Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

”Jag vill visa att jag ta mig fan är bäst”

Publicerad 2012-11-22

Patrik ”Forest” Lindberg har kallats e-sportens svar på Muhammad Ali

Patrik "f0rest" Lindberg

Om ”Counter-strike” vore boxning skulle Patrik Lindberg vara Muhammad Ali.

– Jag har alltid velat vara bäst. Nu är det ”Global offensive” som gäller och då vill jag visa att jag ta mig fan är bäst på det också.

”CS”-laget Ninjas In Pyjamas

Kan man fånga hela e-sportvärlden i en enda scen?

Det var den stora finalen World Cyber Games 2009 i Chengdu i sydvästra Kina. Svenska ”Counter-strike”-laget Fnatic hade just förlorat första rundan mot polska Again. 9000 personer satt och stod i den fullsatta arenan när arrangörerna bad bägge lagen att tillfälligt lämna scenen för att göra plats åt en demonstration av ett mobilspel. När Fnatics lagmedlemmar gick mot spelarområdet för att vänta på att få fortsätta andra rundan skrek och grät fansen runt om dem. Under ett ögonblick var Fnatic mitt emellan den ultrakommersiella industri e-sporten alltjämt är och förblir – och den passion densamma väcker i delar av Asien.

Matchen mellan Fnatic och Again tillhör e-sportens mest klassiska fajter. Vinnaren skulle få över 150 000 dollar. Det krävdes fyra övertidsperioder innan finalen avgjordes. Och det konstiga var inte att Again vann – utan att Patrik ”Forest” Lindberg förlorade.

Världsbäst – 18 år gammal

Patrik Lindberg – idag ”Global offensive”-spelare för Ninjas in Pyjamas – tillhör ”Counter-strike”-världens allra största. När han spelade för Fnatic 2009 slog de rekord som det lag som tjänat mest pengar i ”Counter-strikes” historia. Ett par år tidigare hade Lindberg blivit utsedd till världens bästa ”CS”-spelare. Då var han 18 år.

Vad är du mest stolt över?

– Min första internationella vinst på WEG 2005 (World E-sports Games) i Korea. Som 16-åring åkte jag hemifrån för att vara i Korea i en och en halv månad för att tävla. Känslan av att vinna den tävlingen och faktiskt komma hem och säga det till föräldrarna. Det var i princip det som jag gjorde att jag kunde fortsätta tävla. Hade det inte gått hade det sett annorlunda ut, det kan jag lova. Jag fick mina föräldrars stöd via den vinsten.

Hur resonerade de innan du åkte?

– Nej, men då var det väl det typiska. De ansåg att man satt och spelade för mycket och hängde inte med alls i vad det handlade om. När jag kom hem fick de upp ögonen och började stötta mig. Så den vinsten var väldigt viktig.

När Lindberg var 12 år gammal var han hemma hos en kamrat vars pappa satt och spelade ”Counter-strike”. När han själv fick testa insåg han omedelbart att han skulle ha det spelet till varje pris. En ny värld öppnade sig; ”CS”-communityt, turneringarna, proffsen, pengarna. Men det var också den högst mätbara möjligheten att bli bäst. Att toppa statistiken, att ligga överst på en server.

E-sportens Ali

– Jag vet inte riktigt varför jag alltid varit så tävlingsinriktad, det har varit så sedan barnsben. Vad jag än gjorde så ville jag alltid vara bäst. Nu är det ”Global offensive” som gäller och då vill jag visa att jag ta mig fan är bäst på det också.

Han har kallats e-sportens Muhammad Ali. Boxarens stil gick ut på att, med ett fotarbete lika blixtrande som hans reflexer, dansa runt motståndarna och anfalla med kvicka kombinationer. Man skulle kunna säga ungefär samma sak om Patrik Lindbergs sätt att spela ”Counter-strike” – men han är mycket mer aggressiv. Han går fram som en bulldozer på kartorna fast förvissad om att han – som seriefiguren Lucky Luke – kommer att dra snabbare än sin egen skugga.

– Min inställning är alltid: ”jag är bäst, här kommer jag, flytta på dig”. Jag vill vara bäst, jag känner mig bäst, jag är inte rädd för någon, säger han, kanske omedveten om att han låter precis som just Muhammad Ali.

Men det är en inställning man kanske inte ska förväxla med nonchalans. Trots att Lindberg är sambo tränar han med Ninjas in Pyjamas från eftermiddag till midnatt, söndag till torsdag, varje vecka. En vecka före stora turneringar – som nu inför Dreamhack – samlas de till ett träningsläger.

”Taggad från första sekunden”

Fungerar din spelstil lika bra i ”Global offensive” också?

– Ja, det tycker jag. ”1.6”- och ”Source”-scenerna slogs ju ihop i och med ”CS:GO”. Och det känns som att ”Source”-spelarna inte alls varit med om den här aggressiva spelstilen så som många av de som spelat ”1.6” har. Det känns som att det fungerar lika bra som det gjorde i början av ”1.6”. I slutet av ”1.6” började folk läsa mina strategier för att försöka blockera mig. Men nu känns det som om jag kan göra lite vad jag vill igen. Man får se hur länge det håller i sig.

Vad säger du om kritiken mot ”Global offensive”? Den handlar bland annat om att Valve tvingat ”Counter-strike”-scenen att göra ”GO” till det officiella tävlingsspelet.

– Från den scenen jag kommer ifrån finns det ett jäkla hat mot ”CS:GO” av någon anledning. Det handlar väl om förändring, ”1.6” var ju rätt starkt i många år. Många bra lag, många turneringar och spektakulära spelare. Och helt plötsligt försvann allt det där över en natt. Man måste fråga sig själv om man gillar förändringarna. Jag ställer mig väldigt positiv till dem, när man spelat ett och samma spel i nästan tio år. Då är det kul med nytt.

Hade du några tvivel på förhand?

– Nej, jag fick testa första betan. Klart den hade sina brister, men det kändes samtidigt fräscht och nytt. Jag blev taggad från första sekunden och har spelat det sedan dess. Sommaren 2011 började jag verkligen nöta ”CS:GO”. Jag tycker Valve gör ett kanonjobb med sina uppdateringar. De försöker lyssna, även om det inte går att lyssna på alla, eftersom alla tycker olika.

 Vad tror du om era chanser på Dreamhack?

– Jag tror att chanserna är väldigt bra. Det känns som om vi har ett litet övertag. Vi har kommit så mycket längre än alla andra lag. Jag tror vi har väldigt goda chanser om vi fortsätter jobba så hårt som vi har gjort. Och inte börjar slappna av en sekund. Men det gäller att vara fokuserad. Träna, träna, träna.

Peter Ottsjö