Ghoddos: Svårt att sova om nätterna
Anfallaren om de tunga åren, akuta operationen och det nya livet i London
Uppdaterad 2020-11-10 | Publicerad 2020-11-05
LONDON. Det som inte dödar härdar. Om det är någon som vet vad det innebär så är det en viss anfallare från Oxie.
Saman Ghoddos, 27, har äntligen hittat hem i Brentford och ser ljust på framtiden. Även om oron fortfarande gnager i bakhuvudet om nätterna.
– Jag kommer att se tillbaka på det här som ett rent helvete, säger anfallaren om de två senaste åren.
Följande artikel är från den 5 november då bötessumman på 43 miljoner kronor alltjämt hänger över Saman Ghoddos. Här berättar han om hur domen påverkat hans liv de senaste åren.
(Den 10 november meddelade Östersunds FK:s vd Michael Schahine att såväl klubben som Ghoddos frias helt i skiljedomstolen CAS.)
Det hörs att Saman Ghoddos verkligen menar varje ord när han beskriver sin nya klubb:
– Jag kan redan nu säga att jag verkligen älskar det här laget. Man hade en så dålig energi på slutet i Frankrike och ville bara börja om.
Han förklarar entusiastiskt att ambitionsnivån i Brentford är hög. Att det finns många skickliga spelare som dessutom är unga och hungrar efter mer.
– Det är faktiskt lite Östersundskänsla över klubben. Fast med bättre resurser förstås, tillägger Ghoddos krasst.
Lockdown hägrar i London
En ny lockdown väntar i den engelska huvudstaden. Premiärminister Boris Johnson pratar passionerat om uppdraget ”Save the Christmas” och har bestämt att pubar, affärer och andra platser där mycket folk kan tänkas trängas ska bomma igen. Allt för att vi invånare ska ha möjlighet att fira jul med nära och kära.
Idrott på elitnivå får fortsätta som vanligt under november, inklusive herrarnas andraliga i fotboll. Det är skönt för Ghoddos som har haft sin beskärda del av motgångar de senaste åren.
Även om han saknar publiken.
– Man tänkte inte på det innan, men de hjälper en så mycket, säger Ghoddos och låter nästan förvånad över sin egen slutsats.
Är det främst att det blir lättare att motivera sig?
– Motivationen, fokuset, adrenalinet… Man springer lite extra på grund av fansen. Det ser man ju på statistiken också, att det springs mindre nu.
”Svårt att sova om nätterna”
Ghoddos spelade en av huvudrollerna i sagan om Östersunds FK 2016–2018. Tack vare sitt sinne för mål, känsliga högerfot och tränaren Graham Potter gick Malmö-sonen från att vara en ratad telefonförsäljare till att bli allsvenskans kanske bästa spelare. I takt med den jämtländska klubbens framgångar i Europa radade intressenterna upp sig. Ett tag såg det ut som att spanska nykomlingen Huesca skulle landa hans signatur, men flyttlasset gick i stället till Frankrike.
Här inleddes det som har kommit att bli en lång, fortsatt ouppklarad, härva. Det som har bromsat in Ghoddos karriär och som han inte tillåts lägga bakom sig riktigt än.
– Så klart sitter det fortfarande i bakhuvudet och gör det lite svårt att sova om nätterna. Men man får bara leva med det, säger han och suckar tungt.
Spelaren anklagades för att ha brutit ett redan påskrivet kontrakt med Huesca, något som både han och ÖFK sedermera straffades för av Fifa. Enligt domen får klubben inte värva på två transferfönster. I Ghoddos fall innebar det böter på 43 miljoner kronor samt fyra månaders avstängning från all fotboll.
Idrottens skiljedomstol, Cas, skulle ha behandlat parternas överklagan i somras.
– På grund av corona sköt de fram det en månad. Sedan har de bara skjutit fram det sen dess, förklarar Ghoddos och låter smått frustrerad.
Hur hanterar du det?
– Jag försöker prata om det, ta råd från vänner och familj... men inget hjälper direkt. Det är ändå en bot på 40 mille liksom. Vad ska man göra?
Till en början var avstängningen värst. Ghoddos valde att avtjäna det straffet omgående för att det inte skulle bli problem längre fram, exempelvis i en ny klubb som Brentford.
– Men det innebär inte att jag säger att jag är skyldig, understryker han och tillägger att hans bror tycker att han borde skriva en bok när allt är över.
Akut till sjukhus: ”Var allvar”
När fyra månader hade passerat fortsatte oflytet. Förutom skador drabbades Ghoddos våren 2019 av en otäck smärta i magtrakten och konsulterade Amiens lagläkare.
– Jag hade varit på gymmet dagen innan och kört lite magövningar. Tänkte ”fan jag brukar inte få sån här träningsvärk”, berättar spelaren.
– Eftersom jag inte kunde gå rakt tänkte jag att jag kanske hade fått en sträckning eller något. Han (lagläkaren) tryckte på min mage och sa direkt ”du, vi ska nog åka in till sjukhuset”.
Läkaren misstänkte att något var fel med blindtarmen (”Jag tänkte bara, ’sånt här händer ju inte mig’!”). Väl på plats på sjukhuset skickade personalen hem honom efter ett blodprov.
– Då trodde jag att jag skulle kunna spela match två dagar senare, skitbra.
Sedan kom den riktiga smärtan.
– Jag kunde inte stå, inte sitta eller ligga. Visste inte vad jag skulle göra, men jag hade panik. Ringde doktorn mitt i natten och sa ”jag har så ont att jag inte vet vad jag ska göra”, säger anfallaren.
– Han sa bara ”lyssna, det här är allvarligt”. Jag kan ingenting om blindtarmen så jag förstod ingenting eller varför han var så stressad. När vi kom till sjukhuset andra gången fick jag opereras akut. Jag förstår inte hur de kunde skicka hem mig?
”Då släppte allt”
Med alla dessa incidenter i åtanke är det förståeligt att Saman Ghoddos andades ut när tåget rullade in på St Pancras International Station i slutet av september.
– Veckorna innan blev det en jobbig väntan. Ska jag packa? Inte packa? Jag packade upp och packade ner. Var rädd för att skada mig och så där, säger Ghoddos och skrattar.
– Så fort man klev på tåget… Då släppte allt. Nu var det dags att få visa upp sig igen, visa vilken spelare man en gång var.
I Brentford har Saman Ghoddos som sagt hittat hem. Kanske inte så märkligt med tanke på att klubben lika gärna hade kunnat tas för att vara skandinavisk. Fyra svenskar (Ghoddos, Pontus Jansson, Fredrik Hammar och Simon Andersson), ännu fler danskar (fem bara i A-truppen) samt en dansk tränare i Frank Thomas gör det enkelt att kommunicera ute på planen.
– Finns det ens ett lag i Skandinavien som har så många skandinaver?! Jag tror knappt det haha...
Championship-klubben, som så när nådde uppflyttning förra säsongen, har gjort sig känd för att forma talanger och sälja dessa vidare för en betydligt dyrare peng. Neal Maupay (Brighton), Ollie Watkins (Aston Villa) och senast Said Benrahma (West Ham) är några exempel som också inspirerar Ghoddos.
– De har fullt med sådana här spelare. Så klart man skryter om det och använder det för att motivera oss, säger han.
”Förväntade mig det värsta”
På frågan vad som är den största skillnaden mellan fransk och engelsk fotboll funderar Ghoddos ett slag och nämner sedan att ”domarna tillåter lite mer”. Den slitna skrönan att The Championship bara är sparka-och-spring-fotboll håller han inte med om.
– Jag minns när vi skulle möta Millwall borta. Alla sade ”detta är det värsta laget att möta i hela England”. De berättade att planen var usel, fansen extrema, hur tufft det var…
Ghoddos, som skulle se matchen från läktaren, visste inte vad han skulle tro.
– Jag förväntade mig ju det värsta? Sedan får jag se planen. Alltså, det finns inte ens så fina gräsplaner i Sverige. Och det var inte bara långbollar, kriga och armbågar i ansiktet. De försökte verkligen spela.
Hans egna meriter tror han inte att lagkamraterna har koll på.
– Många har inte ens hört talas om Amiens, tror väl typ att det är en klubb i Sverige, säger anfallaren muntert.
Det har gått knappt 2,5 år sedan Östersund besegrade Arsenal på The Emirates men ”det känns som tio år” menar Ghoddos. Han tillägger att gamle tränaren Graham Potter, som bor några mil söderut, är en upptagen man numera.
– Han hörde av sig och sade grattis när jag hade skrivit på kontraktet med Brentford. Men jag håller koll på honom genom Billy och Björn (Reid och Hamberg, assisterande tränare)!
”Kan inte förklara hur jävligt det har varit”
Ghoddos har äntligen hittat en permanent bostad och flyttade nyligen in i sitt nya hus i närheten av Brentfords träningsanläggning i de västra delarna av stan.
Livet är ljust igen, även om Cas-domen sällan lämnar honom. Jag undrar om det, i allt det mörka, finns något positivt han kan ta med sig av erfarenheten?
Saman Ghoddos behöver ingen betänketid innan han svarar:
– Jag kommer se tillbaka på det här som ett rent helvete.
– Jag önskar ingen det här. Kan inte ens förklara hur jävligt det har varit. Att uppleva det här, att känna de här känslorna... Jag önskar inte ens min värsta fiende detta.
Men så är det som att han kommer på sig själv. Han gräver djupt för att i alla fall hitta en känsla som inte är nattsvart.
– Kanske att jag har blivit stark psykiskt. Jag har tränat hårdare än någonsin, så ja... Det kan jag ta med mig.
Skador, blindtarm, corona... Nu måste det väl ändå vända för dig?
– Eller hur! Nästa match gör jag kanske fem mål? Jag går bara runt och väntar på att det ska hända haha.