”Runa” satsar allt – på ”Starcraft II”

Målet: att ta sig till final i e-sport-SM

helskärm

Joacim ”Runa” Persson har stupat i samtliga SM-kval.

När man vet hur han laddar upp inför matcherna är det svårt att förstå.

”Jag kommer att slita ut hjärtat på min motståndare och lämna det blödande på marken. Min motståndare kan inte stoppa mig”.

Den krigiska retoriken kommer från John Flowers, en amerikansk fotboll-tränare för skollaget Leland Chargers. Det tre minuter långa talet – som Flowers levererade inför en mästerskapsmatch – förevigades på kamera, publicerades på Youtube och blev ett internetfenomen.

”Vem är jag?” frågar tränaren, om och om igen. ”JAG ÄR EN MÄSTARE!”, vrålar de unga spelarna, som ett mantra.

Men ”Starcraft II”-spelaren Joacim ”Runa” Persson, 21, är ingen mästare än. Åtminstone inte i de svenska mästerskapen i e-sport. Persson har tävlat i samtliga SM-kval – Stockholm, Jönköping, Umeå och Stockholm – utan att vinna en biljett till slutspelet på Dreamhack Summer i juni.

”Svaghet kommer inte att finnas i mitt hjärta”, säger coach Flowers i filmen.

– Jag lyssnar på inspirationstal före matcherna. Man blir pumpad och taggad, säger ”Runa” och skickar mig länken till ”I am a champion”.

Tränar hela dagarna

Persson är inte ensam. Youtube är många professionella e-sportspelares andra hem, och inspirationstalen från filmer som ”Any given Sunday” och ”Miracle” har fått nytt liv på 10-talet. ”Starcraft” är en solitär sport och matcherna blir aldrig fysiska. Samtidigt är det ett krig; kultursajten Wired slog nyligen fast att ”Sun Tzu skulle ha varit oslagbar i ’Starcraft’”. Men slaget utkämpas digitalt och på något sätt känns det logiskt att den omklädningsrumspepp som ”Runa” laddar med sker via en skärm.

”Runa” växte upp i lilla Smedjebacken utanför Ludvika. Han är en dalmas som älskat att tävla så länge han kan minnas, han säger att han har det efter sin pappa. Han höll på med fotboll och innebandy men växte upp i en tid när hela hans umgängeskrets spelade ”Starcraft: Brood war”. Han växte upp i en tid när hela den svenska medelklassen kunde köpa subventionerade hemdatorer. En hel generation fostrades framför en pc. E-sport var fortfarande inte mainstream – det är på väg att bli det nu – men Sverige hade ett A- och B-landslag i ”Starcraft”. ”Runa” spelade i B-landslaget. Han kallade sig ”Runaway” då, efter en Linkin Park-låt full av tonårsångest.

Idag bor ”Runa” tillsammans med sin flickvän Linn i en lägenhet i Ludvika. Han stiger upp sju på morgonen och tränar fram till fyra på eftermiddagen. När Linn kommer hem från jobbet gör han ett uppehåll och fortsätter sedan med ”Starcraft” – som alla andra har han nu gått över till färska expansionen ”Heart of the swarm” – efter kvällsmaten.

”Suger alltid att förlora”

Det låter väldigt disciplinerat, säger jag.

– Ja, svarar ”Runa.”

Jag undrar om han inte är besviken över att han inte tagit sig till slutspel när han lägger så mycket tid på att träna.

– Jo, det är klart. Men de jag möter tränar också hårt. Men det suger ju alltid att förlora.

– Turen har inte varit på min sida precis. När jag mötte (Rickard) ”SortOf” (Bergman) i Jönköping åkte jag samma dag som kvalet började. Jag var jättetrött i kvalfinalen. Mot (Rasmus) ”Vipro” (Östersjö) nu senast kunde det ha gått åt båda hållen. Han är en bra spelare, men det är protoss mot protoss, en match-up som är lite som att singla slant.

”Ingen ska säga vem jag är och vad jag kan bli. Övertygelse kommer att förändra min värld. Övertygelse har ruckat på kontinenter och länder, övertygelse har tagit människan till månen och övertygelse kommer att leda mig genom det här slaget”, säger tränaren John Flowers till sina alltmer uppeldade spelare i Youtube-filmen.

”Runa” har två mål. Han ska ta sig till SM-slutspel och kommer att göra nästa försök i deltävling fem i Malmö den 23 mars. Och han ska ta minst brons i en stor turnering.

Han har ett eget motto också:

– Never stop trying.

Coach Flowers hade gillat den inställningen.

Peter Ottsjö