”Målet: bli bäst i hela världen”

Starcraft-proffset TLO talar ut om livet och karriären

Dario ”TLO” Wünsch har en hälsning till Aftonbladets läsare.

– Mitt mål är att bli bäst i världen. Inget annat spelar någon roll.

Så här ska det gå till.

När han sätter sig ned för att skriva autografer i Annexet i Stockholm har han precis förlorat mot Johan ”Naniwa” Lucchesi. När han reser sig får han den här påflugne journalisten efter sig. Men Dario ”TLO” Wünsch, 22, ställer upp. The Little One gör alltid det, till och med minuterna efter att han slagits ut ur Dreamhack Open. Arrangörerna har redan försäkrat mig om att det knappast är nödvändigt att boka tid med det tyska proffset, det är bara att stolpa fram med bandaren påslagen.

”Känd för sin glada och sorglösa framtoning” lyder beskrivningen på Liquipedia. De lägger till att han en gång fick smeknamnet ”Doktor Dario” efter att ha samlat in pengar till välgörenhet genom att spela ”Starcraft” 24 timmar i sträck.

”Nu förblir jag lugn och samlad”

Men bakom de där snälla ögonen och under den där helyllemasken döljer sig en ung man som sökt igenom varje vrå av sitt liv för att nå sin fulla potential, som konstruerat ett rigoröst schema för dygnets varje timme. Han var förstås tvungen att förändra sitt liv, eftersom den motoriska överbelastning som kallas karpaltunnelsyndrom höll på att förstöra det.

– Det har läkt helt och hållet nu. Jag känner ingen smärta längre överhuvudtaget. Jag har lärt mig ta hand om min kropp på ett bättre sätt än tidigare. Jag är mycket mer avslappnad, jag är fysiskt starkare. Det är viktigt att hålla sig i form.

Vad har du gjort specifikt för att förändra din livsstil?

– Jag går efter ett riktigt schema nu och det betyder mycket sport, mycket löpning och simning. Jag gör olika sorters tai-chi-övningar. Jag har lärt mig meditera. Jag har förändrat min hållning när jag spelar. Och allt det sammantaget har gjort att det inte är några problem för mig att spela åtta till tio timmar om dagen.

Hjälper meditationen dig också när du fattar beslut under spelet?

– Ja, verkligen. Tidigare kunde jag hamna i en riktigt dålig sinnesstämning, i synnerhet under tävlingar. Nu förblir jag lugn och samlad.

Förbereder sig med tai-chi

Hur förbereder du dig? Har du några ritualer?

– Det finns några andningsövningar och en del grejer som jag gör i mitt huvud. Och en del övningar som har med hållningen att göra.

Jag ber honom demonstrera. Han böjer på knäna, sträcker på ryggen och kröker armarna ut från kroppen så att fingrarna nästan möter varandra i höjd med bröstet.

– Det är tai-chi. Jag vet inte den engelska termen, det är ”ryttarhållningen” eller något i den stilen. Sedan står man i samma position i fem eller tio minuter. Efter ett tag börjar händerna värmas upp, sedan hela kroppen. Det är verkligen utmattande.

Men det där är inget man får se dig göra på scenen inför matcherna.

– Nej, men det är något jag gör varje morgon. Före min träning drar igång.

Har dina resultat blivit bättre av detta?

– Ja. De är bättre, men inte riktigt där jag vill att de ska vara. Jag har verkligen aptit på segrar. Och jag vill bara ha mer och mer för varje turnering. Det gör mig galen, fast på ett bra sätt.

Sverige har en speciell plats i Darios hjärta. För ett par år sedan lät han öppna ett spelhus i Bromma tillsammans med bland andra Stefan ”Morrow” Andersson och Jesper ”Bischu” Johansson. Tanken var god: utanför Sydkorea är Sverige en av världens främsta ”Starcraft”-nationer och borde ha rum för åtminstone en professionell mötesplats i huvudstaden. Men gruppen hade svårt att upprätthålla den disciplin som krävs för att få ett spelhus att fungera. Och för Dario blev det ett kostsamt år: hans lön under perioden betalades inte direkt i svenska kronor.

”Därför är Korea bäst”

Men du verkar fortfarande tycka om Sverige.

– Det är ett så trevligt land, med många starka professionella spelare. Det var väldigt kul att bo här. Jag önskar bara att det inte skulle vara så dyrt. I synnerhet om man är e-sportspelare. I Sverige har folk högre löner än i andra länder, men det gäller inte för en professionell spelare.

Hann du lära dig någon svenska?

– Ah... ”lite. Men bara inte bra”.

Snyggt! Kan du tänka dig att komma tillbaka?

– Vi kan väl säga att jag måste bli mycket mer framgångsrik än jag är idag för att det ska vara ett alternativ. Mitt mål är att bli den bästa spelaren i världen.

Du tänker så? Att du ska bli bäst i världen?

– Ja, inget annat spelar någon roll.

Trots att du vet att koreanerna övar tio eller 13 eller 15 timmar om dagen.

– Det där är inte helt sant. Det är lite av en gammal dogm som dröjt sig kvar. Och även om de gjorde det, så skulle det vara bra för mig. Det innebär i så fall att den tiden de lägger ner på att träna inte är så effektiv som den borde vara. De skulle kunna träna åtta till tio istället timmar, förändra sina rutiner, motionera mer och ha en bättre livsstil. Då skulle de vara ännu farligare.

– Skälet till att Korea har de bästa spelarna handlar inte så mycket om deras spelhus och hur mycket de tränar, utan om mängden människor som verkligen är dedikerade, som lägger ner timmarna som krävs. De har helt enkelt en mycket större pool människor som verkligen vill vara professionella spelare. Men man ska inte kopiera allt koreanerna gör bara för att de är bäst.

Får hjälp av sportpsykolog

Så det är inte bara antalet timmar, utan också...

– ...kvaliteten. Om jag tränar åtta timmar kan det vara lika effektivt som någon som tränar 20 timmar. Men då hinner jag även hålla min kropp i trim.

Så du har ett strängt veckoschema?

– Ja det kan man säga.

Berätta hur det ser ut.

– Jag har en daglig rutin nu. Men jag jobbar tillsammans med min sportpsykolog, som hjälpt mig i över ett år nu med att ta fram en månatlig rutin. Så inte bara varje dag ska ha ett set, utan det ska skilja sig från vecka till vecka dessutom. Det påminner om hur man gör i vissa andra sporter. Första veckan är standard. Sedan blir det mer och mer intensivt. Därpå blir det riktigt intensivt innan man slappnar av den sista veckan före träningen. Då jobbar man med kvalitativ träning, snarare än kvantitativ. Så där vill jag jobba i framtiden. För att kunna träna så effektivt som möjligt. Det finns så mycket rum för förbättring.

Så du har en sportpsykolog.

– Japp.

Tog du kontakt med honom?

– Nej, han tog kontakt med mitt lag (Team Liquid) och sa att han skulle vilja hjälpa oss.

Vad har han lärt dig förutom att konstruera ett schema?

– Åh, så många saker. Vi snackar nästan varje dag. Vi arbetar mycket med mentala tillstånd. Hur jag till exempel känner mig efter en turnering. När jag kommer hem nu ska jag tala med honom över Skype. ”Vad ska jag göra, vad ska jag tänka, hur ska jag tänka i framtiden? Hur hanterade jag miljön runt mig, åt jag på rätt sätt under turneringen?” Såna saker.

Naturlig utveckling

Vad är en bra diet?

– Först och främst måste den vara hälsosam. Man vill ha stabila energinivåer. Man vill inte ha höga toppar. Så man undviker stora måltider som är väldigt feta. Istället för att äta tre måltider idag äter jag sex eller sju. För om man äter en gigantisk måltid kommer kroppen inte vara så fokuserad eller snabb de kommande tre timmarna. Och då är det viktigt att ha tillräckligt med blodsocker. Snacks, lite frukt mellan matcherna, sånt kan vara väldigt hjälpsamt.

Det kanske bara är en tidsfråga innan många e-sportspelare gör den här typen av grejer?

– Oh, ja. Det är oundvikligt, helt enkelt.

Det är bara sportens naturliga utveckling.

– Ja. E-sporten är väldigt ung och spelarna är väldigt unga också, det finns inte mycket erfarenhet. Det kommer att bli intressant i framtiden. Jag hoppas att jag är tillräckligt framgångsrik för att folk ska börja kopiera det jag gör. Jag tror att många kan tjäna på det.

Håller sig utanför

Sedan en tid bor Dario i Berlin. Han hade tröttnat på att flytta runt mellan Asien och Europa, tröttnat på att vara ”TLO”, insorterad i ett fack som den ständigt snälle spelaren, tröttnat på den träningskollektivism som präglar ”Starcraft”-scenen.

– Det finns gott om professionella spelare i Tyskland, men inte så många av dem bor i Berlin. Men jag klarar mig rätt bra själv. Jag har mitt folk, min tränare och min familj som stöttar mig. Jag försöker skapa min egen professionella tillvaro, jag behöver inte nödvändigtvis bo med andra professionella spelare.

Dario Wünsch har än så länge inga supertunga mästerskapssegrar att skryta med. Däremot har han tagit kontroll över sitt liv. Det leende han visar upp under evenemangen tillhör inte längre bara den ödmjuke, utan också den kaxige.

– Jag känner i mitt hjärta att jag utvecklar mitt spel snabbare än någon annan. Det gör inget om jag misslyckas i en enskild tävling så länge jag fortsätter att förbättras snabbare än andra.

– Så småningom kommer det där att kicka in. Så småningom kommer allt att falla på plats.

Peter Ottsjö