Flinck: Det bästa som kunde hända
KÖPENHAMN. Ingen perfekt premiär.
Men nog det bästa som kunde hända.
Jag vill tro det.
Två skrällar tidigt på fredagskvällen i Royal Arena fick oss att inse att handbollsvärlden kanske är lite större än vi hade fått för oss efter Danmark-Chile i går.
Det skapade också en liten oro inför Sveriges premiär mot Egypten.
Sedan fyllde de svenska fansen Royal Arena och blåste bort all oro och dunkade in självförtroende i varenda svensk på plats, från minsta lilla tjej på den översta raden till jättar som Jesper Nielsen nere på planen.
5000 svenska supportrar klädde läktarna i gult och när de sjöng ”Du gamla, du fria” a capella skapades en stämning vi aldrig hört eller sett i en svensk landskamp på utländsk mark.
Efter en något trevande inledning anfallsmässigt exploderade Sverige och tog ledningen med 10–5 efter 23 minuter.
Åtta målskyttar på tio mål
Vi visste att bredden på truppen kanske är den bästa någonsin.
Efter 23 minuter hade man också visat upp den imponerande bredden i spelet.
Det var mål från båda kanterna, från distans (viktigt med tanke på hur det såg ut mot Ryssland), i förstafaskontringarna, i andrafasen, i 7–6-spelet och på straff.
Dessutom åtta olika målskyttar på tio mål.
Då har jag inte ens nämnt försvars- och målvaktsspelet.
Sverige fick egyptierna att ta skotten där man ville ha dem – brett – och det mesta som slank igenom tog Mikael Appelgren hand om.
Egypten åstadkom bara tre spelmål de första 23 minuterna – och två på straff.
Men slarv, bra målvaktsspel från Karim Hendawy (hela halvleken faktiskt) och lite svagare försvar gjorde att Egypten kunde närma sig de sista tre minuterna och gå till pausvila med 11–13.
Där är han kanske bäst i världen
I andra halvlek ryckte Sverige på nytt med ett klassiskt, svenskt framgångsrecept, målvakt-försvar-kontring, och såg ut att gå mot en bekväm seger.
Men så slutade niometersspelarna gå på mål, man kastade bort några bollar, åkte på utvisningar (4–1 i utvisningar och 4–1 i i straffar till egyptierna känns ju lite skevt med tanke på hur afrikanerna spelar försvar) och Egypten fick momentum: 22–22 efter 53 minuter.
Men då skickade man in Kim Ekdahl Du Rietz på vänsternio och om ett lag slutat gå på mål så finns det ingen i världen jag hellre skickar in än Ekdahl Du Rietz. I genombrottspelet en-mot-en är han kanske bäst i världen.
Han bröt igenom och sköt: 23–22 och 24–22.
Sedan visade Gottfridsson prov på stor mental styrka när han efter att agerat fönsterputsare stora delar av andra halvlek, då han mest skickade bollen vidare till polarna, och just kastat bort ett par bollar som Egypten utnyttjat tog över det stora ansvaret från Kim EDR.
Med tre raka mål avgjorde han som kallas ”Gud” i Ystad premiären.
Vi ska heller inte glömma Andreas Palickas viktiga räddningar i slutskedet efter att bytt av Mikael Appelgren.
Bästa som kunde hända?
Det här var på väg att bli en perfekt VM-premiär med en kvart kvar när Sverige hade 21–16: två poäng, övertygande spel, 12 av 13 utespelare med gott om speltid och inga nya skador.
När man sedan dippade och var så nära att tappa minst en poäng kan man förstås inte kalla det perfekt.
Men kanske var detta det bästa som kunde hända. Kanske fick Sverige med sig ännu fler erfarenheter från den här matchen och vidare in i turneringen tack vare det.
Jag vill tro det.
Jag vill också tro att poängen blir mycket betydelsefulla då Egypten definitivt kan vara ett av lagen som avancerar till mellanrundan och då har Sverige de här poängen med sig.
Exakt detta Kim och Kim ska tillföra
Vi fick också prov på nästan exakt vad Kim och Kim tillför det här laget.
Jag tänker på Kim Anderssons första halvlek. Han bytte av Albin Lagergren efter 20 minuter och sex minuter senare hade han smällt dit tre skott, stått för ett läckert utspel bakom ryggen till Mattias Zachrisson och spelat stabilt bakåt. Kims andra halvlek lämnar vi därhän. För så kan det också se ut när man inte spelat ihop med omgivningen tillräckligt länge och när han hemfaller lite åt gamla synder och slutar gå på mål lika tydligt.
Jag tänker på Kim Ekdahl Du Rietzs försvarsspel i hela matchen, där han är ett oerhört nyttig både som tvåa och trea, och hans avslutning, förstås, där han tar ansvar och gör det han är bäst på framåt. Var det något som saknades hos Ekdahl Du Rietz denna kväll var det andrafasspelet.
Mer på pluskontot:
Ungtupparna Lukas Nilsson och Jerry Tollbring, som båda hade ett tungt EM senast trots silvret, inledde faktiskt premiären också lite svagt men mycket viktigt och glädjande att man repade sig snabbt i första halvlek redan (även om Nilsson hade det tufft en lång stund i andra innan han hittade rätt igen med en viktig fullträff).
På minussidan?
Linjespelet (inklusive inspelningarna då förstås).
Se fler höjdpunkter på viafree.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se