En kommande klassiker – det här är El Gnällico

Kristoffer Bergström

Jag har sett Kif Örebro möta Eskilstuna flera gånger, men aldrig med sådan frenesi som nu.

I dag föddes en kommande klassiker.

Det här är El Gnällico.

Krrrrrrsch!

Det är ljudet av fyra månaders researchpapper som rivs. Sedan mars har jag begravt mig i de tolv allsvenska lagens trupper och formationer. Jag har studerat Kif Örebros omskolning av Natalie Hoff-Persson och begrundat Cali Farquharsons målnolla under fyra år i Washington Spirit. Jag har analyserat Eskilstunas julgransuppställning och Loreta Kullashis vinkelskott.

Ställda mot verkligheten var mina anteckningar inte värda pappret de plitats ner på. Var i beräkningarna fanns spelarnas vilja att springa igenom dobbdjungler? Var fanns skuldertacklingarna och precisionsinläggen?

Krrrrrrsch!

Under 97 minuter på Behrn Arena bjöd Kif och United på sådan vildsint underhållning att en Tom Cruise-rulle framstår som rofylld.

Något annat

Frida Abrahamsson gjorde mål från egen planhalva, Kullashi lurade försvarslinjen och skallade in 1–1, Karin Lundin var en hårsmån från att ge hemmalaget ledningen. Det var självmål åt ena hållet, mörsarmål av Faruharson åt andra, en ribba in-frispark hit och en kvick replik dit. Det smällde i vader, smällde i lår, smällde i konstgräs av nävar som bankade ut sin frustration.

Dagen hade hittills gett fem mål mellan Umeå och Piteå, fem mål mellan Uppsala och Djurgården och en utklassning av nederlagstippade Linköping mot Växjö.

En Gnällico var något annat. Något bättre. Det slutade 3–3 men hade kunnat vara 5–2 eller 1–4. Hade publik tillåtits skulle nackar ha vridits fram och tillbaka tills halskragar hade behövt delats ut.

Ha! Alla vann!

Eskilstuna United och Kif Örebro har de senaste åren prisats av Fifa för sitt samhällsengagemang. De är föredömen för hur elitspelare inte behöver kapsla in sig i bubblor utan kan använda sin lediga tid till att göra gott.

Det är en sak. Men ska du inspirera på riktigt, ska du sprida drömmar till dem som följer dig så funkar det också att bomba in en frispark i krysset från 25 meter som Heidi Kollanen, planens femplussiga gigant.

Gnällbälteskampen slutade oavgjort, säger de. Ha, vilket skämt. Den här matchen vann alla.