Högtidsdag! Men vem ska man gratulera?
PARIS. Det hade kunnat vara en högtidsdag för europeisk fotboll när Bundesliga hostar igång maskineriet i dag. Med hängslen, livremmar och rigorösa säkerhetsrutiner famlar fotbollsfamiljen efter en ny verklighet att förhålla sig till och det är svårt att veta vem man ska gratulera.
Spelarna? Tveksamt.
Klubbarna? Kanske.
Supportrarna? Nja.
Vid tiotiden i dag anländer ett nittiotal personer som arbetar med VAR-systemet och tv-sändningen till de fem Bundesligaarenor som har avspark klockan 15.30 på eftermiddagen.
Vid lunchtid kommer polis, förstahjälpenpersonal, brandmän och några av klubbarnas anställda.
En och en halv timme före avspark är det dags för spelarna att dyka upp, utspridda på flera desinficerade minibussar, eller, om man är hemmalag, i varsin bil. Samåkning är inte tillåtet. Spelare och tränare måste hålla en och en halv meters avstånd till varandra, bära mask och uppmuntras att använda armbågarna för att öppna dörrar eller trycka på knappen i hissen.
I omklädningsrummen får först startelvan byta om, därefter avbytarna. Ingen spelare får tillbringa mer än 40 minuter i omklädningsrummet före match och avstånden till lagkamraterna ska hållas hela tiden.
Sen är det dags att spela fotboll. Inga konstigheter.
Kan kännas som en triumf
Detta är några av detaljerna i det gedigna säkerhetsprotokoll som de tyska klubbarna måste följa inför dagens omstart av serien. Det är inte omöjligt att det kommer att kännas som en liten triumf att få spela och titta på fotboll igen, som en delseger mot coronaviruset, ett steg mot en ny normalitet. Men till skillnad från andra fotbollsmatcher som spelas efter allvarliga samhällskriser – terrorattentat, inbördeskrig, naturkatastrofer – finns faran hela tiden närvarande. För eventuella målskyttar blir det kanske tydligt först när de inte får fira mål med att krama lagkamraterna (fot- och armbågskontakt är tillåtet) eller uppvakta domaren och klaga på offsideavblåsningen. För målvakterna när de vare sig får skrika ut instruktioner till sitt lag eller spotta under matchen (annat än när de fyller på med vätska) och för tränarna när de ska coacha sitt lag med hjälp av kroppsspråk och – ansiktsmask. För bollkallarna när de måste desinficera matchbollen när den rullar ut över sidlinjen.
Spelarna i den tyska första- och andradivisionen har levt i karantän i minst en vecka före dagens avspark. Efter att träningen upptogs för några veckor sedan konstaterades flera fall av Covid-19 i trupperna och enligt reglementet ska spelare och personal som testas positivt gå tillbaka i enskild karantän tills viruset lämnat kroppen.
Fotbollsspelare också människor
Kölns belgiske mittfältare Birger Verstraete väckte uppmärksamhet i en intervju nyligen när han anklagade klubben för att inte ha hanterat sina fyra upptäckta coronafall ordentligt och berättade att han oroade sig för sin flickvän, som tillhör en riskgrupp. Verstraete fick backa något i efterhand, sedan Köln förklarat att man följt protokollet för Covid-smitta till punkt och pricka. Hela situationen sätter fingret på något vi ibland – med goda skäl – glömmer bort: Fotbollsspelare är också människor med ångest, neuroser och fullt legitima anledningar att oroa sig i det här läget. Vad är det rimligt att förvänta sig i sportslig väg från ett spelarkollektiv som är matchotränat och mentalt hårt prövat?
Fotbollen kommer att vara en lite annan sport från och med i dag och under den närmaste framtiden. Så för vems skull börjar ligorna om igen? Det beror förstås på vem man frågar.
Frågan har ställts och besvarats frekvent på slutet.
Det är ekonomin, marknadsmonstret och tv-kontrakten som ska räddas, säger cynikerna. Det är för att ge människor lite glädje tillbaka, säger någon annan, och allt är säkert sant samtidigt. Toppfotbollen lever med en sällsynt ekonomisk svångrem runt halsen. Trots de enorma summorna i omlopp har nästan en hel bransch byggts upp kring spekulation, belåning och snabb återbäring. Som en rad startup-företag med riskkapitalister i ryggen, snarare än långlivade kulturinstitutioner som sprider mening oavsett de sportsliga och ekonomiska resultaten. Det finns en del lärdomar att dra av dagens läge, men att de rika klubbarna ligger risigast till är inte en av dem. När fotbollen sakta varvar igång igen är det också för att en mängd halvstora och små klubbar ska kunna överleva. Klubbar är fulla av människor som jobbar i dem. De allra flesta av dem är inte fotbollsproffs.
Ultrasgrupper kräver förbud
I dag är tysk fotboll tillbaka, men bara på tv. Publiken på läktaren kommer att dröja, det lär inte spelas några matcher inför publik det här kalenderåret. Det har också Europas ultrasgrupper konstaterat och i ett av läktarkulturens mest omfattande upprop någonsin har över 300 supporterkollektiv från Italien, Tyskland, Spanien Portugal, Belgien och Frankrike gått samman och krävt ett stopp för fotboll utan publik.
”Vi är helt övertygade om att återstarten av fotbollen bara handlar om ekonomiska intressen. Vi uppmanar alla beslutande organ att låta fotbollen vila så länge det inte går att åka till arenan utan att riskera den allmänna hälsan”, låter det paneuropeiska supporterinitiativet.
Proffsfotbollen går mot en lika delar efterlängtad och motvillig omstart. Det hade kunnat vara en högtidsdag inom europeisk fotboll, men det är lite svårt att fira. Framför allt eftersom man inte får kramas.