Knappt börjat – men redan EM-succé
Wennerholm: Det kommer mera!
Inne-EM i Torun har knappt börjat.
Men det är redan svensk succé.
Två svenska inomhusrekord gav två EM-silver inom bara någon timme
Och det kommer mera.
Det finns inget bättre är ett mästerskap som rivstartar.
Under det svenska friidrottsundret i början av 2000-talet, inledde alltid Carolina Klüft mästerskapen med ett obligatoriskt guld i sjukamp och visade vägen.
Det lättade också pressen på de som följde.
Nu var det Fanny Roos som startade med sin jättestöt i kula och tog den första, historiska svenska medaljen i grenen i ett internationellt seniormästerskap.
Bara en sån sak.
Stort, bragdartat
Jag älskar idrottare som är bäst när det gäller och Fanny var bättre än någonsin där i femte omgången då hon stötte 19,29.
Det var hela 23 centimeter längre än hon någonsin stött förut.
Och i en mästerskapsfinal.
Det är stort. Det är bragdartat.
Hon har en klar finalchans inför OS i Tokyo, men jag vill inte sträcka mig längre än så i nuläget.
Tre amerikanskor stötte alla över 19,50 i en och samma tävling så sent som den 21 februari.
Och en nu 36-årig Valerie Adams stötte 19,65 för bara en vecka sedan hemma på Nya Zeeland.
Adams som totaldominerade damernas kula i över ett decennium. och har två OS-guld och fyra VM-guld, är tillbaka på allvar efter mammaledigheten.
Nu siktar hon på en ny medalj i Tokyo som tvåbarnsmamma.
Jag gillar inställningen
Och sedan kom Thobias Montler i en längdtävling som kändes avgjord redan efter första omgången, då greken Miltiadis Tentoglou slog till med ett jättehopp och 8,35.
Det var tretton centimeter bättre än Montlers personliga rekord.
Men när tävlingen var över hade avståndet krympt till fyra centimeter, då svensken svarat med ett svenskt rekordhopp på 8,31.
Jag gillar den inställningen och förmågan att växa med uppgiften.
Och Montler har större chans än Fanny att utmana även i ett så stort och globalt mästerskap som OS.
Det är en chansartad gren och 8,31 hade räckt till en fjärdeplats senast i VM i Doha.
Och det känns inte som det är något max när det gäller Montler.
Det kunde blivit en tredje medalj den här fredagen också, då Meraf Bahta bara på väg mot en pallplats på damernas 3000 meter.
Men då föll nederländskan Maureen Koster framför fötterna på henne och Meraf tvingades stanna upp och tappade kontakten med täten. Tyvärr.
Kul också att se Carl Bengtström gå till final på 400 meter efter en mäktig spurt, där han blev trängd ner till en fjärdeplats när löparna gick in på gemensam bana efter första varvet.
Ett mardrömsscenario normalt sett.
Men Bengtström hade krafter kvar och kom i en långspurt som gav en andraplats.
En strålande insats av 21-åringen som tävlar för Örgryte.
Och äntligen en arvtagare till Johan Wissman, som sprang hem EM-guldet inomhus i italienska Turin 2009.
Ska Torun bli ett nytt Turin?
Ja, man vet aldrig med den här killen.
Han upphör aldrig att överraska.
Till sist den tråkiga nyheten att Renaud Lavillenie är småskadad och drar sig ur inne-EM.
Han var den enda som kunde pressa Mondo Duplantis, efter att ha hoppat 6,06 i senaste tävlingen på hemmaplan i franska Clermont-Ferrand.
Men nu tror jag fransmannen varit chanslös ändå.
Av två skäl.
För det första att Mondo är snäppet bättre och för det andra att Lavillenie inte trivs lika bra på de permanenta banor som finns i Torun.
Motsats till Duplantis
Han föredrar uppbyggda banor, där han kan utnyttja svikten i underlaget.
Båda hans sexmeterhopp har kommit på den typen av banor.
Mondo är precis tvärtom. Han trivs bäst på permanenta banor, där han bättre kan utnyttja sin snabbhet.
Och blir han inte sjuk eller skadad, så leker han hem ett svenskt guld på söndag.
Undrar hur många medaljer Sverige är upp i då?
Fler än två i alla fall.