Planen: locka svenskarna till Kina
Publicerad 2017-08-11
På fem år ska Kina bli en stormakt i längdskidor.
För att förverkliga det svindlande projektet försökte de mitt under förberedelserna för OS-säsongen värva ledare ur svenska landslaget.
– Man är alltid lite orolig för att förlora tränare. Det växer inte skidtränare på klasar i Sverige, säger längdchefen Johan Sares.
I april landade en svensk pensionär i Changchun i sydöstra Kina. Han skjutsades till ett bergrum en timme utanför fyramiljoners-staden, fick en ficklampa och visades ner i det fuktiga mörkret.
– Kan vi bygga en skidtunnel här?
– Jo, det är nog möjligt, men ni borde komma till Torsby för att få inspiration, sa han.
En månad senare landade 21 kineser i ett försommarvarmt Stockholm. De försökte ta sig vidare till Torsby, men flygplanet hade bara plats för 15 av dem, så delegationen splittrades.
”Inga problem med pengar...”
I den värmländska byn, med en tusendel av Changchuns befolkningsmängd, mötte Per–Åke Yttergård upp igen. Han guidade till de 1,3 kilometer långa och kuperade inomhusspåren, redogjorde för kylsystemen och de omgivande anläggningarna.
Kineserna verkade imponerade. Ett par sådana här borde gå att smälla upp inom kort.
– Ska de få fart på skidåkningen i landet måste de ha flera tunnlar där det bor mycket folk. I bergtunneln får de till teknikträning året runt för eliten, men vi föreslog att de på sikt måste ge fler tillgång till snö. För de har säkert folk med fysiska förutsättningar, säger Yttergård som visserligen är pensionerad men fortfarande sitter i svenska skidförbundets anläggningsgrupp.
Fick du intrycket av att deras har mycket pengar?
– Ja. Jag tror inte att de hade några problem med pengarna.
Ska bli bäst till OS 2022
Den gångna vintern var Qinghai Sun den mest framgångsrike kinesen i världscupen. Han kom på plats 146. Landet skickade den största truppen av alla till Turin 2006, 20 löpare, men var varken då eller i något annat mästerskap nära medalj.
Ändå är knappast målet med den pågående satsningen att ta något turligt brons. 2022 går vinter-OS i Peking, då ska inte Norge vara de enda rödklädda segrarna.
– Målet är att bli bäst. Talangerna är här, de är starka och har stor träningsiver. Det finns ingen nation som har klarat att gå från ingenting till att bli bäst inom loppet av fem år, kineserna lurar själva på om det är möjligt. Det blir spännande att se, säger Håkon Loe Johansen till den norska tidningen Dagbladet.
Sverige fick förfrågan i mars
Johansen ansvarar för skidskyttarna och hans landsman Björn Kristiansen för längdåkarna. Till skridskosatsningen har tränare från Nederländerna plockats in.
De europeiska ledarna lockades i våras över på femårskontrakt för att höja kvaliteten i respektive gren. Men erbjudandet gick inte exklusivt till Johansen och Kristiansen.
– Vi fick förfrågan i mars om någon var intresserad av att köra med Kina i fem år, säger Ola Rawald, herrtränare i det svenska landslaget.
Vad sa ni?
– Det var inte aktuellt. Det kom frågor via Fis om vi visste någon som var intresserad, frågan rullade runt i vårt system, men det är svårt att få tag i någon under ett OS-år. Alla är uppbokade.
Rawald var tränaren bakom den svenska sprintsuccén i OS 2006. Samma sommar flyttade han till Kina för att träna dem under ett år.
Dagens projekt verkar vara en uppblåst version av det för elva år sedan, men precis som förra gången tror Ola Rawald att lyftet till världseliten är svårnått.
– Jag tror de har möjlighet få fram enstaka åkare som är halvskapliga, på tjejsidan inte minst. Vi hade ett par tre tjejer som hävdade sig i världscupen, så de var inte helt ute i det blå. Killarna hade vi svårare att få fram, men som bäst var någon mellan 20 och 30 någon gång. Så på damsidan kanske de kan komma på plats 10-15 på OS. Så bra som medaljer är jag lite frågande till, men man vet aldrig, säger han.
Längdchefen: En kanonmöjlighet!
Sverige har hjälpt Kina med mer än tunnelbyggen. De har skickat kursmaterial och utbildat i hur man hittar eliten genom att först öka bredden.
För längdchefen Johan Sares vill ha hårdare konkurrens och större internationellt intresse. Drömmen vore att Kina lyckas etablera sig, men... helst utan att bli av med sina egna ledare.
– Allt med Kina är otroliga satsningar. Jag vet inte om man har satt spaden i backen för allt än, men det är kanonmöjligheter för oss att bredda sporten, säger Sares.
Hur rädd att är du att Kina lockar över de svenska tränarna?
– Man är alltid lite orolig. Utbudet är ganska begränsat. Vi jobbar väldigt hårt inom förbundet med ledarutbildningar, vi hoppas att det bär frukt. Det finns inte en uppsjö av duktiga tränare, så börjar det bli konkurrens på den nivån blir det kämpigt. Vi hoppas ändå kunna vara en attraktiv arbetsgivare som kan locka de bästa.
En person verkar han inte behöva oroa sig över. Sveriges förbundskapten Rikard Grip har hört om satsningen men har inte fått något kontraktsförslag. Han är heller inte intresserad av att byta tjänst för att flyga tio timmar österut.
– De har en ambition att göra ett ryck inför hemma-OS, men jag har inte fått någon konkret förfrågan. Jag är väl inte nog intressant...