Inter-seger i Juve-stil

Bank: Zlatans lag har löst sin kris

Zlatan var tillbaka i Juventus, Chelsea jävlades med Barcelona.

Såpan Champions League rullar vidare.

Gårdagens avsnitt: Vänner och fiender.

Det var lustigt att höra påståendet att Massimo Moratti skulle sagt att Zlatan Ibrahimovic köpts in som "ögongodis".

Dels för att Don Massimo alltid varit zlatanist, dels för att hela Inter i år är en markering mot godisprincipen. Man spelar inte med Vieira, Cambiasso och Dacourt på mittfältet för att det är snyggt. Man gör det för att vinna.

I går vann Inter à la Juve, på många sätt är det ett bättre besked än alla galanta galasegrar ihop.

Sporting kom på besök, Bentos fenomenalt fina lag fullt av småkillar som spelar inomhusfotboll utomhus. Bento balanserade laget defensivt med både Custodio och Paredes på mittfältet i en 4-3-2-1-julgran.

Bento ville ha en poäng. Han ville ha intelligenta spelare som Pontus Farnerud i laget.

Farnerud satte inte en fot fel (han gör nästan aldrig det), men Sportings problem var att Inter knappt gjorde det heller.

Nani kan bli "nye Figo"

Ett smart, taktiskt Inter - har ni hört på maken?

De spelade lågintensivt försvar, hypnotiskt positionsspel av bästa Juventus-märke. Det är möjligt att Zlatan Ibrahimovic (som Juve-fansen sjöng nidramsor om i Bergamo i helgen) kände igen sig, men han såg inte ut att gilla det. Zlatan spelade sin 50:e match i Europacuperna, och han var lysande så länge som Inter orkade spela bollen till honom. När uppspelen dröjde förlorade han intresset och blev kall.

Zanetti och Cordoba var bäst, Nani visade att han kan bli den "nye Figo" som Scolari lovat.

Men Nani är ute och Inter är vidare. Inter har återfått nyckeln Cambiasso och Inter är därmed lyckligt.

Stankovic är ingen klassisk playmaker - han är en quarterback som Xabi Alonso fast med snabbare fötter och högre utgångsläge - men Crespo älskar honom. Löpningen före

1-0 var så synkroniserad med Stankovics passning att de borde undersöka om de inte separerats vid födseln.

Inter har löst sin kris.

Alla har inte det.

Barcelona går vidare

Manchester United får inte förlora mot Benfica på Old Trafford. Lille är riktigt illa ute. Kompetenta CSKA är på väg ur, vilket vore en skräll.

Och på tal om tvillingar så gick Europas stora hatkärlekshistoria in i nästa fas i går. Chelsea förlorade i Bremen, en förlust som smärtade mest för Barcelona.

- Enda gången jag spelar för att förlora är när jag möter mina barn, fnös Mourinho före matchen.

Ren lögn, förstås.

Han lägger sig naturligtvis inte mot sina barn (herregud, lille Zuca har fyllt sju nu - han ska tåla att pappa José filmar sig till en avgörande straff).

Barça måste vinna mot Werder Bremen på Camp Nou, annars är mästarna borta. Och de får skylla sig själva. Ingen kunde begära en totalinsats av Chelsea i Tyskland, och Thomas Schaafs offensiva, höga försvarsspel ger inte något utrymme för tvekan.

Nu står Barcelona med den berömda ryggen mot den lika berömda väggen.

Klarar de det?

Absolut.

De klarar det eftersom de är ett bra lag, eftersom Ronaldinho har ett par magiska ögonblick varje match, eftersom Camp Nous storlek gör Werders höga backlinje lättare att straffa - och eftersom tyskarna är ett sämre lag på bortaplan.

Under de senaste tre Champions League-säsongerna har Bremen spelat elva bortamatcher och förlorat sju. De kommer att förlora igen i Barcelona.

Men det blir intressant att se mästarna svettas.

Från glödheta till avsågade - så är läget inför sista omgången