningsstriden.
En tabell som alla vill ha
Detta är en drömtabell.
Detta är precis vad media, sponsorer, tv-tittare och supportrar vill ha – även om den senare kategorin får gå på valium till i mitten av maj.
Vid närmare eftertanke är det bara tabellelvan Tottenham som inte är inblandat i nåt drama, varken uppåt eller neråt. Det kanske förklarar en del, till exempel 1–4 i Birmingham i går.
Men för Spurs väntar å andra sidan PSV Eindhoven på torsdag (åh, det skulle varit kul om det varit Helsingborg i stället) och här finns chansen till en märklig dubbel: Carling Cup och Uefa-cupen. Blir en spännande vår för Tottenhams fans också, alltså.
Vet inte om det ursäktar den svaga insatsen mot Birmingham, dock. De goda vännerna Mikael Forssell (ett mål med vänstern, ett mål med högern och ett med huvudet) och Sebastian Larsson (snyggt skruvad frispark) satte en nordisk stämpel på det hela och knäckte ett Spurs som saknade mittbackarna Woodgate och King.
Ingen kunde komma och snacka om tillfälligheter, tur, konstiga domslut eller små marginaler på St Andrews. Det kunde inte nån göra på Craven Cottage heller, där Fulham föll med 0–3 mot Man United.
Undrar vad Hodgson tänkte?
Undrar förresten vad Roy Hodgson tänkte i andra halvlek när hans lag låg under med 0–2 – och United slängde in Rooney och Ronaldo? Tack, Sir Alex...hyggligt!
Lika bergsäkert var Chelseas 4–0 i derbyt mot West Ham på Upton Park. Jag vet inte hur man ska tolka det faktum att fyra av de spelare som lämnades utanför startelvan i Carling Cup-finalen var lysande i går (Makelele, Ashley Cole, Joe Cole och Ballack), men det var lustigt att de tre sistnämnda alla gjorde mål. När Ashley Cole satte 4-0, trots att Chelsea var en man mindre, log till och med Avram Grant. På senare tid har han annars sett ut som en nystrypt Luca Brasi i ”Gudfadern”.
Annat var det på Emirates i en annan del av London:
Dansken Bendtner kvitterade till 1-1 långt in på stopptid mot Aston Villa, det var ett mål som räckte för att behålla serieledningen med en poäng och samtidigt visa vad de resterande sex, nervösa veckorna kommer att handla om: Att ha flyt med sekunder, millimetrar och, framför allt, domslut.
Vi ser redan nu många märkligheter från hårt pressade domare, och ännu svårare blir deras situation under slutomgångarna. Toppmanagers som Sir Alex Ferguson och Arsene Wenger kommer att fortsätta tävla om vilket lag det är mest synd om, United eller Arsenal, och hävda att hela världen är emot dem.
Wenger har gått över gränsen. Så sent som i fredags påstod han inte bara att motståndarna är ute efter att sparka ner Arsenal, utan också att domarna favoriserar Arsenals motståndare.
Dumheter förstås. Wenger må vara ligans bäste tränare i mina ögon – kanske världens bäste, till och med – men det där taktiksnacket är bara tröttsamt.
Att tveksamma domslut kan bli avgörande i slutpurten är dock helt klart. Frank Lampards röda kort i går var det tredje obegripliga på en vecka. Först Alliadiere i Middlesbrough, sen Petrov i Man City, och nu denna löjliga knuff av Lampard...vad är det som händer?
Alliadiere fick fyra matchers avstängning för en lätt viftning i ansiktet på Liverpools Mascherano. Birminghams Martin Taylor fick tre matcher efter att ha knäckt benet på tre ställen på Arsenals Eduardo. I rest my case. Det kanske skulle vara som i golf. I helgens Johnnie Walker Classic skulle indiern Gaurav Ghei göra ett inspel från ruffen, och när han satte ner klubban bakom bollen var det uppenbarligen så att bollen rörde sig nån millimeter bland grässtråna. Vän-av-ordning framför tv:n ringde då till Sky Sports och påpekade detta ohyggliga regelbrott. Varpå Sky Sports visade en repris för tävlingens huvuddomare. Så när Ghei klev av 18:e green i går, strålande glad efter att ha gjort en 65:a, fick han veta att han var diskad. På grund av en tv-tittare.
Tänk om vi åskådare kunde påverka domsluten i fotboll på samma sätt? Skulle bli rätt kaotiskt, va?
För övrigt anser jag att Sebastian Larsson, Birmingham, måste spela i startelvan i EM i sommar.