Day9: Framtiden är ljus för ”Starcraft”

Sean ”Day9” Plott är en ikon i e-sportvärlden

Han är ”Starcraft”-spelare, kommentator, programledare, kreatör, producent och utgivare.

Häromåret listade Forbes honom på sin ”30 personer under 30”-lista.

Sean ”Day9” Plott, 26, har vuxit upp i Youtubes och Facebooks nya nöjesvärld – och tillsammans med sina miljontals fans utgör han ett hot mot gamla traditionella medier.

I en exklusiv intervju i tre delar har Aftonbladet talat med Sean om ”omstörtande” teknologi, framtiden för ”Starcraft” – och hur e-sporten ska bli kulturellt accepterad.

Idag: ”Det är falskt att påstå att man måste förstå spelet för att verkligen kunna njuta av en -’Starcraft’-match”.

Vad tror du om framtiden för ”Starcraft”?

– Jag måste säga att den ser ljus ut. ”Heart of the swarm” ser alldeles fantastiskt ut. Alla är så uppspelta över expansionen. Den senaste trailern dök upp och alla fick fnatt. De nya inslagen i expansionen är helt i linje med communityts önskemål. De nya enheterna tycks öppna upp alla möjliga sorters strategier.

Tror du att det kan komma att bli ännu mer populärt än det är nu? Att det kan locka till sig nya spelare och nya tittare?

– Ja, definitivt. Låt mig för ett ögonblick leka med tanken på att ”Heart of the swarm” är värdelöst. Det kommer ändå vara miljontals människor som köper det och som en konsekvens kommer miljontals människor som tidigare kanske inte varit inne på ”Starcraft” intressera sig för spelet. Och alla stora turneringar kanske går tillbaka till ”Wings of liberty”, men då har intresset redan hunnit öka.

Att de skulle gå tillbaka till ”Wings of liberty” känns inte särskilt troligt. Alla verkar vara fokuserade på övergången till ”Heart of the swarm”.

– Ja, det där var bara mitt påhittade worst case scenario. Alla är fokuserade på skiftet eftersom alla sett att expansionen verkar briljant. Väldigt briljant. Och marknaden är så mycket mer organiserad nu, det finns massor av turneringar. När ”Starcraft II” kom ut så var Intel Extreme Masters en av de första turneringarna på Gamescom i Köln. Och sedan fanns det en pytteliten MLG-turnering i Raleigh som hade ”Starcraft II”. MLG hade inte haft ”Starcraft II” på sin repertoar tidigare. Men under 2011 började det hända saker. Nu finns det massor av människor som kommer att hjälpa nya spelare att ta del av deras innehåll.

”Blizzard gör ett lysande jobb”

Jag läste en artikel i Efsi World som argumenterade för att Blizzard borde satsa mindre på upplevelsen för spelaren och mer på upplevelsen för tittaren. Deras poäng var att ”Starcraft II” är för svårt att förstå för den som inte spelat spelet och därmed inte kan växa som publiksport.

– Det är en komplicerad fråga. Jag skulle säga att Blizzard gör ett lysande jobb med hur tydligt spelet är. Jag håller inte med om påståendet att man måste djupa kunskaper om ”Starcraft II” för att ha koll på vad som sker. Eller faktum är att jag tycker det är falskt att påstå att man måste förstå spelet för att verkligen kunna njuta av en ”Starcraft”-match. Jag har så mycket erfarenhet av människor som varit hemma hos mig utan att veta ett endaste dugg om ”Starcraft” eller spel i allmänhet. Men tack vare spelets visuella design kan jag på några ögonblick förklara för dem vad som sker. Det är väldigt tydligt vem den röda spelaren är och vem den blå spelaren är. Enheter skiljer sig distinkt från varandra, en marine ser inte alls likadan ut som en marauder.

– Jag minns en gång när min rumskamrats föräldrar var på besök och de kom in och frågade vad jag höll på med. ”Jag kollar på en match”. ”Är det här någon form av stridsspel?” undrade de. ”Absolut”, svarade jag, ”den här röda snubben vill ha en bas till men den blå snubben tillåter inte det. Den blå gör massor av snabba enheter som attackerar i vågor och den röda försöker få ordning på sitt försvar”. ”Coolt”, svarade de. Och väldigt förenklat kunde jag prata om spelarnas resurser och att det handlar om hur många enheter de har. ”Okej, så den killen har 140 och den andre har 100, så den som har 140 är på väg att vinna?” frågade de. ”Japp, ungefär så”.

– Jag tror att det största hindret när det gäller att förstå spelet är ett kulturellt hinder. Tänk på amerikansk fotboll. Har du någonsin öppnat en manual för reglerna i amerikansk fotboll? Amerikansk fotboll är så oerhört komplicerat. Det finns så många regler och det är inte alls intuitivt. Poängsystemet är rena vansinnet.

Jag håller med om att det är förvirrande.

– Men varför är det så populärt? Jo, för att det är inbäddat i vår kultur. Varje söndag kommer många familjer att se en match. Ett barn som växer upp kommer att ha en massa människor runt sig som förklarar vad som sker. Man börjar på gymnasiet och där finns det ett eget lag i amerikansk fotboll. Man spelar det i sin idrottshall. Läraren ger en snabb genomgång av reglerna. Det kommer massor av information till en från människor som har koll på sporten.

– Så när man tänker på ”Starcraft” vill man naturligtvis att fler ska kolla på det. Låt oss säga att målet är att ha fler tittare. Visst, ett visst mått av visuell tydlighet är av betydelse. Men spelets tillgänglighet gör också att man till slut kommer att ha en allt större skara människor som kan ta tjäna ett slags kulturell roll för att nå ut till andra. E-sportspel har den underbara kvaliteten att det är väldigt enkelt att se en professionell spelare använda en strategi som tittaren sedan kan testa själv. Det är bara att sätta igång spelet hemma framför datorn och köra. Om jag ser motsvarande för amerikansk fotboll kan jag inte bara testa själv direkt efteråt.

”Tidsfråga innan e-sport finns överallt”

Vad tror du e-sporten kan göra för att bli mer kulturellt inbäddat och mer mainstream?

– Det sker på gräsrotnivå. Jag hoppas bara att det som skett hittills fortsätter. Jag tror inte att det är något nytt som måste ske, av det enkla skälet att ”Starcraft”-communityt är så proaktivt. Till exempel: en barägare gillar e-sport men undrar hur han som krögare kan hjälpa till. Sedan inser han att han kan sända ”Starcraft”-matcher på barens plattskärmar. Boom! Där har du ”Barcraft”. Eller så är det en lärare på ett gymnasium som drar igång en e-sportförening på skolan. Om alla på gräsrotsnivå gör det där så kommer det att sprida sig.

Är det mest en tidsfråga? När dagens ”Starcraft”-generation blir äldre kommer de att få mer socialt inflytande och därmed blir e-sporten mer accepterad?

– Ja, om tio, femton år, tror jag att vi kommer att ha egna high school-lag och lokala klubbar i ens stad. Redan nu finns en kanadensisk tv-sänd ”Starcraft”-liga som inte så många känner till. Men den sänds på kanadensisk tv.

Ja, och i Sverige satsar både Aftonbladet och svensk tv på e-sport.

– Ja, man kan verkligen se hur vi tar steg för steg. Det är bara en tidsfråga innan e-sport finns överallt.

Vilket är ditt mest dystra ögonblick under ditt liv med ”Starcraft”?

– Antagligen WCG 2005. Den stora finalen i Singapore. Jag hade tränat väldigt, väldigt, väldigt hårt inför den. Jag lade till och med mina studier åt sidan. Och sedan sumpade jag det i min match och köpte en tidigare biljett hem för att jag var så förbannad. Det var ett plågsamt ögonblick.

Känns det smärtsamt, att du kommenterar och inte spelar?

– Jag känner väl alltid en liten längtan efter att återvända och spela mer. Men för att vara ärlig har jag väldigt kul. Och skulle jag spela skulle jag ha kul då också. Jag slits mellan två saker som gör mig på bra humör, haha.

Vilket är ditt bästa minne från ditt liv med ”Starcraft”?

– När jag vann World Cyber Games 2007. Jag kom tvåa så ofta. Jag var alltid väldigt bra på att kvala in till turneringar. Men jag vann inte särskilt ofta. Så det känns fortfarande märkligt att jag åkte dit och vann. Jag kollade på de andra som var där och tänkte att samtliga egentligen var bättre än jag. Men jag vann. Det var ett väldigt coolt ögonblick för det var ytterligare en turnering som jag tränat så hårt inför.

Vad tror du det var som gjorde att du lyckades just den gången?

– Bara väldigt hårt arbete. Hårt arbete. Det finns ingen annan hemlighet.

Peter Ottsjö