Stinas smärtor: ”Tänkte på det hela tiden”
Publicerad 2017-08-09
Stina Nilssons framgångar förra vintern vore ännu mer imponerande om vi känt till hur hon hade mått.
24-åringens uppladdning stördes av ”väldiga problem” i sina armbågar.
– Det är så mycket ni inte vet om mig, säger hon.
Stina Nilsson är helt öppen med sina åkommor, bara fråga och du får en exakt genomgång av kroppens skick. Men det finns ett krux. Du får räkna med ett års fördröjning för att få ärliga svar.
När Malungåkaren i fjol vann VM-silver i Lahtis och fyra etappsegrar i Tour de ski lät det på henne som att uppladdningen varit prima, att kroppen hade svarat perfekt på löpningen och rullskidorna under försäsongen. Det var inte hela sanningen.
Sportbladet träffar henne i Vålådalen, tre mil söder om Åre i Jämtland. Hon har skrapsår på armbågen, men det är en skråma i jämförelse med hur hon mådde i fjol.
”Det räcker att jag vet”
– Jag hade aldrig ramlat på rullskidor någonsin, men på Storsjöyran i Östersund hade de byggt upp ett provisoriskt gupp som jag inte såg. Jag gjorde ”sälen” och borde ha blivit blåslagen, men det här är allt jag fick, säger hon och visar en rödsvart skorpa, stor som en enkrona.
Hur mådde du den här tiden i fjol?
– Jag hade väldiga problem med mina armbågar hela sommaren förra året. Här i Vålådalen var det problem.
Smärtan höll i sig flera veckor och blixtrade framför allt till när stavarna slog mot asfalten. Därför avstod hon flera rullskidpass för att jogga i stället.
– När det var som värst tänkte jag på det hela tiden. Då behöver jag inte att folk också gör det. Det räcker med mig, säger hon.
Varför är det viktigt att hålla tyst om skador?
– Jag tänker att det är oväsentligt. Det är upp till var och en, men jag vill inte ha fokus på saker som bara rör mig. Men nu när jag är frisk i armbågarna kan jag prata om dem.
Ont i knä, hälsena, lår
Vad hette åkomman?
– Jag säger bara ”armbågarna”. Jag vet inte. Jag behöver inte diagnoser, jag känner efter dag för dag. Jag har ont där eller där. Jag är inte unik i det, alla vi har ont någonstans och man måste parera för det.
24 november kickar tävlingsvintern igång i finska Ruka, men Stina Nilsson har samma mål som alla andra i eliten, OS i Pyeongchang i februari.
För att komma redo till Sydkorea har tagit lärdom av fjolårets armbågsproblem, byggt mer styrka och kan nu hålla smärtan stången under rullskidpassen.
Men helt smärtfri? Det blir ingen åkare av hennes kaliber.
– Jag har lite småont. Det flyttar sig hela tiden. Knä, hälsena, lår, men det är inga problem. Jag kan springa, säger hon.
Är det något mer som har hänt?
– Inget du får veta nu i alla fall.
Det får vi veta nästa år?
– Ja. Precis.
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (iPhone)
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (Android)